Grattis, värktabletter

"Ja må han leva, ja må han leva..." Grattis Ed!

Jag sjöng lite raspigt i telefonen, morning.

Mådde som en punkterad ballong, värk á la mens, trött efter en väldigt intensiv gårkväll på ortopeden och en känsla av ett ut- och invänt tarmsystem. Tvingade mig till gymmet innan det var dags att stämpla in igen. Sökte tröst hos sessan på Roslagsbanan som tycker att det är fint att vi har our period tillsammans varje månad. Mådde i alla fall otroligt mycket bättre efter passet, antagligen pga. generell frisättning av b-endorfiner.
Idag höll sig både avdelningen och akuten lugn, sängarna som blev tomma förblev så och alla låg klara för natten kl.20. Jag och tanterna tittade på Antikrundan och skrattade åt experternas entusiasm. Jag knaprade värktabletter för att hålla kroppen i schack. Ett pass kvar den här veckan. Till helgen kommer blivande herr och fru Linder-Lindén (?) och äter middag hos mig, dessutom ska jag spela. Det blir roligt.

Middag á la Mimmi

Lade mig runt 22 för första gången på flera veckor natten till idag. Sov oroligt, vaknade vid två och suckade. Radion drog igång 05.20 och jag vaknade utan svårigheter, flyktig sömn.
Flingorna singlade ner från molnen hela morgonen. Jag serverade frukost, tog venöst Hb, bäddade sängar och kvittrade uppmuntrande. Hur man håller på. Visade sig att en av dem var läkare, något pinsam utgång på det hela.

En lugn dag mentalt med bra kollegor, även om jag sprungit en del. Matchade bussen hem, helt slut. Förberedde middagen som jag nu bjudit Sofia på.

Meny:

Mozzarellatoast med basilikapesto och soltorkade tomater

Laxgratäng med pepparrot
      Blandad sallad
J.P. Chenet, Blanc des Blancs

Florsockerpudrade semlor med maffig fyllning
Grönt te med smak av stjärnanis och kanel



Men nu hänger huvudet. Ge mig en kudde.


Imbalans

Oj oj, fullt ös igen. Fick ett nytt arbete i måndags som ska vara klart snart och går igenom ett nytt mobiliseringsområde. Jag insåg att jag såg aktivt lyssnande ut på den praktiska lektionen, medan jag i verkligheten (i mina tankar) reflekterade över massa andra saker. Hörde helt enkelt inte vad min lärare sa och blev medveten om det först han säger; "är ni med mig?" Tydligen inte, blir min slutsats. Visar sig tydligt att jag inte lyssnat när vi efter genomgången ska genomföra greppen praktiskt, ögonen fungerar tydligen inte riktigt heller.

Jag tränade igår för första gången på strax över en vecka med sjukdom emellan. Min kropp ville helt enkelt inte vara med, låren vibrerade okontrollerat efter andra övningen (core) när vi skulle utföra en balansövning på ett ben. Helt sanslöst, har aldrig varit med om något liknande. Men antagligen är inte min kropp i fas riktigt än. Det gick bättre idag när jag utsatte mig för funktionell träning hemma på golvet. Det är nog musiken.

Intressant vändning av tillvaron. "Du har haft ett spännande år Mimmi." sa Johanna. Så kan man också tänka, tänkte jag.
Jag bjuder på födelsedagsmiddag i helgen, dock inte riktigt på det klara med vad som kommer stå på bordet. Tankarna och smakerna vandrar fortfarande om varandra i mitt huvud och har inte riktigt formats till något konkret.

Kroppslig natt

Undrar stilla hur det kommer gå för Sturebadet i helgen, jag vet att det är en hel del personal sjuk. Jag sjukskrev mig helt idag inför söndag, hostan ger sig inte och fysiskt, närgånget arbete är kanske ingen höjdare då. Varken för mig eller kunderna.

Nattlig ankomst vid ett, jag hade kunnat somna vid åtta. Vi fikade och pratade, då blir man pigg igen. Nannade kudden efter två någon gång. Natten blev dag och jag hostade som en annan KOL-patient. Scones svängdes ihop av min gäst till frukost som sedan tog bussen kl.11.08. Pojksnack.

Första dagen idag sedan i måndags som jag satt på mig vettiga kläder och orkat bry mig om hur jag ser ut. Läst en artikel om akupunktur.

Känner mig lynnig.

Vilovecka

I söndags spelade jag och sjöng i princip hela dagen, hann tack och lov träna innan. Fick känna på både det underbara och fruktanvärda med att vara musikalisk ledare för ett gäng på sex personer. Ödmjuka och fina som de är känner de i alla fall på sig när det passar sig med deras instrument och inte, vilket är otroligt skönt, så att alla inte spelar non stop. Men allt tar längre tid när man är många, så klockan tickade och jag hann bli ganska stressad över att vi inte skulle hinna köra igenom allt innan gudstjänsten började. Men vi hann och det allra mesta gick riktigt bra.

Vaknade måndag morgon och kände febern i kroppen, struntade i den och lyckades ta mig till skolan för att vara med på smärtlaben där vi testade sensoriska trösklar och smärttrösklar genom elektrisk stimulering. Väl hemma igen deckade jag i sängen och sov fyra timmar. Ont i kroppen, hosta, ont i huvudet, fryser, svettas. Bara längtade efter att någon skulle komma och ta hand om mig, var är mamma?
Sov hela gårdagen, vaknade varannan timme, tittade lite, gick på toa, drack vatten och somnade om.
Idag mår jag bättre, kunde gå ut med soporna utan att svimma och till och med diska och röja undan en del kläder. Dessutom är jag hungrig igen, det var jag inte igår.
Nu får jag ta och bli helt frisk, ska ju få gäster snart.

Intensivt

Tack för igår kära omgivning. Först en föreläsning om smärta med en riktigt duktig och kunnig föreläsare, som sågat den ena sanningen efter den andra. Väldigt intressant.
Grabbade tag i Maria direkt efter och drog med henne till Åhléns där vi köpte färg och sedan travade hem till henne. Trubaduren satt redan på plats och underhöll medan jag sakta men säkert fick en ganska mycket mörkare ton på mitt hår igen. Det blev fint. Åkte hem och fixade riktigt god kyckling till mig och Sofia som kom över senare.
Vi åt årets första semlor och mådde gott. Step up 2 the streets var en film som överträffade mina förväntningar, vilket gjorde att jag inte ville göra annat än att dansa efteråt.
Vi drog oss in till stan efter elva, Sofia lämnade mig vid T-centralen medan jag fortsatte mot Midsommarkransen. Kom äntligen fram och travade in i en hall full av Viktors kompisar. Ida hade propsat på min närvaro eftersom det alltför mycket skulle bli en korvfest annars, vilket det var ändå, trots att vi var hela fem flickor i sällskapet. Jag rökte passivt på balkongen, var passivt typ flickvän (utan att veta det) och agerade undersköterska fast jag inte var på jobbet. Intressant måste jag säga.

Stockholm har inte visat sig från sin bästa sida idag. Tjock dimma över hela staden, slask och allmänt skit. Jag jobbade och njöt lite av att mitt passerkort äntligen fungerar. Nu har jag ätit godis.

På onsdag ska jag på Filosofisk salong - tema Gud.

RSS 2.0