Frukt, sushi och Rom.

En grym författare; Conn Iggulden. Skriver om Julius Ceasars uppväxt och framfart. Trodde aldrig att jag skulle tycka att det var intressant att läsa om. Men han skriver på ett blodigt och spännande sätt med karaktärer som gäckar min nyfikenhet vilket leder till att det är svårt att lägga boken ifrån sig.

Nåväl, nu har jag spenderat några dagar i Göteborg igen. Mycket trevligt. Fick träffa Martin som nyligen flyttat ner hit och som det säkert var ett halvår sedan jag träffade. Fick även fnissa ihop med min kära kära bror över en varsin tallrik sushi i Mölndals centrum där affärer rear ut saker för 50% av det ursprungliga priset för att den snarare stänger för gott än för att den behöver plats för nästkommande säsongs sortiment. Maten var god och Max hittade ett par ganska billiga skor i en icke utdöende butik.
Jag har sett Benjamin Buttons otroliga liv (eller vad den nu heter) och fascinerats över dess innehåll, även om den var lång. Ätit god fruktsallad och blivit glad över känslan av att handla avokado och mango i den lilla frukt och grönt-butiken som ligger mitt emot Willys, hurra för den kontantbutiken(!) även om det allt som oftast är jobbigt när man inte kan betala med kort. Jag har sovit till tio alla morgnar och ätit frukost och druckit kaffe i maklig takt samtidigt som jag vänt blad i Roms portar. Skönt.

Kli

Min kropp har fått tokspel. Blivit känslig för det ena och det andra. Fick eksem för ett tag sedan som jag trodde skulle gå över ganska fort. Haft dem i några veckor nu och har nästan behandlat bort dem. Igår sminkade jag mig, ett stort misstag tydligen. För idag har jag fått utstå sjukt irriterande klåda i ansiktet. Det syns visserligen inte särskilt, lätt rodnad mest, men det är oerhört påfrestande att hela tiden undertrycka impulser att klia och röra vid den irriterade huden. Jag vet ju att jag mår bäst av att låta bli. Har skänkt många medlidsamma tankar åt min bror de senaste veckorna som levt med denna plåga i större delen av sitt liv. Otroligt förundrad över hans tålamod och lugn.

Well, petitesser.

Jag har sytt mycket de senaste dagarna, mest lagat småhål i tröjor och låtit maskinen tillverka knapphål. Efter mitt träningspass ikväll ska jag packa för Göteborg och sy i knapparna till kuddfodralen jag sydde i maj.=)

Nu är min tvätt äntligen klar!

Lediga böcker

Nu är det faktiskt bara en dag kvar tills jag är ledig, känns lätt absurt. Hur är man ledig? Vad gör man då? Helt enkelt dags att göra ingenting.

Inatt stördes min dyrbara sömn av, som det kändes, minsta hundra tonåringar som hoppade och skrek i köket som är beläget precis ovanför mitt sovrum. Vaknade till med ett ryck när det kändes som om det plötsligt blivit jordbävning. Vad gör de uppe mitt i natten en tisdag? Och även om de är uppe och har trevligt, kunde de visa lite respekt genom att inte tävla om vem som kan skapa mest ljud genom att hoppa på köksgolvet.
Men har natten till trots varit pigg och glad hela förmiddagen och tålmodigt stått ut med sådant som en annan dag kanske hade rubbat mig något ur balans. Nu är jag hemma igen och ögonlocken är förskräckligt tunga.
Jag har bara tre saker kvar som jag måste göra idag; äta mat, träna och baka en morotskaka.

Jag har läst tre deckare i sommar och har just börjat på en mer dramaliknande bok. Den handlar om en bröstcancersjuk kvinna och hennes liv med man och dotter i Amsterdam. Jag har läst ca 50 sidor och känner sånt medlidande och sådan sorg när jag läser den att det är svårt att fortsätta. Kanske borde jag läsa om något annat än sjukdom och ond bråd död med de sjukaste av motiv när jag inte gör annat än att se människor lida hela dagarna. Boktips?

Spending time with Morgan

Jag läste för ca 45 minuter sedan ut Predikanten av Camilla Läckberg. Hujedamej vilka motiv. Tankarna tog ordentlig fart i mitt eget huvud och skapade spiraler av öden, liv, tro, död och verklighet.

Vill tacka alla medverkande i framför allt resan till och från Skellefteå i helgen som var. Jag upplevde ett inre lugn av att befinna mig i ett sällskap där alla stod på samma grund och där diskussionen var ett naturligt inslag som bar, åtminstone mig, framåt.

Har sex arbetspass kvar att avverka innan jag får tre och en halv veckas välförtjänt semester. Jag märker att min kropp börjar tycka att det räcker nu. Jag är trött, har plötsligt fått eksem och känner mig helt enkelt schleten. Plugg och sjukvård i all ära, men jag suktar som en törstande kamel efter dagar då jag får ägna min tid till Morgan.

RSS 2.0