badgies

Vaknade med en konstig känsla i kroppen om att något var fel imorse. Tittade tillslut på mobilen för att se vad klockan var. Insåg att jag hade tre missade samtal och två röstmeddelanden. Men pucko. Jag har jouren, och mobilen var på ljudlös. Lyssnade av meddelandena och stönde högt, svor nog till och med. "Hej Mimmi, från bokningen på Sturebadet här, såg att du var jour så jag vill att du kommer in och jobbar idag. Du börjar kl.9 och jobbar till sju ikväll."
Jag trodde jag skulle dö, klockan var kvart i nio. Ringer upp bokningen och får tag i henne. Det visade sig, som väntat, att hon fått in en annan tjej. Frågade om jag ville ta eftermiddagspasset av henne som kommit in istället. Helst inte.. Nej, men då säger jag inte att jag pratat med dig. Tack så mycket..=)
Jag har mycket hellre betalt för att sitta hemma och göra vad jag känner för en lördag. Men jag får hoppa in i morgon kväll istället, passar mig bättre trots allt.
 
Riktigt huslig idag, städat, tvättat och handlat mat. Fick släpa kassarna från DS och hem, 2 km. Tränat både axlar och rygg statiskt med andra ord. Köpte en mögelost med päron i, visst lät det roligt?
Igår gav jag vika för min tillfälliga shoppingmani. Det inhandlades en svart kappa/jacka, ett linne, en kofta, en pilatesboll+pump och grenkontakter (inte så kul, men nödvändigt). Så nu lyser min nya julstjärna, julfestutstyrseln är snart fulländad och jag har inte pluggat något alls. Vill INTE.

Blir ganska träningsbenägen, bollen finns tillgänglig, pumpad och fin hela tiden. Ni anar inte vad mycket man kan göra med en liten boll, riktiga dödarövningar för baksida lår t.ex. Stabilitet och styrka samtidigt, kan inte bli bättre.

Det är fixat och färdigt. Redovisningen är över och kursen i Tillämpad fysiologi och näringslära är nästa fredag slut i och med tentan.

Fick grym shoppinglust och gick loss på Åhléns efter skolan i väntan på GYA. Hittade ett par svarta jeans och två t-shirts. Basic.

Grymt överraskad igår kväll, trevlig middag och Wall-E. Är den inte underbar? Jag somnade på soffan.

23/11
Det är helt enkelt tur att jag bara jobbar här en dag i månaden. Har sex behandlingar kvar innan jag får gå hem och vila tills det är måndag igen. Börjar bli seg i skallen nu känner jag. Tur att jag har kaffe tillgängligt i alla fall.

Såg en fantastisk film igår kväll, The notebook. Tänk om livet var så.

24/11
Sovmorgon, tur för mig. Det var en mindre expedition att ta sig hem igår kväll från tunnelbanan. Snö upp över öronen kändes det som, blåste svinkallt dessutom. Men jag snarare skrattade av fröjd över att det ligger snö på backen än något annat. Tänk om det hade kommit i regn, hujedamej.
Pulsade med kängor och uppfälld luva till bussen, vinden piskade de stora flingorna mot mig som flera gånger lyckades slinka in bakom glasögonen och totalt förblinda mig för en sekund i taget.

Det blev en sen kycklinggryta med kanel och ananas efter träningen. Intressant variant.

Glittrande som ett damm av diamanter i en jämn ström nuddar de nätta snöflingorna mitt ansikte och smälter av min kroppsvärme.

Tränade igår kväll, bastade efteråt. Pratade med en kvinna om ångbastu. Gjorde tacos och njöt sedan av två lussekattor och te till the dark knight. Heath Ledger är bara för bra, skräckblandad förtjusning under hela filmen.
Vaknade utvilad, klockan visade halv nio. Gläntade på gardinen och såg världen täckt av ett mysigt, ljuddämpande lager av snö. De stora flingorna singlade fortfarande ner i långsam takt.

Idag har jag lärt mig att sälja mig själv. Hela förmiddagen ägnades åt det. Ganska bra att det ingår i utbildningen, så man inte sitter och väntar på att telefonen ska ringa när man är färdig.

Känt på ett antal nackar och blivit känd på av ett gäng personer. Det är verkligen ett hantverk, reflekterar över skillnaden i distinkthet, känsla och försiktighet mellan klasskamrater och min lärare. Handlar så mycket om ett stabilt grepp i kombination med att inte vara för hårdhänt. Något öm efter allt vridande.

Underbart när min patient kommer och ber om hjälp med sin rehabilitering. Han ville inte ha massage.

Det är is på marken, fläckvis. Läskigt.

En asiatisk kille i min ålder sätter sig snett mot mig i tunnelbanan vid tekniska högskolan, plockar upp en sliten rubiks kub. Det rasslade till i faslig fart i ca 15 sekunder och den var i fullständig oordning. Han inspekterade den likgiltigt från olika vinklar i ett par sekunder innan han automatiskt började vrida de olika delarna, fortfarande galet fort. Jag kom helt av mig i mitt bokläsande och tittar fascinerat under lugg på honom och ler helt omedvetet. Det dröjer inte länge innan den är löst igen och gör den, för mig, olöslig.

Har suttit konstant redigerandes sedan jag kom hem. Äntligen färdig med allt pill från radavstånd till "man" som vissa inte kan låta bli att slänga in i texten. Ska det vara så förbaskat svårt? Ändrat på meningsuppbyggnader, kommatecken och teckensnitt. Blä, fast jag får det ju som jag vill ha det.=) Imorgon är det över.

Ägnade timmarna mellan nio och elva åt att träna i ett gym i kungens kurva. En lärare har sin klinik där och använder väldigt mycket träning i sina behandlingar. Vi fick känna på både det ena och det andra, bl.a. ett tungt cykeltest i två set. Men vi skulle bara registrera våra resultat i brutalbänk och chins. Bästa tjej gjorde 24 i brutalbänk (vilket är riktigt bra) och bästa kille gjorde 28. Men så är Johanna gammal raceskidåkare. Chins är en annan historia.. Ako fixade 25 och leder markant, även om de verkligen inte är några kontorsråttor resten av grabbarna.

Regnigt och dant, kallt och ruggigt. Trött och sömnig. Sängen.

Dricker örtte för att sänka garden, kom igen nu.

Njutit av min helg i fulla drag. Skrev färdigt min del i arbetet igår, tränade, diskade, städade, spelade fiol, skrev, gjorde ingenting och åkte sedan och kollade på Casino Royal med A. Somnade lycklig och tillfreds med livet. Märkligt.
Kände en otrolig glädje i att spela, att fingrarna lyder, att jag fortfarande kan kontrollera mina muskler på rätt sätt. Det är något med toner i kombination, känslan att få uttrycka sig utan ord i en annan dimension.

Lyssnade till en välkomponerad duo som hade lite lite drag, men många vackert väsande toner på lager. Blundade och registrerade långsamma klanger i avskalade ackord från hans stålsträngade, akustiska gitarr. Hennes stämband gav ifrån sig enkla, ganska barnsliga och luftfyllda toner. Vackert och meditativt.

Jag tycker att det är så fantastiskt roligt att laga mat till andra. Hade två trevliga middagsgäster på besök igår. Rökt makrill är ju helt klart underskattat, att man inte äter det oftare...
Vi åt nog konstant mellan klockan sju och halv elva. Mådde gräsligt illa alla tre på slutet, men gott var det. =)

Klev upp halv nio och hade en mentalt lugn stund. Diskade efter gårdagen. Åkte iväg och tränade kvart i tio. Varningsklockorna började ringa i bakhuvudet så fort jag blev tvungen att trampa lite på cykeln. Mycket nära att vända hem igen, men beslutade mig för att jag faktiskt kan avbryta om det inte skulle fungera över huvudtaget. Genomförde allt, utan hopp och spring, njöt av den smärtstillande endorfinkicken och bastade efteråt. Gudomligt. Förutom att en kvinna i medelåldern kallade mig för dam. F*ck you.

Ska nu genomföra vettiga saker.

Märkligt att höra men ändå inte förstå, trots att orden formas med för mig välkända ljud. "Du får börja på mig, jag fattade inte det där." Självklart.

Blir äckligt medveten om mina förhinder, ryggliggandes med ett par varsamma händer i nacken. Svider, bränner och smärtar. Känner snarare besvikelse över min egen övertro och mitt blåögda sätt, än något annat. Modfälld över känslan av att aldrig bli kvitt den fysiska smärtan. Drar upp benen mot magen. Ska samla ihop mina delar och försöka sätta dem på plats igen, fast jag behöver nog hjälp.

Jag är ledig imorgon.

Tillbringade största delen av dagen igår med Lilla Jo, men kära nån vad hon blivit stor.. Fick lirka länge, men tillslut följde hon med, vuxenpoäng. Fick en review av hennes trip genom Europa och gladde mig djupt tillsammans med henne.
Vi fikade på söder och åt middag i centrum. 

Återkom igår förmiddag, hoppade på samma tåg som Johanna hem till mig, packade upp datorer och bryggde kaffe. Vi sammanställde det nuvarande resultatet av en dryg veckas effektivt arbete, nio sidor text om oxidativa enzymer, aerob kapacitet, näringsintag, neural adaptation och muskelfiberkomposition. Har sex sidor till godo innan maxantalet är uppnått, ingen diskussion är skriven än och frågeställning nummer två är inte heller besvarad. Hellre skära än tvärtom.
Vi fokuserade i fyra timmar och tyckte sedan att vi gjort vårt för dagen.

Tränade lite senare och fick på vägen hem snurra runt i Danderyds kommun ett bra tag, ersättningsbuss för Roslagsbanan. Kom så småningom till t-banan och spontanade in till stan och tog en kopp te tillsammans med en vän.
Kvällen blev något sen, så jag vaknade med ett ryck en halvtimme försent imorse men lyckades det till trots mobilisera tillräckligt med tankekraft för att komma iväg i tid. Snörade på mig löparskorna 07.18 och promenerade till skolan, första gången sedan i april. Det var en känsla av att återerövra mitt liv. Tänk när jag får använda mina skor till det de är ämnade för.

Befinner mig norr om Stockholm, novemberdimman ligger tät. Släpade både datorn och böcker för att få något gjort, men lyckades endast öppna dokumentet och läsa igen om det jag redan skrivit. Fanns helt enkelt roligare saker att engagera sig i. Bakade bröd med valnötter i till Blanche igår, pratade i telefon och gick på Bond med henne och en oväntad vän. Hann till och med träffa mr guitarmaster en sväng. Promenerade med mamma innan jag åkte.

Firade prinsessan efter kyrkan, hon bjöd på lasagne och en så underbar chokladkaka med nötter i att jag smälte. Snart är det konsert, blir roligt.

"Hur ofta kan du sitta barnvakt?" frågar mamman till tre sjukt livliga pojkar i åldrarna 4, 6 och 8. Jag säger att hon kan ringa när det är kris. Målar upp det ena katastrofscenariot efter det andra i huvudet, jag vet hur mycket energi dessa pojkar besitter. Men dock en fet utmaning på samma gång, vilket lockar mig lite.

Ska snart gå till tåget, bortbjuden ikväll. Dags för scones och marmelad. Även David är där. Imorgon åker vi till Västerås, blir bra att träffa dem igen. Ska baka rustikt bröd och skriva. På söndag bjuder B på lunch, hon fyller år, mest därför jag kommer hem faktiskt.

Hamnade i matkoma nu, ögonlock av bly. Lilla Jo är hemma igen till min stora glädje, vi ska ses nästa vecka och dryfta sådant vi inte vet om varandra.

På tunnelbanan hem igår trodde jag att jag skulle dö av skratt. Kunde nästan inte andas och mina ögon tårades, var helt enkelt tvungen att vika mig dubbel. Klättermusen och Tierra pratade.

Time to say standby.

Äntligen. Efter en hel natts djup sömn vaknade jag imorse med en helt ok morgonmängd grus i ögonen. Drog på mig mjuka bomullskläder och kände mig redo för en dag av klämmande och förtvivlan över att inte känna det man ska, det tar som lite tid att lära sig.
Anyway, mitt pulverkaffe måste vara en bluff. Märker markant skillnad i pigghet när jag dricker bryggkaffe, men den fullkomligt uteblir när jag dricker mitt snabbkaffe. Efter salladslunchen hade vi gruppmöte. Vi drog till ett café på Odenplan, betalade hutlösa 58 kr för en mockaruta och en kaffe. De hade inga priser på sina bakverk. Vi bestämde att det var helt tillåtet att unna sig något riktigt gott när man ska plugga. Fick struktur och ordning, skrev ett mötesprotokoll, kontrollerade att alla visste vad de skulle göra och planerade in ett möte till innan handledningen nästa vecka.
När jag kom hem flyttade jag datorn ut i köket, drog fram tre fysiologiböcker och började helt enkelt producera text, flitigt refererande. Helt förvånad över mitt fokus, förmåga att faktiskt producera och få fram ett resultat. Har känt mig allt annat än fokuserad den senaste tiden. Katten J frågade mig idag om jag håller på att flippa ur när jag berättade om igår kväll. Don't worry. Jag lyckades till och med få till en välsmakande middag som inte var så tidskrävande samtidigt som jag taggade mig själv för kvällens träningspass. Komiskt hur olika dagar är.

Det är helt enkelt stört vad jag påverkas av olika saker. Stressade hem för att hinna äta lite innan jag skulle iväg och träna. Hann både äta (brände mig dock på tungan i min iver), packa väskan och åka igen. Kommer fram och inser att passet är fullt, blir så irriterad över det att jag vänder tvärt och går. Fanns ett annat pass som jag egentligen kunnat gå på, men jag gick in på Vi och köpte bananer istället. Kommer hem, fixar lunch till imorgon, diskar och pratar lite i telefon. Efter det försöker jag göra en kraftansamling för att komma någonstans i min del av arbetet. Det slutade med att jag lade mig på köksgolvet med näsan ner i golvtiljorna. Sov riktigt illa inatt och hade kunnat somna där om jag inte tvingat mig upp i sittande efter en liten stund och började bläddra i en kokbok istället. Hann bli galet sugen på både det ena och det andra, främst söta saker, men det är ju bara måndag...

Det är som att springa i sirap, trögt och klistrigt. Slits mellan längtan och förtvivlad trötthet inför slutdatumet, 19/11. Kanske hade varit lättare om inte alla hade drabbats av nästintill total handlingsförlamning.

Hade tre herrar kring mig i båset idag, jag låg på bänken. Uppmobiliserad och uppmjukad i bröstryggen till max av två av dem och en avslutande skön massage av den tredje. Armar och händer slår bra högt. Det var välförtjänt.

Ikväll har jag ägnat min uppmärksamhet åt en 30 000-kronorskeyboard. Hihi, det var kuligt. Fast jag tycker bäst om flyglar. Jag fick träffa en underbar vän, han ska baka scones och ta hand om mig i veckan. Puss på dig Arvid.

Fick lite läst både igår och idag, fast mer om Salander och Blomkvist än om fibertypskomposition.

Det blev både bio och öl i fredags. Kände mig sjukt självständig när jag satt på en söderkrog med benen uppslängda på barstolen bredvid, en Staropramen framför mig och med nosen i min roman. Blev erbjuden sällskap efter en stund, tittade upp och tackade artigt nej. Avnjöt Mamma Mia innan, ensam och omgiven av 60-åringar. Mycket bra film, även om Pierce Brosnan inte sjunger särskilt bra. Jag skrattade högt flera gånger och var lycklig inombords när jag lämnade salongen.

Tillbringade gårdagens kväll i Sofias lägenhet. Vi åt middag, choklad, tittade på massa förskräckliga utgångsbilder och hade massagesession. Otroligt välbehövligt. Jag trodde jag skulle dö emellanåt. Hon massakerade mitt säte och framkallade de värsta utrstrålningssmärtor jag någonsin haft. "Det blir bra, sen." får man tänka, vilket det faktiskt blir. I övrigt var det en underbar upplevelse, framför allt den avslutande kvarten då hon ägnade sig åt nacke, ansikte och skalp. Jag gav igen big time, fast jag behövde inte ta i särskilt, hon hade tillräckligt ont ändå. Efteråt lade vi oss på hennes säng och drack te, helt utschasade båda två.

Jag tänker på dig farfar.

Imorgon är det tightsdags igen.