badgies

Vi bestämde att vi skulle ses vid Stadion och ta bussen tillsammans till Frihamnen. Jag blev lite försenad pga en annan buss, men vi sprängde inte tidtabellen för det, vilket var tur. Vi hängde över räcket precis ovanför ingången till båten när hon lämnade hamnen och pratade om vad Ms Jo ska göra nu när hon slutar på Norrköpings tidningar. I strålande väder kryssade vi ut genom skärgården medan vi befann oss på soldäck, njöt i solen (i alla fall jag) och lyssnade på den svenske trubaduren Kalle bland massa folk där vissa redan hunnit bli förvånansvärt packade.
Sittning 20.15. Kändes som om hela världen var där samtidigt, ganska dålig organisation på det där. Men maten var god med helt ok kvalitet. Vi var båda två på kräkgränsen när vi ätit färdigt vid elvasnåret. Tog det ganska lugnt.
Beställde drinkar av en tjurig kvinna till bartender och tittade på sexistisk underhållning; "hot on ice" som de kallades. Sedan tog bandet över och vi trippade ut på dansgolvet, dock varierad kvalitet på låtarna, så vi gick till diskogolvet istället och tillbringade resten av natten där och i de varma vindarna på soldäck.


Nära-döden-upplevelse kl. 9 när en kvinna på estniska talar om i högtalaren att vi nu befinner oss i Tallinn. Vi struntade i frukost på båten och rev ihop det vi skulle ha under dagen och gick av i Tallinns hamn. Gick omkring i den underbart söta, gamla delen av staden, tittade på kyrkor som man inte kunde gå in i, vred oss av skratt när vi upptäckte ett bord med fula förvridna djur, åt på en medeltida krog med god mat och svarta våldnader och pratade länge med en munk från ett Hare Krishna-sällskap. Fikade på ett mysigt café bakom en kyrka och gick sedan tillbaka, nöjda med dagen. Fick beställning via sms och stannade vid en öl- och spritbutik innan vi klev på båten.
Åt lite middag och blev sedan sentimentala och gråtmilda när vi drack vårt kaffe och te. Blev peppade tillslut och lyckades byta om till kvällsstassen. Träffade massa folk, både trevligt och mindre trevligt som sig bör och dansade även hela denna natt. Lyckades på något vänster hamna i VIP i diskodelen fram på morgonkvisten med isdansarna, trubaduren och bartenders i salig blandning.
Klockan kvart över tio kom vi äntligen av båten med full packning i gassande sol, svetten rann. Droskan stod och väntade med en snygg och charmig chaufför lutad mot A-stolpen.

På en rast under gårdagens kvällspass pratade vi arbetstider. Växlar man mellan dag, kväll och natt lever man ett kortare liv. För dessa människor blir oftare sjuka. Jobbar man dag och kväll omväxlande ligger man också lite risigt till, precis sådär som jag och hela vårdvärlden gör. Slutar man 21.30 borde sovmorgon vara obligatoriskt. Icke i Stockholms läns landsting dock, ni vet, upp 5.30 ändå. Alla somnar så gott efter att ha jobbat långt in på kvällen, så det gör ju inget, eller hur?
Det tar mig minst två timmar att varva ner efter att jag kommit hem. Och somnar jag vid tolv får jag vara grymt nöjd. Minns endast en gång under mina månader på Danderyd som jag somnat utan problem efter ett kvällspass när jag jobbar dag direkt efter. Det var i lördags. Inatt satt jag och löste korsord vid mitt köksbord och drack te.

Endast två dagpass kvar till semestern, vilket är helt uthärdligt även om lugna timmar kan innebära motsatsen. Känns som om det helt enkelt är nödvändigt med ledighet nu. Känner mig stundtals less. Inte på jobbet egentligen, men på att vara alert, service minded, trevlig, gå upp astidigt osv. Jag behöver mer tid med Morgan.

Igår frostade jag av mitt frysfack. Isen hade krupit ner och bildat en stor klump nedanför facket som tog alldeles för mycket plats i mitt alldeles för lilla kylskåp för att det skulle vara roligt. Gjorde alltså slag i saken, bokstavligt talat och har nu ett fint, frostfritt frysfack igen. I säkert en månad.

Rastlös som få, lite konstigt med tanke på hur jag jobbade veckan som varit. Pratade med en vän i Norrköping och bestämde hastigt och lustigt att det var ölkväll. Rafsade ihop vad jag behövde och stack till tåget. Ankom 19.18 till staden och travade genom lummiga parker till lägenheten. Blev bjuden på middag, trevligt sällskap och god öl. Så väl omhändertagen, precis vad jag behövde. Tack.

Tog bussen hem idag, sov strax över en timme, vilket var behövligt. Väl hemma fick jag reda på av Kattis att de har en stor råtta i köket, hade tydligen suttit på diskbänken. Fyyy, vad äckligt.

Fyra arbetspass kvar, sen är jag leeediiiiig. Drar till Tallinn på momangen!

Jag är så seg, vill ingenting, går bara omkring fram och tillbaka mellan köket, badrummet och själva rummet. Sitter lite här och lite där. Rastlös, men orkar inte ta mig för något, skitdryg känsla av onyttighet.

Var på Sthlm jazzfestival med mamma, Max och Marc igår. Gunilla var med fram till tio. Innan vi landade på Skeppsholmen utanför Moderna museet åt vi middag hemma hos mig. Trevligt i solskenet, under parasollet på min altan. Väl framme sedan kom jag på att jag inte hade min biljett med mig, tänkte inte alls på den faktiskt. Så jag vände och åkte hem igen, t-bana hit och t-bana dit. Något jobbigt. Vi såg Sanfransico jazz, ett norskt band med houseinfluenser, Deborah Brown tillsammans med en svensk kvartett och sist men inte minst, Kullrusk.
Alla var riktigt bra på sina sätt, men Deborah och Kullrusk toppade.


Samtidigt spelade Patti Smith på stora scenen. Fattar inte varför det stod så mycket människor där, konserten var inte ens lite bra. Hon sjöng halvtaskigt, spelade vad jag tycker är dålig musik (vilken skulle ha kunnat vara bättre genom ett bra framförande), skrek och hade sig mellan låtarna och kändes allmänt B. Men jag hade en riktigt bra kväll och njöt i fulla drag när de kompetenta artisterna lekte över strängar, tangenter och stämband som om de aldrig gjorde annat, vilket i vissa fall säkert är sant.

Det var uppehåll igår, och det tackar vi särskilt för när man ser väderläget idag. Det är som att någon satt på en jättedusch med massa bar i slangen.

Jobbade med Josefin idag, en tjej född -86 på 56:an. Vi samarbetade riktigt bra på golvet och hade dessutom riktigt roligt samtidigt. Tog en timmes fikarast på förmiddagen, solade på balkongen, lugnt helt enkelt. Men sprang desto mer där emellan. Hinner man med allt utan stress är det ju lugnt, eller? Beror på vem man frågar. Folket där börjar bli mer och mer intresserade av mina tjänster. Josefin och en annan kollega vill boka tid någon dag och en av underläkarna frågade härom dagen om jag inte kunde ställa upp och massera lite på en möhippa. "Det kostar" är min standardkommentar med variation samtidigt som jag fyrar av ett brett leende. Men ingen tror på allvar, tack och lov, att jag skulle ställa upp gratis. Dock lika bra att döda alla eventuella förhoppningar redan från början.
Vi lekte blodcentral på eftermiddagen och tog prover på mig. Faktum är att jag aldrig blivit stucken förrän idag. Tänkte att det kunde vara bra att veta hur det känns, det är ju ändå något jag utför på patienter nästintill varje dag. Det stack lite, men gräver man inte runt med nålen sedan så är det ju lugnt. Vilket min kollega inte gjorde ska jag väl tillägga, hon var så duktig så.

Kattis sa till mig när vi blivit kompisar igen att "du vet att du får skörda här va?" och syftade lite på växthuset men främst på chiliplantan och de örter som står utanför i en stor kruka. Schysst, tänkte jag.
Utnyttjade det idag när jag skulle tillreda min linssoppa. Tog in en liten chilifrukt, kärnade ur den och finhackade den. Gjorde sedan det stora misstaget. Hade luktat på den innan, men den luktade inget speciellt, funderade faktiskt till och med på om den verkligen var stark. Misstaget bestod i att omedvetet dra med fingrarna som just varit i kontakt med den lilla chilin över mina läppar. Det var inte så farligt först, men sen. Den brännande, intensiva smärtan eskalerade och gjorde att jag nästan trodde att mina läppar skulle trilla av. Kände knappt vad soppan smakade när jag väl skulle äta. Men jag smakade nu när brännandet lagt sig, den var god.=)

Himlen öppnar sig för andra gången ikväll, ordentligt. Dessutom åskar det, kanske dags att lägga ner här om man vill ha något kvar...

Karusellen börjar sakta ner. Snart vet jag vart jag har mina inälvor igen. Svälja hårt.
Många långa, med flera olika. Vart är alla?

Känslan av att stå mitt havet, blöt in under skinnet.

Solen har kysst mitt ansikte, vinden smekt mig varsamt. Vackra liv.
Mötet med den enskilde gör dagen. Förtecken; öppen ödmjukhet.

Jag vet inte om nattens och igår natts sömn talar om i vilket behov jag var av att vara ledig utan måsten. Tolv timmar i sträck båda nätterna utan att ens höra klockan som jag satt på nio. Idag fick jag till och med sol och kunde vila på altanen iförd bikini med en stor latte och fysiologiboken framför nosen. Helt frivilligt det där med fysiologin, faktiskt. Funderade över ett skeende gällande albumin. Fick inget svar dock, så jag undrar om den där sjuksköterskan hade rätt.
Nu har det mulnat på ordentligt, men jag hann få lite färg i alla fall.

Packade ett kuvert med bilder, ett papper med info om mig och ett svarskuvert. Ska gå och lägga det på lådan snart, så får vi se om de svarar inom de två månader som de säger att det ska ta.

Hoppas på uppehåll så tvätten kan hänga ute. Bara rummet kvar att städa, tänk att det är så tråkigt...

Somnar sent, vaknar tidigt, jobbar, lägger mig i tid, somnar sent, vaknar tidigt...


Gick upp nio och satte deg igår. Trots att jag somnade efter fyra. Surdegen gjorde sitt, brödet jäste, utvecklade glutentrådar och blev luftigt. Så gott.. Jobbade kväll och fick med mig sallad och kräm hem som ändå skulle slängas även fast det inte var något fel på det. Färsk spenat och ruccola.


Snurr snurr hela dagen, mediciner vid fel tidpunkt, inget blod insatt innan operation, kladdiga förband, massa ringningar.. Tröttsamt när det inte riktigt fungerar. Sjönk ner i en fåtölj i personalrummet på eftermiddagen med en tekopp i handen och diskuterade läget med ssk Thomas. Lyckades till och med byta bort mitt söndagspass den 27:e för att kunna kryssningsnjuta med Johanna den helgen. Sedan är jag leedig, i nästan två veckor.

Sugen på pizzabullar sedan länge, i alla fall tvungen att göra slut på min jäst, går ju fort dessutom. Farligt gott, nu ligger de i frysen som tur är.

Idag var min lediga dag, egentligen. Men när jag fick erbjudande om två timmars jobb och med det möjlighet att träna kunde jag inte tacka nej. Så två kunder, en 80- och en 20-minutersmassage. Tränade innan jag började, dumt egentligen. Orkar nästan inte gå upp för trappan sen ju och ännu mindre massera med min vanliga styrka som jag brukar i 80 minuter. Jag kom igång i alla fall och hade en lyckad behandling med en mycket trevlig och rolig kund att jobba med.
Pratade lite med en av PT:arna i gymet och lovade att kolla på hans axel när jag var klar, resultat: byte av tjänster och jag fick tid för personlig träning nästa helg.

Firade att det var lördag på vägen hem och köpte en grillad kyckling, hur ofta händer det?

Bort bort bort....men vart? Någon som vill följa med?

Efter sex dagars slit kunde jag unna mig ledigt idag, sov nästan tolv sköna timmar inatt och vaknade med livslust.
Fick två sms. Ett om lunch/fika med Johanna och ett om massage. Yoghurt till frukost för en gångs skull.

Pallrade mig in till tolv och träffade Johanna, fick även säga hej till Maria, trevligt. Följde med henne tillbaka till t-banan och tog mig till söder. Kollade läget på både Shoeline och ETC. Hittade inget på ETC, men inne på skoaffären träffade jag på ett par väldigt trevliga, svarta sneakers från Nike. Vänder mig om och tittar rakt in i Lars Winnerbäcks ansikte. Reagerade först efter en sekund och blev tvungen att titta igen, jo, det var han. Snygga jeans, kritstrecksrandig svart skjorta och svart kavaj till den röda kalufsen som ingen borste gästat det senaste dygnet. Han letade röda och svarta converse, hög modell.
Jag provade min svarta sko på högra foten och en vit från puma på den andra. Tittade ner och gick lite i butiken. Winnerbäcks vän satt bredvid mig på provsoffan, så jag tittar lite på henne och frågar vilken hon tycker var snyggast. "Den svarta håller sig snygg längre i alla fall", sa hon och log. Reste mig igen och synar mina fötter. Lasse ler han med och säger; "jag tycker du ska gå sådär, en vit och en svart". Jag skrattar och ger honom mitt medhåll.

Både manglade och blev manglad efter det. Kära nån vad ont det gjorde! Är fruktansvärt öm i både framsida lår och skinka på höger sida. Men det blir bra, sen.
Ramlade sedan in på Solo som hade rea på alla sina jeans. Trevlig och kunnig expedit guidade mig genom djungeln till det nu nyinköpta paret. Fixade sedan sånt som borde gjorts för länge sedan, nytt klockbatteri, växelvajer till cykeln, typ.

Generellt för hela dagen, närvaro?