badgies

Det är mitt i natten. Tänk vad många det är som inte sover, trots att de borde och kanske framför allt vill. Sömnproblem är väl ett folkhälsoproblem nuförtiden har jag hört.

Det blidde bröd igår, både ciabatta och ett grovt formbröd. Ciabatta ska jag baka oftare, skitlätt och hur gott som helst. Bra lunchalternativ om det ska gå snabbt... Lunchade med Sofia hemma hos mig och drack två kannor te. Rev ner det jag skulle ha på mig i en väska och åkte till Johanna för att slinga håret. Bra blev det, kunde nästan haft lite mer på hjässan kom vi fram till båda två, kanske fyller i det sen. Tog sedan das u-bahne till fruängen, chillade lite och drack vin. Trevligt.

Sjungit hela eftermiddagen idag, kändes bra och var riktigt roligt. Längtar efter det, att få hålla på mer med musiken..
Lillebror har konsert på valborg så jag ska hem och bli stolt.

Vink vink och massage nu på morgonkvisten. Molnigt idag för första gången på en vecka, det är ju så att man blir bortskämd.

MRSA-negativ, det är jag. Ssk tog inte ens någon odling, hon lyfte på linnet mitt och kollade att jag inte hade några sår som jag själv inte sett och sen var det färdigt i princip. Jaha, så efter det kunde jag glida ut i solen igen iförd mina solbrillor och lugnt spatsera till t-banan för att ta mig till skeppsbron. Hittade Bm J och Bm H där på kajen. Gick sedan tillbaka, köpte glass och åkte sportbil runt stan. Mycket oväntat eftermiddagsslut, men det slutade bra.

Fick lite stöd och råd angående hur jag ska lägga fram för Danderyd att jag inte riktigt är nöjd med lönen. "Jag har tänkt på det här..." gravallvarlig. Det kanske går igenom och gör det inte det får jag vara nöjd ändå.

Hårfärgning och brödbak idag tror jag.

Jag har varit ledig idag. Tog tillfället i akt och ringde till typ alla badhus och hotell i Stockholm. Hatar att marknadsföra mig själv på det viset, ställa sig in, vara övertrevlig i telefonen, tacka när man säger hejdå trots att de är otrevliga eller inte kan erbjuda mig något. Fick lite napp i alla fall, får se vart det leder.
Får spader av sånt där, blir rastlös dessutom. Haft galet tråkigt på eftermiddagen. Solade en timme på min altan efter lunch, började sortera musklernas efter deras triggerpunktsutbredningsområde inför den fruktanvärda tentan som kommer i maj. Försökte med lite patologi också, tungt.

Tänkt på träning idag, känner verkligen för att komma igång ordentligt. Får inte springa och så, men jag skulle vilja börja styrketräna på riktigt. Dessutom fått lite pikar om bålstabilitet de senaste gångerna jag varit på kliniken med min höft, så det känns som att det är dags. Vet ju att det inte blir bra med bara behandling heller, 80% ligger hos mig...

Imorgon går jag bara förmiddag, så efter lunch ska jag till Previa och göra mitt MRSA-test. Annars kan jag inte skriva några papper för ortopeden, hoppas provsvaret kommer fort. Måste handla lite grönsaker också.

Vädret har varit helt otroligt underbart de senaste dagarna. Sol och klarblå himmel serverat varje morgon. Kan man bli annat än sprudlande glad, pigg och snäll?

Eh.. ja.

Fast jag påverkas mycket av vädret, så att få sitta och njuta i morgonsolen utanför skolans entré innan föreläsningar, tillbringa raster och lunch på skolans terass gör ju sitt.
Hela förmiddagen satt jag utanför café Prego tillsammans med Maria och läste vetenskapliga artiklar om frozen shoulder. Det var nästan så att jag brände mig strax innan lunch.

Åkte buss till kliniken trots det vackra vädret, har fortfarande ont i höften och kommer väl ha ett bra tag till känns det som.. Har väl inte vilat som jag borde heller. Strosade på söder både i söndags och igår, blir ju ändå några kilometer. Men, det var riktigt trevligt..=)
Frågade dagens handledare lite om hur mycket man kan gå på höften med massage. "Lägg dig på mage" sa han bara och nickade mot behandlingbänken. Han kände lite, bad mig andas in och andas ut och så, knak. Inte bara en gång, utan snarare tio. Det satt som sten i nedre bröstryggen. Skönt efteråt om man så säger.. Han gick även hårt in på sätet, höftböjare, och insida lår. Grinade illa.

Jag och Maria gjorde färdigt vårt grupparbete på ett kebabhak efter kliniken, hemma sent och trött nu.

Ledig imorrn..=)

Patologi hela förmiddagen igår.. Köpte ett kompendium som var värdelöst under föreläsningarna, fick anteckna som en idiot. Powerpoint-race. Men det blir nog bra, börjar dock känna mig lite stressad över muskeltöj/triggerpunkter. Dels teoretisk tenta och dels praktisk tenta med patientfall inblandat. Hujedamej, men det är bra. Har liksom inte pluggat ordentligt under tiden som de sa att vi skulle göra för att inte få panik i april...Jaja.

Igår morse när jag vaknade och skulle ta mig till skolan smärtade det i höften när jag gick långsamt. Tog bussen till skolan, mest för att jag var försenad. Gick hem, åt lunch, bokade in en tid på kliniken och åkte dit. Gick till en i min klass, så vi funderade fram och tillbaka om vad det kunde vara. Tog in handledaren tillslut som sa; "Har du ont här?" och körde i tummen på trochanter major (en benknöl på lårbenet) och rörde runt ordentligt. Det gjorde vidrigt ont, liksom hoppade ofrivilligt på bänken. "Jaha, trochanterit." sa han. Så blev det djup massage och stretch. Många djupa andetag för min del och koncentration på avslappning. Kan vara nyttigt att få känna på vad man utsätter sina egna patienter för ibland. Jag får inte gå eller springa på en vecka. Frågade om jag kunde cykla. "Med stödhjul" blev svaret från en leende handledare; "jag bjuder på den". Tack, tänkte jag.
Så nu har SL för första gången fått bidraget med 690 kr från mitt håll, för en ynka månad.

Tog mig något linkades tillbaka till skolan där festen redan börjat. Några i V2:an hade fixat grillfest. Hamburgare eller strömmingsburgare, riktigt bra var de med en kall öl till. Sådär lagom rörigt och skön stämning i den ändå ganska ljumma vårkvällen. Både V2:ans och vår nollningsfilm visades. Skönt att de redigerat bort det värsta, även om jag inte var den som skulle behövt skämmas mest. Bra gjort!

Idag har jag ont, öm där han gick på som värst med massagen. Dags att göra hemläxan.

Jag kan nu säga att jag har en anställning på Danderyds sjukhus, ortopedavdelningarna. Hon ringde idag och välkomnade mig om jag ville. Klart jag vill, även om lönen inte blev precis den jag begärde. Lät lagom dryg i telefonen. Vi kom överens om att jag skulle tänka på saken. Jag var precis på väg från Danderyds sjukhus. Ringde pappa för mentalt stöd, svängde på klacken och satte kurs mot ortopeden, våning 10. Galet rörigt där uppe, men hon hade tid med mig trots allt. Talades vid, fixade med lite papper som skulle skickas till lönekontoret och fick tiderna för drop-in för att göra ett MRSA-test som man måste ha. Inte förrän efter det kan man skriva på några papper. Det kommer dröja några veckor innan jag kommer igång, det stör mig lite, skulle helst jobba nu. Men, (andas in, andas ut) det blir nog bäst såhär..

Firade med en glass på vägen hem som jag avnjöt tillsammans med en kopp kaffe här hemma. Den där Lotta gjorde min dag, igen.

Måste läsa lite nu.

I typ tisdags fyllde min farbror 50. Igår hade han stor fest. Hela släkten och massa vänner till hans familj. De bor i en stor herrgård på landet. Perfekt hus för stora fester med liveband och massa folk. Bordsplacering, så det var väldigt blandat med folk, kuligt. Satt mitt emot en förskollärare för bokstavsbarn som hade mycket att förtälja, intressant. Pratade också mycket med en forskare inom området immunologi som tittade mycket på tarmens och bakterieflorans betydelse för hälsa. Blev väldigt nyfiken, men vi hann inte prata färdigt. Maten var underbar, likaså tårtorna som kära faster bakat till kaffet. Hon kan hon.
Sedan ställde bandet upp sig i ett hörn i stora salongen och började sprida lugnt medryckande jazztoner genom hela övervåningen. Jag och Johanna virvlade runt på dansgolvet i våra klackar till nästan varje låt, oavsett om det var swing, tango, jazz eller rumba. Dansade med alla möjliga herrar, tänk att de flesta i 40-50-årsåldern kan dansa mer eller mindre bra. Efter ett tag drog de upp tempot lite och jag och Jo började släppa det där med pardans, vi hade fruktansvärt roligt.
Blev nästan av med mitt telefonnummer, men jag lyckades hålla i det. "Du har utstrålning", sa han. Så bra då, tänkte jag.

Natten blev sen, så jag vaknade inte förrän cirkus elva. Jagade upp lillebror med lockelser om att frukosten redan var färdig. Vi tittade på Disney till tet.

Idag är det ett år sedan.

Asfalten var blöt imorse. Maskarna låg som kvistar över hela cykelbanan, de allra flesta 0,5-1 cm breda. Fy, vad äckligt. Jag lyckades med konststycket att inte trampa på någon.

Igår lagade jag punkan på min cykel. Tog en stund innan jag fick loss hjulet, för ena muttern satt som sten. Tillslut gick den av på mitten, liksom trött på mitt bråkande. Lyckades, utan att jag märkte det, göra illa mig. Skrapa bort en hudflik på pekfingret. Stört vad ont sådant gör efteråt. Jag säger bara, diska.
Mamma och pappa svängde förbi på eftermiddagen/kvällen och fikade. Pappa sa att den aldrig skulle gått i två delar om jag inte dragit den åt fel håll. Tänkte inte på att man måste dra muttrarna åt olika håll när det är ett stag som går igenom hjulet.
Jag bjöd dem på äppelpaj som jag tänkt äta upp själv, tur att de kom. Det blev vaniljvisp över, rörde i ett ägg och ställde i frysen, så nu har den förvandlats till glass, bra va?

Dåligt samvete när jag är mätt. Sjukt ju. Har dock kommit igång med träningen ganska bra, skönt. Hoppas jag håller mig frisk.

Jag har varit vaken i tre och en halv timme. Sängen och täcket fick omsluta min trötta kropp kl.9.30 imorse. Fem i åtta igår kväll stod jag på Gullmarsplan och väntade på ambulans-Fredrik. Uppmärksammade en kille i trettioårsåldern, kortklippt med blonderad mohican, det övriga håret var brunt. Insåg att det var han och hälsade artigt. Vi gick tillsammans till stationen, pratade utbildning och tentor. Han är specialistsjuksköterska, inriktning akutmedicin och ambulanssjukvård (tror jag). Mycket trevlig och lättpratad. Väl på stationen fiskade vi fram lite kläder som det faktiskt inte stod xl i. Hjälm, jacka, radio etc. yeah..=) Så småningom kom ambulanssjukvårdare Jörgen, Fredriks nattliga kompanjon. Trevlig prick det med. Vi gick igenom bilen, all utrustning, vad man alltid har med sig in till patienten, hur jag skulle förhålla mig, vad ordern "backa!" innbar, den röda akutbibeln m.m.
Jag passade på att fråga så mycket som möjligt om mediciner och varför just den medicinen i vissa situationer i sådana fall det inte var uppenbart. Vi pratade mycket sjukdomar och akuta skeden (inte så konstigt kanske).



Sedan åkte vi. Först för att hitta en sista-minuten-brevlåda. Det fanns ingen kl.22. På vägen tillbaka fick vi larm, inte blåljusvarianten så vi tog det lugnt. Tog fasligt lång tid innan vi fick med oss patienten frivilligt, jag gjorde det jag kände att jag kunde göra utan att ställa till med något, lyssna och prata lugnande med anhöriga.
Kort efteråt kom larmet, plattan i mattan, blåljus och sirener. Ganska vidrig och tragisk situation, men det var upplyftande att se hur Fredrik och de andra jobbade. Akutbilen och brandkåren kom också. De var så samlade, professionella, snabba och kunniga. Jag stod bredvid, höll i dragna sprutor, tröstade lite. Mitt i allt frågar dessutom både Fredrik och Jörgen hur jag mår, om jag är ok. Tänk vad mycket en människa kan hålla i huvudet... Väl på sjukhuset var det in i akutrum, avrapportera, skriva journal, spritning av använd utrustning och påfyllning. Ut igen, efter en stunds andningspaus. Larm igen...
Kl.03.50 var vi inne på stationen, fick äntligen äta lite. Efter det gick vi och sov en stund. Jag deckade på nolltid och vaknade av Jörgens; "Mimmiii..! Kom!" Jag hade inte hört larmet på radion. Klockan stod på tjugo över sex.
Upptäckte att jag nästan inte kunde prata, helt groggy. Det tog också sin lilla tid, inte tillbaka på stationen förrän åtta, vilket är en halvtimme efter avslutat pass. "Du kan ju faxa tårtorna.." sa Jörgen och log. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det där.
Fick skjuts tillbaka till Gullmarsplan, en kram av Fredrik och tackade för mig och för natten.

Solen lyste och fåglarna kvittrade.

Senaste dagarna har jag börjat få ont i bröstryggen, undrar vad de kan bero på. Funderar på om min fullpackade ryggsäck i kombination med löpning inte var någon god idé, enligt min rygg i alla fall. Har sagt länge att jag ska ta mig till en trea på kliniken, för det känns som att jag får nervrotspåverkan i ländryggen när jag ligger på plana underlag ibland. Nu har jag ytterligare en anledning.. Jag är ju där två dagar i veckan! Ska det vara så svårt..

Klockan 14.00 hade jag bestämt möte med en kvinna på Danderyds sjukhus, bemanningsansvarig på ortopeden. Jag var lika punktlig som James Bond. Hade valt en lite sportigare casual-look med mörkt randig skjorta, sportklocka, jeans och gympaskor. Mycket sparsamt sminkad, oxiderat silver och håret i lös svans över axeln med fläta i luggen.
Jag tror det gick hem.
Mycket trevlig kvinna som visade mig till ett samtalsrum, hämtade varsitt glas vatten och lite papper. "Jaha, varför har du sökt dig hit?" var första frågan. Så var vi igång och munlädret var sådär lagom välsmort kombinerat med en stor portion lugn och allvar med glimtar av humor.

*pmf* jag gjorde inte bort mig i alla fall..=)

Hon undrade vad jag ville ha för lön; "Shoot" sa hon. Tog i så att jag faktiskt skämdes, men då kanske den hamnar högre än vad det skulle gjort om jag lagt mig lägre från början. Hon skulle återkomma om den saken om en vecka, cheferna som bestämmer skyllde hon på. Fortsatte med att fråga om jag kunde tänka mig att jobba i sommar, inuti skrek jag "JAAA!!!" högt av förtjusning, men svarade henne med att det nog skulle gå bra. Fick sedan en rundvandring på de fyra avdelningarna och hann bli uschligt nervös när hon pratade om hur vanligt det är med katetersättning och blodprovstagning. Det ska gå fort, bra och det är undersköterskorna som gör jobbet. Hon gjorde min dag.