badgies

Alltså, nej....


Jag kan inte ta in det. Det känns bara som ett konstigt virrvarr, dimmigt.
Ska tankar av det här slaget alltid finnas?
Återigen längtar jag tills jag är 50.
Fast, jag måste njuta min ungdom, men på rätt sätt säger moralen.

Åh. Tänk att det är något som alla människor måste uppleva för att få någon slags visdom i.
Det spelar ingen roll vad som sägs.


Stört.

Jag ska erkänna en sak. Jag pluggar faktiskt inte så mycket. Jag försöker suga i mig så mycket jag kan på lektioner och föreläsningar. Det har jag tänkt hela livet, tänk om jag hade övat så mycket som jag borde, eller pluggat tillräckligt. Fast det där med pluggandet har kommit sedan jag började på NPH, förr ägnade jag inte det någon tankeverksamhet, hade ingen anledning heller. Det är liksom lite mer allvar nu. Lite stressad över att känna pressen av att jag lär mig saker för att kunna behandla på det mest adekvata sättet när en patient med ofta smärtrelaterad problematik kommer till mig. Alla blir ju glada om behandlingsserien är kort, av olika skäl förstås.

Fick kramper i vaderna i torsdags under träningspasset, blev till och med tvungen att gå avsides för att stretcha en stund. Funderade inte så mycket mer över det eftersom jag inte kände något efteråt. Idag när jag tränade igen gjorde det riktigt ont, undrar vad det är för tok min kropp nu hittar på. Får se om jag kan få bukt med skiten.

Nu är jag jätteseg, ska titta på film och äta lite ostkaka.

Frid i själen av att gå upp och ha mycket tid på sig för morgonbestyren. Kan åka en halvtimme senare än vanligt idag, men gick upp vanlig tid. Tog tag i det jag inte orkade igår, disken och dagens lunch. Dessutom har jag hunnit göra mig lite fin, till skillnad från vanliga dagar då jag bara drar på mig något ur garderoben, ofta av mjukare kvalitet.
Kommer komma hem sent idag med, men kvällen består av samtal, fika och gemenskap.

Jag och Maria ska repetera hela förmiddagen, vi får antaligen göra två duggor nästa vecka, både den ordinarie duggan och den vi missade v.3.

Frid i själen av att hinna träna tillräckligt, vilket jag i princip gjort senaste veckan och främst måndag och tisdag den här veckan. Kroppen hamnar i fas samtidigt som jag blir mer harmonisk, sover bättre och känner att jag tar hand om mig själv.

Frid i själen av att tillfälligt slippa ångest över ekonomin.

Frid i själen av att veta att jag faktiskt mår bra.

Jag har så mycket att säga att jag inte vet vart jag ska börja. Balen på slottet tog mig med storm.


Fredagen bestod av middag på en tapasbar med mycket trevligt sällskap av Birger och Åsa-Clara (och alla andra, fast vid ett annat bord). Kl. 19 var det dansträning av fransäsen, en fransk sällskapsdans från 1700-talet som varje år dansats på Karlberg sedan 1792, typ. Efter det mingel och sedan valsträning i 45 minuter. Kl. 23 serverades snittar och champagne.

Dagen därpå åt vi brunch bestående av äggröra (undrar om den var gjord på pulver), prinskorv, köttbullar, bacon, bröd och kaffe. Lätt illamående på tunnelbanan hem till Stocksund för att fixa iordning min frisyr, det fanns inte speglar av rätt kaliber i kadettrummet. För att hinna med var jag tyvärr tvungen att hoppa över den korta gudstjänsten kl. 11 där Daniel medverkade i kören.
Väl hemma innanför dörren får jag en klump i magen av min totala och fullkomliga glömska, alla hårnålarna till knuten låg kvar på Karlberg. Jag hann bli rosenrasande på mig själv och gråtfärdig innan jag samlade mig tillräckligt för att inse att det faktiskt bor tre människor härstammande från kvinnosläktet ovanför mig. Först öppnar ingen när jag ringer på, så jag springer ner igen, rullar upp underhåret som det ska vara och springer sedan upp igen. Tack och lov öppnar frun i huset och rotar fram ett gäng hårnålar liknande något spretande jungfruben. Jag får till frisyren och sminket och galopperar sedan tillbaka till Karlberg, konstant stressad i ordentlig snålblåst. Nästa tidpunkt var nämligen 15.05, då vi hade tid för fotografering. Väl där kunde jag sluta stressa och börja njuta istället, vi hann utan problem till både mer professionell fotografering och annan med både min och andras kameror i vackra valv, fåtöljer och gruppuppställningar. Trodde nästan att det var åskväder inne.


Själva balen börjar med Susning. Det innebär att halva kadettstyrkan står uppradade på båda sidor om slottstrappan medan ett par i taget gör entré under entusiastiska "Aah!" från kadetterna på sidorna. Väl inne i slottet hälsar man på slottschefen och hans fru och får sedan ett glas champagne för att mingla i salen bredvid.
Fantastisk middag, roliga tal (talet till Kvinnan!), underbar livemusik framförd av ett storband (samma som spelar på Nobelfesten) och en jazzensemble, svängigt som bara den. Vi dansade fransäs, vals, foxtrott och bugg fram till 01.01 då det var dags för vickning. Pyttipanna, snaps, öl och en hel drös med snapsvisor sjöngs varav en skulle framföras ståendes på borden...
Efter det hade jag och några andra damer enormt ont i fötterna och kunde inte dansa mer för stunden, så sällskapet hamnade i Ritsalen som förr var lektionssal med målningar på både väggar och tak. Min nätta klocka tickade runt min handled och blev både tre, fyra och fem innan vi drog oss tillbaka.

Nog var balen på slottet alldeles, alldeles underbar...Tack!

Jag såg "The day the earth stood still" igår på bio. Riktig besvikelse, tänk att man kan tillåta sig att göra så dålig film. Det enda som var lite coolt var parasiterna, det kröp i hela mig.

Nu har jag fått ordning på inköpen inför helgens arrangemang. Ikväll blir det utprovning av frisyr och smink. Jag har lugnat mig, känner att jag har någorlunda kontroll över situationen igen, tack gode Gud. Dock hinner jag inte tvätta, så jag har tvättat nödvändiga saker för hand och skänkt tankar åt alla kvinnor som inte har lyxen att tvätta i maskin. Creds to you.

Köpte två skivor med klassisk musik för 28 kr på Åhléns, Debussy och Bach. Underbart melankoliska pianotoner med ett otroligt driv strömmar ur mina högtalare och jag känner att jag lever.

Fick ett sms för en stund sedan från Danderydstappen som törstade brutalt efter mitt blod, det är brist på min blodgrupp, B. Så jag ska nog ta mig dit och fika gratis imorgon.

Hade för en timme sedan ett uppjagat samtal med Mr Officer. Eller, jag blev mer uppjagad ju längre tiden gick och han var fortfarande lika lugn. Han talade om (NU, IDAG) att jag behöver ytterligare en outfit, till fredagskvällen.
Kugghjulen i hjärnan drogs igång på full hastighet, hakade sig av farten och orsakade totalt kaos. "Vad ska jag ha på mig, kan jag ha den kjolen, nehej, inte för kort eller långt... Vad ska jag ha upptill? Hur snygg ska jag vara, kan jag ha de örhängena, eller blir det för mkt? Gaahh!!" Och så snurrar det vidare till skor och vilka som är bäst, eftersom det är så mycket dans på schemat.

Fattade plötsligt vilken grej den här balen är, fick tidsschemat av Daniel. Ska dansas speciella Karlbergdanser, övas innan i finkläder, ätas snittar och mingla.

Det roliga är hur jag spontant reagerar.

Nu kära vänner, är det ca nio timmar innan jag far iväg uppåt för att avnjuta årets skidresa i Åre. Jag är seg efter dagens tänkande, "har jag med mig allt jag behöver?" Stuvade ner sårapoteket i ryggan med tanke på vilka som följer med, bl a apan A. Nästan så jag önskar att få använda det eftersom det är så roligt att lägga om sår och linda svullnande handleder.

Pratade med B som säger; "Mimmi, jag är som nervös.."

Morötter hela vägen upp. Vi ses om en vecka.

Jobbat de två senaste dagarna, 7-15.30. Ett riktigt brutalt sätt att vända dygnet rätt igen, framför allt som insomningsögonblicket inte sker vid en adekvat tidpunkt med tanke på klockslaget för uppvaknande igen.
Hur som helst, har hela Sverige gått och brutit benen eller? Fullbelagt på våra avdelningar, patienter i korridoren och knöktjockt på akuten. Slit och släp. Blev i alla fall klappad på kinden.
Sjukligt mycket jargong på ett sådant där ställe. Även om jag jobbade med en underbar sköterska var kollegorna av min egna rang sådär halvdryga i smyg. WTF?!

Gjorde en ny erfarenhet efter jobbet när jag utnyttjade bilen för att ta mig till Sveriges största köpcentrum, Täby centrum med syfte att köpa impregnering till mina skidkläder. Det var stort.

Vi pimplade kaffe och te med "du vet sådana här som ser ut som brännässlor, fast de inte bränns" i smaken, åt de sista kvarvarande lussekatterna och skrattade mer eller mindre kiknande åt varandras historier. Jag behövde det, merci.

Nu är jag ledig igen. Hurra! Åre, watch out...

Jag hade min första lektion för terminen idag. Det är skönt att få komma igång med vardagen, repetera sådant jag glömt, äta min vanliga kost efter julens fettbomber och känna mig trött vid den här tiden. Det var trevligt att träffa katten och de andra. Väcktes av sms i morse om skidbyxor och jobb. Jobbar både imorgon och på fredag, dags att fylla hålen igen.

Och vinden blåser genom hallen.

Jag tänker sällan som jag borde, blev fasligt trött. Varför fascinerar det? Stjärnan lyser klart, men jag kan inte se.
Virrvarr i de små grå.

Det var länge sedan jag var såhär rastlös. Det enda jag har åstadkommit idag är att packa upp min bag med kläder som till stor del var rena tack och lov. Min tanke med dagen var att gå igenom anteckningar och kompendiumet i mobilisering. Öppnade faktiskt kollegieblocket och bläddrade några sidor, plötsligt blev ögonlocken alldeles för tunga för att det skulle kännas hälsosamt, så jag slutade läsa.

Tack gode Gud för hjälpsamma människor! Tog tag i det där med att jag behöver vara ledig balhelgen imorse. Ringde samordnaden som gav mig det trevliga svaret att det bara var för mig att fixa det själv. Så hon mailade en telefonlista. Anyway, jag behövde bara ringa två samtal. Sergelskan sa; "ja..men det kan jag väl göra, inga problem" som om hon inte gjorde annat än att ta andras jourhelger, med nöje dessutom. Var nog glad i en hel timme efter det.

Varför har inte F&S öppet än?? Jag hade behövt köra skiten ur mig idag. Gjorde mitt bästa här hemma istället och insåg att det tryck på sacrum som man får av att ligga på rygg i en crunch inte var någon höjdare. Sved och brände.
Jag har nog bränt mig på pekfingret.

Hemma i det som varit mitt hem i ett och ett halvt år. Veckorna som jag vistats i Västerås har varit fyllda av lugn och vila. Nästan lustigt dock hur mycket känslor från sin uppväxt som kommer till ytan när man bor under samma tak igen. I vissa ögonblick kändes det som att backa fem år tillbaka i tiden.
Förknippar mitt hem med termin, vardag. I alla fall just nu, mycket roligt kommer med det också. Men i skrivande stund känns det mer som ett ok, har större lust att spendera långa, vakna nätter i Västerås och sova halva dagen efter. Det är riktig ledighet för mig, dylika saker inträffar över huvudtaget inte annars. Visst har jag vakna nätter, men aldrig att jag får sova dagen därpå..

Jag tog mig hit med bil, annars hade jag inte kommit hem med alla saker. Har packat upp allt förutom mina kläder, vill inte riktigt ta tag i det..
Provade min klänning och lyckades ta bilder på hela, mycket passande att mitt köksbord står där det står.=) Dagens egoserie:

Ett dygn i fridfull tystnad. Måltider vackert och enkelt uppdukade, som intagits under ljudet av klassisk musik.

Klockan delar med sig av sin dova klang i långsamma intervaller.
Djup ropar till djup.

Knastrande snö i eftermiddagssolen. Jag sov tolv timmar och vaknade av att det knackades varligt på min dörr och att frukostbrickan ställdes där utanför.

Omsorgsfull kärlek.

på det nya året allesammans!

Fantastisk nyårsafton måste jag säga. Stort tack till Mr River som fixat hus, all mat och ett riktigt bra dansgolv, grym musik dessutom. Har dock lite ont igen efter en bravad då jag hamnade på golvet med ryggen före, men sånt händer.

Köpte min balklänning i förrgår, gick loss på en del trots att jag kunde pruta lite på priset. Men det var ju ur 2009 års kollektion. Mörkare röd, utan axelband, släp, lite öppen i fram så skorna syns, figursydd med tyget veckat på ena sidan, vacker med andra ord. =)

Tankar snurrar kring ledighet från jobb osv. Får inte tag på min chef, oerhört stressande med tanke på att vi drar om en och en halv vecka...