badgies

Ännu en vecka har passerat, jag har äntligen fått min efterlängtade CSN-pengar och känner mig någorlunda välbärgad i typ ett par dagar till innan jag ska betala hyran.
Thomas har varit här sedan i onsdags, det var skönt att äntligen få träffas lite mer än knappt två dagar. Visserligen har han jobbat både lördag och söndag, men vi kunde ses en del on, to och fre.

Vaknade halv nio, trodde jag och skuttade glatt upp ur sängen. Men efter ett tag insåg jag att hon bara var ca åtta och att jag hade vunnit en timme. Älskar den känslan, för det händer bara en gång per år att man får en hel timme till och dygnet får helt plötsligt 25 timmar. Hur många gånger skulle man inte behöva den där extra timmen?
Idag uttnyttjade den för att hinna städa ordentligt, eller diska ur ugnen som var nerkladdad med fastbränd grädde, eller äta frukost i lugn och ro..
Daniel kom kl.14. Vi drack två kannor te och pratade om hur sugit det är att plugga mitt i terminen, hur man tappar sugen lite och hur gott det är med falukorv de lux. Åkte sedan in till Betlehemskyrkan, gick på BK3, pratade lite med Tomas och åkte hem till Thomas. Jag borde plugga jämt.

Jag är sugen på kladdkaka...Jag och Thomas ses typ aldrig, varannan vecka två dagar kanske. Visserligen har jag att göra ändå med allt intryckande av ben och muskler, men det är tråkigt och inte särskilt hälsosamt för relationen. Vi ska ses nu i alla fall, han kommer imorgon eller på torsdag och är hos mig över helgen. Blir till och ligga i innan så att jag inte måste plugga så mycket när han är här.
Nu har jag just druckit en god kopp kaffe och ätit en hembakt bulle och en hembakt smörgås, båda sådär härligt mellanvarma (micro). Snart ropar böckerna av längtan efter mig, hittills har de bara viskat lite men det börjar övergå i starkare nyanser, hurra.
Jag skulle mycket hellre spela fiol. Gör det alldeles för sällan. Tänker på min käre lärare och får dåligt samvete över hur jag sakta glömmer mycket av det han lärt mig. Får ta paus i plugget och spela helt enkelt. Tror jag ska ringa honom.

Tentan gick helt okej, godkänd åtminstone och det är det som räknas (typ).
Har man haft tenta på en fredag är det i princip obligatorisk utång på kvällen. Igår var vi först hemma hos en tjej i klassen, riktigt trevligt. Sedan svängde vi förbi Fridays på stureplan för Marias måstedrink. Efter någon timme runt ett trångt bord, i en i och för sig mycket trevlig miljö, var både jag och Johanna mer är sugna på dansgolvet och propsade på att gå vidare. Tack och lov skedde det efter mycket om och men. Vi släntrade vidare till medborgarplatsen och studio 54, där resten av naprapathögskolan höll till. Kul att känna igen så många. Jag hade stundtals vansinnigt roligt och kom inte därifrån förrän kl. 03. Jag var inte hemma förrän 04.20 och somnade 04.40 skulle jag tro.

Det jobbiga var väl att pappa skulle komma kl.11, roligt verkligen, men lite jobbigt ändå. Mimmi tvingade sig upp halvelva, kissar och äter en tallrik fil. Prick 11 är kaffet färdigt, men pappa kommer inte förrän tio över. Känner mig allmänt mosig, mest pga bristen på sömn. Vi fikar lite och så ska vi igång. Pappa kom för att hjälpa mig att sätta upp en två meter lång bokhylla som hör till min säng. Alla delar fanns inte med när jag köpte den, så vi skulle klura ut en specialkonstruktion och få det hela att fungera. Halv ett åkte vi till Bauhaus och hittade vinklar, bult, mutter etc. Vi var inte klara där förrän efter ca två timmar, vi åt på Max och åkte sedan till Willy's så jag fick handla lite mat. Väl hemma var det bara att sätta igång med projektet. Vi (pappa) borrade i både säng, vinklar och hylla. Jag höll mest i och fick allt spån på mig, både metall- och spånskivsspån. Dessutom kom det över hela golvet, det är nästan som att ha miniglassplitter överallt. Tack och lov kom jag på den brighta idén att täcka över skrivbordet med stereo, dator och annat teknologiskt, annars hade det nog inte blivit så bra.
Men vad bra det blev! Säga vad man vill om att min pappa är lite yxig i sitt sätt att lösa saker, men den här gången blev det väldigt bra, i princip..=)

Har dessutom fått tv idag, fast jag har inte fått igång det hela. Undrar om min tv inte är anpassad ordentligt, eller om det är jag som är dålig. Mycket möjligt att det är det senare som är sant.

Fast före tenta och inte dopparedan som är mycket trevligare.
Jag har bakat ett gudomligt bröd idag. Hurra för ugnar! Blev inspirerad av receptet på havregrynspaketet och gjorde som det stod i princip. Bytte ut socker mot honung, en hel del vetemjöl mot rågmjöl och gjorde kakor av degen istället för att platta ut den i långpanna, mest för att jag inte har någon. Den färdiga produkten skulle man kunna kalla för råghavrebräck, typ..=)Mumma..

Ja, det finns alltid ursäkter för att inte göra det man ska, plugga oftast. Men jag tyckte att jag faktiskt gjorde väldigt bra ifrån mig igår, pluggade hela dagen förutom när jag lagade mat. Jag tror att jag kan det, kanske en liten övertro på mig själv, time will tell.

Fasligt skönt är det i alla fall att sitta ensam i sin lägenhet i två dagar utan att behöva gå till skolan och proppa huvudet fullt. Det är nästan rekreation, mest för att man får vara ifred, slippa vara social och göra vad man själv känner för. Jag gick en promenad igår eftermiddag. Hittade ett fint stråk längs med vattnet som jag inte sett förut. Följde den relativt smala grusvägen en bra bit och hittade mitt träd. Det är en tall. Den har kanske stått rakt upp en gång i tiden skulle jag tro, men nu ligger den som en liten bro ut över vattnet. Grenarna är sådär vackert krokiga och kronan härligt buskig. Ingen större insyn, men fin utsikt. Störtförälskad på en gång. Jag kravlade mig ut på stammen och hittade en klyka där man satt riktigt skönt. På sommaren ska jag sitta där, filosofera och läsa böcker.

Nu har jag fått bilderna som Lina tog på mig och min lägenhet. Hon tyckte prompt att jag skulle vara med på alla bilderna så att man ser att det är jag som bor här. Mimmi in action liksom.
Och här har ni dem.


                                   Mimmi in da kitchen


                                          På toaletten


I myshörnan med Sofia och hennes vänt i häcken



              Och såhär drygt är det ofta att låsa och låsa upp min dörr.

Många bilder på mig, egotrippat till max.

Idag har jag sett min nytillkomna kusin William för första gången, trots att han föddes i typ maj. Riktigt söt tjockis till bebis..*mys* Ett dop i ekumenisk anda i Katarina kyrka. Mamma Rania är av ortodox kultur och pappa Johan kommer från sedvanlig (i Sverige) protestantiskt kristen tradition. Vilken skillnad det är på dop, och familjer. Ranias familj var med under hela dopet och tog kort och hjälpte den lilla familjen med på- och avklädning av den lille etc. Helnedsänkning blev det av William som faktiskt, trots att han enligt fadern vanligtvis är väldigt lugn och snäll, började gråta sådär hjärtskärande och hela församlingen ler och mumlar; " naa..ojoj..".
Det var ett riktigt ståhej, men väldigt roligt att få vara med om något annorlunda.

Nu är jag trött känner jag och klockan är bara halv sex. Sov inte jättebra i morse. Jobbigt, snart kommer Thomas från jobbet och jag har inte pluggat något alls idag. Jag har väldigt svårt att plugga när han är här.
På måndag kommer Johanna, hon ska på studiebesök på TV4 och Sveriges Radio (tror jag) med journalistprogrammet från Sundsvall. Hon ska bo hos mig, kuligt. Men jag MÅSTE ha disciplin att plugga ändå, annars kommer inte den här tentan att gå bra. Uscha..På fredag är den, anatomi - bål och huvud.

Jag har fått en ugn!!!! Helt otroligt. Vi hade en gammal ugn i vår husvagn förut som vi sålt. Men vi känner de som vi sålde den till, pappa (som inte skäms för något) ringde och frågade om de hade den kvar och om de ville sälja den till oss igen..=) Nu står den här i mitt kök, den är ful, gammal och helt funktionsduglig. Kom på att måste skaffa mig några ugnssäkra formar. Hihi.. nu kan jag baka bröd, kakor och bullar...=)

Imorgon har jag min nästsista föreläsning innan tentan nästa fredag. Känns skönt att se ett slut på hur mycket vi ska kunna till dess..Nästa vecka har vi bara palpation, praktiska lektioner.
Känner en lätt panikkänsla, lite jobbigt faktiskt. Men det ska gå det här också, bättre eller sämre. Helst bättre.
Det är ju grunden, anatomin, det är det som våra kära lärare "kräver" att vi ska kunna på våra fem fingrar. De kan det verkligen, pratar strukturer, förhållanden, nervplexan och nackrosetter som rinnande vatten. Jag blir nästan avundsjuk, eller jag blir det. Jag vill kunna allt det där, nu. Helst utan att behöva jobba för det, vill bara att det ska finnas inuti mig naturligt. Tackar vördnadsfullt för att vi har bra lärare som kan sina saker, kan svara på frågor osv. Tänk, på gymnasiet, där var det verkligen inte alla som kunde svara på frågor. "Eeh.." blev svaret ofta och någon substanslös förklaring istället för att säga att de inte visste, helt värdelöst.

Känns som att man aldrig pluggar tillräckligt och alltid i sista stund. Kommer man någonsin att lära sig?

Idag har jag tränat (lite stolt som vanligt). Jag gjorde rödbetssoppa till middag, jättegott, men tyvärr står man sig inte jättelänge på det trots smörgås till osv. Så till plugget, vilket helt plötsligt har blivit massor igen, drack jag te och en macka. Fortfarande hungrig, resulterade i att Mimmi gjorde gröt.
Jättegod blev den!

Fiberhavregryn
Solroskärnor
Torkad mango
Lite lite smör

Koka ihop och servera med mjölk, mums vad gott det blev. Tror att jag hädan efter ska äta det där varje morgon. Behöver ingen sylt eller något på gröten om man har någon torkad frukt i, jättesmidigt.
Nu ska jag sova, är så trött efter en intensiv föreläsnings-palpations-cykla hem-tränings-laga mat-pluggdag.

Helgen som var var den sista på väldigt länge som jag inte hade något alls att göra i pluggväg.
Lina och Sofia  var som sagt här. De kom i lördags, trångt blev det... =)Lina tog lite bilder på min lägenhet, så kan jag äntligen visa världen (alla de som inte varit hemma hos mig) hur jag bor. Tyvärr har jag inte fått dem än, men de kommer att finnas här så småningom.
Vi hade trevligt tillsammans, gick till Soft på kvällen efter en middag på färdig pastasås (dock med iskivade champinjoner och lite bönor) och god, välkokt pasta enligt Lina (tack). Till det drack vi ett vitt vin med en touch av päron, gott även om det kanske inte passar sig egentligen, who knows and who cares?
Har nog aldrig varit med om två (mest en) tjejer som varit så veliga i val av kläder. Och inte kunde de bestämma sig för vad jag skulle ha på mig heller. Tröttnade efter några ombyten och tog en av de första outfiterna, brukar ju bli så.

Heldag i skolan idag, lite drygt och vaknade inte riktigt förrän efter lunch när jag inhandlat och inmundigat en god kopp kaffe. Cyklade hem i rasande fart som vanligt och gick efter en liten stund hemma ut och sprang. Skönt, fast jobbigt. Sprang längre än vanligt, tappade nästan bort mig igen och sprang nog lite fortare än jag gjort tidigare. Riktigt seg i benen faktiskt. Kommer att ha träningsvärk imorgon, då är det som värst att cykla till skolan. Benen skriker att man är dum i huvudet som utsätter dess stackars musklerfibrer för detta trauma, hotar nästan med att strejka.

Imorgon kommer Sofia och hälsar på mig, det blir roligt.

Jag var på bio igår med Sofia. Vi såg Supersugen. Haha, vilken film...=) Har nog aldrig sett en sådan sexfixerad där vokabulären i princip bestod av "fuck". Men den artade sig, blev lite nyanserad och ganska bra på sina egna små vis.

Efteråt gick vi till ett café och pratade lite, det var trevligt. Väldans trötta var vi båda två, Sofia hade varit på behandling på kliniken och jag var trött ändå. Jag lade mig strax innan elva tror jag, somnade snart.

Idag har jag städat hela lägenheten, det är såå skönt när det är gjort. Det tar ju inte så lång tid heller, så man blir lätt motiverad att göra det. Snart kommer Lina och Sofia (från Västerås), det blir roligt. Lina har jag inte sett på över ett år, hon har varit i USA.
Nu ringde de och berättade att de hade fastnat i Sundbyberg pga. en olycka, personbil som krockat med en lastbil, illa. Hoppas att ingen omkom.

Det regnar, det har det gjort hela dagen, höstgrått.

Ikväll blir det utgång, mer färger då.

Hm.. nu känns det som att det inte blir så mycket bättre än såhär. Jag har pluggat hela dagen, började strax innan elva och har hållt på till nu. Visst har jag gjort lite annat, som att gå en promenad och samtidigt handla lite, laga mat, äta och fika lite. Men har faktiskt varit effektiv, och en hel del har nog hoppat in.
Tänk, på högstadiet och till viss del på gymnasiet kunde jag sitta och plugga långt in på natten, dålig planering? Nu orkar jag knappt sitta efter kl.20. Samtidigt vet man det och kanske ser till att kunna det man ska kunna utan att behöva norpa sovtid. Fast jag kan inte riktigt skryta med att vara extremt planerad när det gäller inläsning. Försökte till en början att förbereda mig inför föreläsningar och läsa igenom det man gått igenom direkt när man kom hem osv. Visst, det är en riktigt bra grej, men man orkar inte riktigt. Ambitiöst så in i vassen.. jag är bara det till en viss gräns. Det är väl sunt också, att inte vara så ambitiös, eller hur?

I helgen kommer Sofia och Lina och hälsar på hos mig, kuligt. Trängas på mina dryga 20m2 och ha trevligt. Kanske en sväng ner på stan och till någon krog, känns lockande att koppla av i någon dag.

Undrar varför kvinnor i allmänhet (som jag har förstått det) har lättare för att börja småäta/tröstäta än män. Eller, gör det i större utsträckning i alla fall. Jag har börjat få den dåliga vanan, usch.

"Jo, jag är nog lite trött, behöver något uppiggande gott.. typ en kaka, eller en macka..."

Så dåligt! Som att livssituationen skulle bli bättre av det. I och för sig fattar man nog att den inte blir det, men skiter i det för att det känns helt ok just då att suga på den där chokladbiten. Det kan dock vara lite okej om det inte går överstyr, eller orsakar fetma och grejer.

Just nu njuter jag av en bit kexchoklad.

Dagen idag har varit en dag med blandade känslor. Började med en långsam, skön söndagsmorgon med sen frukost tillsammans med Thomas. Han började jobba kl.13.
När Thomas åkt dröjde det inte så länge innan Daniel kom, det var riktigt trevligt att få se honom igen. Vi fixade lite lunch och drack sedan en kanna kaffe och åt massa kex med marmelad. Kuligt och gott. Timmarna gick och klockan blev fyra. Vi hade bestämt att vi skulle åka in till BK (Betlehemskyrkan) kl.17, sen gudstjänst. Det var trevligt att komma dit, något av en reunion från konfirmationslägret. Tre av mina ledare var där och några medkonfirmander. Mycket glädjefyllt att se dem igen. Helt ok gudstjänst, och jag fick sjunga igen, har inte sjungit ordentligt på flera veckor, så det var härligt. Nu är jag trött... Thomas kom till mig efter jobbet, åt lite packade ihop sina saker och åkte så småningom. Efter det ringde jag Blanche. Vi har inte pratat med varandra på flera veckor eftersom hon varit i Paris. Kul att höra hur hon haft det och prata lite i allmänhet, blev någon timme på tråden..

Tentaflykt nu igen...Thomas är på jobbet, 07-19, så jag har haft ganska mycket tid för mig själv idag och har fortfarande. Storhandlade igår, det var roligt och lite dyrt, men så är det ju. Köpte 2,5 kg köttfärs, fattade inte riktigt förrän efteråt hur mycket köttfärs det är egentligen. Frös in hälften igår och tog hand om resten idag. Jag har stått och rullat, plattat ut, format och stekt biffar, hamburgare och köttbullar sedan kl.11.30 ungenfär. Färdig med disk och allt halv tre typ. Puh..jobbigt om man var tvungen att göra det där åt en hel familj jämt..*panik* Känner att jag har fyllt mitt behov av huslighet för ett tag, stört goda blev köttbullarna i och för sig, men kan äta mindre goda från affären för att slippa jobbet. Visserligen behöver man inte göra det här så ofta om man gör som jag gjorde nu, massor på en gång. Då kanske huslighetsbehovet har återinfunnit sig.

Nu dricker jag en välförtjänt "kopp" (stort latteglas), kanske balja snarare, kaffe. Äter en smörgås till med honung på, lyckan är gjord. Har inte ätit honung på VÄLDIGT länge. Fast det behövs inte så mycket för att göra mig glad nuförtiden. Min klasskompis reflekterade över det när jag med ett strort leende på rasten mellan föreläsningarna utbrast; "Mm, de här äpplena är såå goda, och billiga var de också, endast 14,90/kg!"
Men man får lite andra perspektiv när man blir tvungen att leva på CSN-pengar och betala allt själv.

Jag skar mig på osthyveln i morse (typ 11.00) när jag diskade, sjukt att de kan vara så vassa. På tummen dessutom och blödde som om det vore värsta traumat, slutade aldrig. (Undrar varför jag skrev det där, ingen kan vara intresserad av att läsa det. En omedveten undanflykt för att slippa göra det jag borde, ta fram histologikompendierna och trycka in ytterligare information. Nå Lina, vilken försvarsmekanism var det där?)

Igår: Efter en hel dag med föreläsningar om vävnadslära var jag helt färdig. Det var väldigt få som förstod något över huvudtaget. Har aldrig varit med om något liknande, föreläsaren var helt ofattbart ostrukturerad och pratade om allt och inget i en salig röra. Jag somnade faktiskt under det sista passet, bara några enstaka sekunder visserligen. Sedan vaknade jag med ett häftigt ryck och kom tillbaka till verkligheten. Det är nog den skönaste sömnen, när man inte riktigt får sova, är sådär vansinnigt trött och somnar, någonstans medveten om att man sover och inte borde. När jag kom hem lade jag mig på sängen, klockan var 15.30. Mimmi slocknade som när man blåser ut ett ljus och vaknade så sakteliga runt kvart i sju. Kunde trots min något stora power nap somna utan problem kl.23.

Idag: Tack och lov hade han skärp sig idag, föreläsaren. Mimmi var mycket piggare och kunde koncentrera sig så pass att hon kunde ställa frågor. Fast jag undrar vilken sorts frågor som kommer på tentan, kan bli vad som helst..
När jag kom hem efter en halvdag i skolan med curryfiskbullslunch, samlade jag ihop mig och gick ut och sprang. Skönt var det. Sprang förbi ett bygge och fick busvisslingar efter mig, i Sverige. Inte riktigt van vid det. Sprang över ett övergångsställe, en lätt lastbil stannade precis och släppte över mig. Jag vinkade, såg att det var två unga killar i bilen och fick sedan två lätta tutningar som svar när jag sprang över.
Nu är jag lite seg, efter nästan 30 minuters löpning, styrketräning hemma, en varm dusch och en varm nudelsoppa. Snart kommer Thomas och förgyller mig helg. Vi ska åka och storhandla till hans stora förtret, han tycker att det tar sådan tid för mig. Det gör det i och för sig, eftersom jag tycker att det är ganska roligt att gå och fundera över vad jag ska ha och inte, och vad man kan laga av det, och vad som är gott ihop osv.

Jag och Daniel ska ha en date på söndag. Blir kul att höra hur han har det.

Haft föreläsningar om cellens uppbyggnad och funktion i två dagar. Intressant, men återigen, mycket information. Ny kurs imorgon. Histologi, läran om kroppens vävnader typ, och så tenta om en vecka.

Det har varit vackert väder idag, hög luft och solsken. Temperaturen kröp under 10 grader i morse. Lite svårt att veta hur man ska klä sig när man cyklar, först är det kallt men ganska snart varmt i och med att man rör sig. Och samtidigt som man är varm och överkroppen isar det kring fingrar och öron. Sätter man då på sig ett pannband blir man för varm.. Men, jag klurar ut det så småningom. Har ju varit förkyld alldeles för länge, men nu börjar det ge sig tror jag. Har cyklat två dagar i rad, dessutom sprang jag och styrketränade lite igår, men det känns bra trots träning. Visserligen vågade jag inte ta i för kung och fosterland och jag sprang inte mer än 17 minuter drygt. Men det kanske var en lagom start. Känner hur kroppen börjar säcka ihop lite, eller det är väl egentligen mer en känsla man får efter ett längre träningsuppehåll. Antagligen ändras inte fettreserverna märkvärt, men man känner sig mer eller mindre som en kossa.
Det är ganska stor sannorlikhet att jag påverkas av folket i min klass när det gäller det här. I princip alla tränar, mer eller mindre, har snygga kroppar och allmänt fixerade vid det. Jag försöker att bibehålla min någotsånär sunda linje att träna för att må bra och orka med skolan etc. Självklart finns det en utseendefixerad ådra även i mig (som om den skulle vara väldigt liten eller obefintlig, vilket skämt) och jag tränar också dels för att behålla min kroppsform och för att kanske omfördela vikten lite. För gå ner kommer jag antagligen inte göra, får jag muskler istället för fett kommer jag snarare gå upp.
Idag har jag åtminstone cyklat 1,5 mil, det är bra dagsmotion. Hoppas det inte kommer något förkylningsbakslag nu, för jag vill verkligen komma igång.

De senaste dagarna har jag mått helt ok, förkylningsmässigt. Dock har jag varenda kväll när jag krypit ner i sängen börjat hosta alldeles vansinnigt, sådär så att jag måste gå upp och ta en kopp te (som nu), eller göra något annat för att distrahera hostan lite.
Nu har jag visserligen legat och tänkt en hel del den senaste timmen och inte kunnat sova ändå, fast det hade kanske gått bättre om jag inte behövt hosta mig igenom tankegångarna. Har inte direkt kommit fram till något och vet inte om jag vill komma fram till något heller.
Tenta på måndag, kan inte riktigt det här. Fast jag hoppas att tentan kommer vara relativt basic, då löser det sig nog. Men jag har hela dagen på mig imorgon också, det är bra, hann inte gå igenom allt idag.
Nattlig vakenhet är jobbig, jag vill sova på natten. Skulle verkligen behöva det också eftersom jag var ute igår kväll. Vi hade vår inspark på eftermiddagen och sittning på kvällen. Mycket trevligt, men sent blir det alltid och trött dagen efter.
Hostan har inte lagt sig än, undrar om jag får sova något inatt..

Kursen började igår. En kvinnlig mikrobiolog, verksam på karolinska institutet håller i den. Men usch, måste jag få säga, igen. Undrar hur många gånger jag kommer att säga det under de här fyra åren. Dock är jag i mitt innersta inställd på att det bara kommer att bli värre, för det är vad jag har hört.
Biokemi är kemiska processer och funktioner i kroppen. Kolhydrater och cellanding in i minsta beståndsdelar, ATP, glykolys och allt möjligt som man aldrig har hört talas om. Sjunker in så sakta, jobbigt bara att tentan är på måndag.
Tack och lov har de lagt den riktiga insparken på fredag så vi har extra mycket tid att plugga inför tentan, hurra.
Blir aldrig frisk heller, cyklade fort igår och fick ett bakslag av förkylningen så jag fick ta mig till skolan med buss, dyrt och onödigt.
Vad jag klagar.. jag har det alldeles förskräckligt bra egentligen. Jag har mat i kylskåpet, fin lägenhet, får gå i skolan osv. Men jag har ingen ugn.

Idag är det söndag. I fredags hade jag tenta, min första. Lite läskigt just därför, men jag var trots det kolugn. Sov som en stock natten innan, kunde äta frukost utan problem osv. Tentan i sig var barnsligt enkel. Bara kortsvarsfrågor som alla gick ut på att ange vilken struktur i kroppen det handlade om på latin. Jag tror att nästan alla får godkänt, många kommer att få vg även om man måste ha 90% rätt för det betyget, 27 av 30 den här gången.
På kvällen skulle det vara nollning i en av Stockholms parker, Rålambshovsparken (tror jag den heter). Det var inte det finaste vädret, lite duggregn och allmänt kyligt. Många i min klass dissade det och fixade egna förfester istället. Min nollningsgrupp kom överens om att vi skulle komma dit i alla fall, det var några grupper förutom vår som skulle dit. Mimmi kommer dit kl.18.15, en kvart sen. Ser inte en kotte, bara några som står och pratar. Känner mig ganska ensam i den gigantiska parken med grönområden som motsvarar typ tre Vasaparker (Västerås stadspark). Samlar mod så småningom och går fram mot gruppen vilka visar sig vara några från V1, klassen som håller i nollningen. Pratar lite med dem, jag är den enda nolla som är där, usch. Tack och lov kom tre tappra tjejer efter en stund. Dock var det bara två förutom oss som anslöt sig, det var fler ettor än nollor..=) DÅLIGT, sa ettorna, men vi som var där fick mycket creds. En av ettorna fixade en förfest hemma hos honom istället, mycket trevligt blev det och efter det utgång.
Jag hade en kulig fredagskväll med min klass och fadderklass. I lördags vaknade jag kl.10, fast jag somnade efter kl.04. Thomas kom och höll på att gå upp i limningen över att han eventuellt inte skulle få se matchen mellan Sverige och Danmark. Det slutade med att vi hamnade på O'learys i Sundbyberg, trevligt faktiskt. Ordentlig stämning och tv-apparater överallt, alla såg bra. Idag har vi slagit ihjäl några timmar på stan och jag har äntligen fått min efterlängtade termos och potatissticka. Hurra!

Tillbaka i Stocksund, efter en relativt lugn och skön vistelse hemma i Västerås. Inga föreläsningar denna vecka, tanken var väl att man skulle plugga arslet av sig. Jag har faktikst inte gjort det, hör och häpna.
Jag passade istället på att hälsa på min väldigt fysiskt medtagne farfar, och farmor som nog mer är psykiskt belastad. Farfar har cancer. Det är sista etappen nu, han håller sig fortfarande över 50 kg, men inte så länge till. Han är som en skugga av sig själv, fysiskt. I huvudet är han som vanligt, kommenterar tryck på tröjor man har med glimten i ögat, skojar och diskuterar. Fortfarande nyfiken på ords betydelse och vardagens trivialiteter. Fast man märker att han är trött. Trött på att dras med cancern och allt vad den innebär, ingen matlust, smärta och orkeslöshet.
När jag kom dit kl.15 satt han i sin fåtölj belägen på deras inglasade veranda. Han skiner alltid upp när hans barnbarn kommer, ler med hela ansiktet, reser sig och omfamnar en med sina nu tanigt beniga armar. Man endast anar den forna styrka som funnits i dem. Och den har funnits, hårt arbetande bonde som han var in i det sista.
Vi börjar prata om hur han mår, vad läkaren sa dagen innan och vad han har hunnit med idag. Det dröjer inte många minuter innan han säger; "farfar håller på att tynar bort, men det är ju livets gång". Jag känner hur mina ögon fylls till bredden med tårar som sakna rullar ner för mina kinder, kan liksom inte rå för det. Jag tittar bort för att kunna sluta. Farfar undrar om jag vill ha något att dricka, "det finns i köket" säger han.
Det är som att vi känner båda två att det här kanske är sista gången som vi ses. Det gör ont bara jag tänker på det. Jag har aldrig förlorat någon närstående på det här viset, att de dör alltså. Det är naturligt, jag vet, men vad hjälper det? Min mamma sa en gång; "det är det här som är priset för kärleken och förmågan att älska, sorgen när personen eller relationen inte finns mer". Sår, det är vad som blir.
När vi sa hejdå fick jag en lång kram och kunde inte förmå mig att säga något annat än; "vi ses". Han tittade på mig, skrattade lite och svarade; "ja, det gör vi". Jag kände kanske för sista gången hur han pressade min kind mot hans sträva med skäggstubb och kramade mig sådär hårt som bara han gör.