Road
Ortopeden i fredags var filbunkslugn. Uppskattar verkligen när jag kan sitta av tiden mer eller mindre om det passar mig. Vilket det gjorde med tanke på hur seg jag var. Det kan ju lika gärna vara totalt kaos. Det största problemet med att jobba sådär, 14 h på en dag, är att i alla fall jag har väldigt svårt att varva ner och komma till ro när jag väl är hemma igen och ska sova. Det blev en lång natt.
Och så rida igen, sista gången för terminen för mig. Faktiskt en lättnad att veta att jag framöver inte behöver gå upp halv åtta varje lördagmorgon. Även om jag stortrivs där. Var som en hög när jag kom hem igen och var inte ett dugg sugen på att snygga till mig inför Johannas 25-årsfest. Men. En mycket trevlig kväll! Rosé blev det.
"Mimmi, kan du ta en akut patient idag eller imorrn?". Ja, vad säger man om inte ja.
Fick äntligen sova så länge jag hade lust till igår. Eller, nästan. Mormor ringde 9.30. "Men oj, sover du? Du brukar väl vara vaken?" Mm... Man kan ju roa ihjäl sig som mamma sa igår kväll.
Jag har skrivit långa listor nattetid av "att göra" inför lördag, examensdagen. Ska försöka bocka av några punkter idag.
Ska också invigningsträna på för mig nya gymmet en våning upp. Blir bra att träna dagtid framöver.
Kulturisch
Först kliniken. Långlunch utan fast föda. 7 korta solon skapade av Rebecka Stillman och Ulrika Berg framfördes på DOCH. Aah! Fantastiskt! Inspiration till tankar och hur känslor kan skapas beroende på hur saker ting framställs. Rusig i solen efteråt.
Några timmar till på kliniken och sedan ridning. Jag hoppade in extra i en annan grupp.
Kom in i stallet och möttes av två hästar som när jag kom fram lade sina tunga huvuden mot min kropp och bara andades, blundade halvt och buffade mjukt mot mig för att jag skulle röra vid dem. Ögonblicket, eller stunden snarare, var så omvälvande, fascinerande. Livet ÄR gott.
Men kära nån vilken lektion! Min kumpan den här gången (178 cm hög) kan inte riktigt galoppera sedan han drabbades av borrelia tidigare. Och ja, vi galopperade massor. Vi drar igång i högergalopp och han byter plötsligt till vänstergalopp i bakbenen, bara. Har nog aldrig känt mig så obalanserad och panikslagen som jag emellanåt kände mig igår. Framför allt eftersom det var fältsits (man står upp) som var på agendan.
Jag var genomsvettig efter lektionen, slut i både local core och global core som efter vilket jobbigt corepass som helst. Som om hans knepiga galopp inte räcker så hänger han i bettet hela tiden och är så tungjobbad att det är galet. Och så hoppade vi också. Ja, jag somnade ovaggad.
I onsdags kväll hängde jag på Stampen i Gamla stan tillsammans med ett gäng vänner och tittade på Olle Montanus som svängde galet bra. Alltså, vilket kulturvecka jag haft!
Avslutar den idag med att ikväll jobba på ortopeden, Danderyds sjukhus. Finkultur.
Knackelibang
Ojoj, samtal med banken nyss. Nu är jag företagare med bankgiro och plusgiro och kort och... (!) hur gick det här till? Är inte jag för liten för sådant här?
Har en axel att gråta mot i alla fall när det gäller moms, kvitton och ordning. Kära, kära farbror.
Jag sov hos farmor inatt, fruktansvärt dåligt. Men smidigare än att åka hem sent igår kväll. Hon är så fin, farmor.
Ögon glittrar, speglar och uttrycker. Tänk vad små muskler kan utföra. Röster blandas med varandra, vibrationer, interaktion. Vad är DET? Hur blir det DET?
Den blå, bekymmerslöshetspärlan är nog min favorit.
Grace like rain.
Det regnade idag, men jag kände det inte innan jag såg. Drog undan gardinen.
Ring ring i telefonen. Rekommendationer, det är lite fascinerande. Ingen marknadsföring.
Men vilken fin helg! Fint sällskap alla dagarna. Jag fick sjunga igår med Maria Nordenback-Kress, kuligt. Sedan hoppa rep och svettas. Jag slog mig också, repet snärtade till mig ordentligt en gång på låret. Sveda.
Musikcafé!
Har en ny kärlek - The Bad Plus.
Det är vardag igen, fast annorlunda, lila liksom. Supermassive Black Hole, eller hur?
Ut och in, upp och ner.
Ingen ordning, ingen ordning...!
Allt är bra. Ja. Hur då? Eller? Jag är klar med min utbildning, har ett jobb under uppsving (förhoppningsvis), Johanna fyller år idag, jag har ridit på Gaiezza och hoppat (det kittlar fantastiskt), ränt på stan i solen, druckit kaffe och letat smycken hos två personer med larmknapp om halsen. En affär faktiskt. Det var sol.
"Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd". Haha.
Trött, så trött. Men det kanske kommer nu. Ser nästan inte anledningen. Mm, snart fungerar jag igen. Forma, forma om. "Som fiolen utan strängar, så är människa utan människa - ett uselt och ett ömkligt ting."
Och fiolen, lilla violinen. Blottad, skadad. Hur?
Fick ett fitnessförslag igår, märkligt inte sant? Hur skulle det bli liksom.
Äsch, lägg av bara.
Åh, blå.
Himlen är helt blå!
Mina naglar har fått en blekt, skimrande rosa färg idag. Det får ju inte synas när man är naprapat (snart, snart). Helst ska det inte finnas alls, ju. "Inga filmstjärnenaglar!" hade jag en lärare som sa under den första praktiska kursen vi hade, ytanatomi eller palpation som den också kallas. Han syftade i och för sig mer på längden är på färgen.
Nå. Idag och imorgon skulle med lätthet kunna kallas för dagen D båda två med tanke på min utbildning. Slutprovsdags, allt teoretiskt jag läst under fyra år behandlas under två halvdagar, 150 frågor per dag. Hur jag har förberett mig? Mer eller mindre inte alls. Min plan och intention att börja repetera redan i höstas gick i kras samtidigt som jag satt upp den. Ja, hursomhelst, nu är det försent. 2½ timme kvar innan det börjar.
Tänk vad märkligt det kommer bli, förändringen. Inte ha en massa måsten plötsligt. Alla mina böcker och anteckningar som ligger framme i en faslig röra kommer inte att tjäna något syfte längre. Jag kommer äntligen att kunna städa.
Jag har shorts idag och en vit, genomskinlig blus. Linne under, såklart. Oroa er inte.
