badgies

Ok, tenta nu igen. Ortopedi över högt och lågt och det är nog tur att det inte är det jag ska bli... Fast det borde ju vara jag som spikar denna tenta om någon med tanke på vart jag jobbar.
Jag har inte läst tillräckligt, jag har gjort massa annat, jag har besök och jag får skylla mig själv. Undrar om den dagen någonsin ska komma då jag känner att jag inte behöver läsa dagen innan en tentamen med stort T. Iiiiih.

Jag hade två patienter som hade ont mellan skulderbladen och i nacken idag, men jag behandlade ganska olika, det är det som är så roligt..Allt är dock så komplext att jag börjar undra om det någonsin kommer falla på plats. Detalj efter detalj kommer till ytan för att komplicera helhetsbilden ytterligare. Blev predikad för idag om att se till helheten samtidigt som man måste kunna peka ut en eller flera vissa strukturer som orsak till problemet. Även om man aldrig kan komma med en absolut sanning. Det känns ibland övermänskligt att ställa de rätta frågorna för att få de rätta svaren, göra rätt tester och tolka svaren, ge en adekvat behandling och samtidigt se till hela människan med hela hennes vardag, vanor och inställning.

Nu ska jag läsa om barnortopedi.

Nu har det hänt. De vidriga små parasiterna har tuggat sönder ett par av mina favoritskor. Riktigt kände hur mordlusten ökade markant när jag upptäckte deras räd inne i förrådet.

De har bitit av remmarna på ett par jättefina läderflip-flop i svart och brunt. Känner för att ha ihjäl odjuren med mina bara händer. Men jag kommer antaligen inte åt dem, så jag har just inhämtat två stora fällor. Ska strax gillra dem, så fort osten har tinat.

Jag borde göra om där inne, lätt oordning och hälften är inte i kartonger, vilket det borde. Så jag får väl skylla mig själv, kanske.

Sista aktiva dagen i Stilla veckan och jag känner att min vecka har varit allt annat än stilla. I år igen.

Någon gång skulle jag vilja åka iväg på retreat hela påskveckan, komma in på djupet för att försöka förstå vad den faktiskt innebär, på riktigt. Han som regerar, även över döden, är värd så mycket mer. That's something....--> Joh. 3:16

Jag åker till Västerås under en av morgondagens arla timmar. Känns som att tiden återigen springer ifrån mig så fort jag är hemstaden. Hinner aldrig träffa alla som jag vill träffa. Samtidigt behöver jag tiden till annat. Tenta om en vecka igen och dessutom behöver jaget ta det lugnt. Jaja, tyvärr får jag inte se Max förrän jag ämnar komma till Göteborg som det ser ut, vi lyckas gå om varandra nu i helgen eftersom jag måste tillbaka och jobba.

Jag har en, eller flera möss i mitt förråd. Kul så länge de inte äter på mina skor.

Nu har jag gjort mina första smoothies och är helt enkelt kär. Naturell yoghurt blandas med nötter, frukt, grönsaker och andra smaksättare i oändlighet. Igår blev det en jordgubbs- och banansmoothie, väldigt enkel med riktigt fräsch smak. Imorse en med blåbärssoppa, banan, rågflingor, mjölk och yoghurt. Tyvärr lite för söt, mindre blåbärssoppa kanske.

Nu ska jag hoppa hopprep.

Fantastisk dag i Stockholm. Visserligen kallt, men solen värmer verkligen och lyser inte med sin frånvaro denna dag. Njöt av promenaden hem från Danderyds sjukhus och tog en längre omväg för att få gå längs med vattnet och i skogen i Stocksund. Samtidigt lyssnade jag på violinkonserter av Vivaldi. Hela han är vår, sprudlande vackert. Kände mig härligt livlig själv väl hemma i lägenheten och lyfte ner fiolen från väggen så fort jag fått av mig ytterkläderna, stämde den och spelade intensivt i en halvtimme. Bryggde kaffe, sådde tomater och gräslök som jag sedan ska sätta ut och satte mig sedan med min ortopedibok.

Känner mig lycklig idag, trots att jag är lite sjuk. Igår var jag jättesjuk, och hade inte lust med någonting, framför allt inte att ta hand om patienter. Men det gick det med.

Det är tvättdag för mig idag. Det är någon hemma i huset, jag hör stegen. Men personen öppnar inte när jag plingar på, man kan ju bli galen för mindre. Jag MÅSTE tvätta. Våffelbesök i helgen ju.

Just hemkommen från Vasateatern där jag såg Diva med Kim Anderzon. Monolog. Kära nån vad bra! Hon kan det där den damen. Använde publiken sådär så det kittlade i magen, riktigt kände hur integritetsgränserna tänjdes riktigt ordentligt. Även min ska väl tilläggas när hon frågar om jag är 21 eller 22. Grym på att gissa i alla fall. Fortsatte sedan vackert genom att rakt fråga om jag visste vad deflourrage är för något, vilket jag inte gjorde. Så kom det; "Har du gått i flumskola eller???När man sätter på någon!" Jag var nog yngst i den nästintill fullsatta salongen.

Igår var jag på stipendiekonsert á la Alice Babs. Marc spelade i storbandet som kompade både Titti Sjöblom och Nils Landgren, mumma. Varken Marc eller resten gjorde bort sig, förutom att Marc som ende person på scenen hade en brun t-shirt med beiget tryck när ALLA andra hade svart...

Efter pausen klev ett gäng tidigare stipendiater upp på scenen, bl.a. Jonas Kullhammar (ååh) som spelade hur bra som helst tillsammans. Dessutom delades ett stipendium ut till en tjej som sjöng fantastiskt bra. Jag njöt hela konserten igenom.
Har även njutit hela dagen av att slippa tunnelbanans alla ljud och fylla hörselnerven med impulser från Kings of Convenience, Vivaldi och Anna Ternheim.

Men vilken helg..=)

Tog bussen tidigt i lördags morse till Västerås, pappa hämtade mig på stationen och mamma hade fixat förmiddagsfika tills vi kom. Jag tappade upp ett lavendelbad, njöt av värmen.
Klockan två hämtade jag Blanche som varit i Köping och styrde mot IKEA. Jag shoppade loss på smågrejer som glasburkar, diskställ, vinglas, smörknivar osv. Men hittade inte någon lampa till fönstret. Tänkte i mitt stilla sinne att jag antagligen skulle hata mig själv när det var dags att åka tillbaka till huvudstaden igen.
Träffade min forna sångpedagog efter en ride inne på Maxi för att handla ingredienserna till kvällens ostbricka. Faktum var att jag tänkt på henne under morgonen och att jag borde höra av mig, så det var riktigt roligt att få se henne igen. Nackproblem hade hon, så vi ska ses i påsk. Vi svängde spontant in på PC city och jag kom ut därifrån med en efterlängtad iPod Nano 16 GB, orange. Jag och PB åkte hem, fixade middag och kollade sedan på Blindness till vin och ost. Vi satt där nästintill paralyserade av hemskheterna som levererades på löpande band, fruktanvärd. Inget att rekommendera om det är komedi som suget består av. Sedan sov vi gott.

Veckan har varit ett slags andningshål mellan Smärtan och Ortopedin som börjar på måndag. Fick en bok om smoothies i namnsdagspresent, fick lugna och stressa ner mig ordentligt. Dock en ordentlig rush i mobiliseringen med sista lektionen idag och allt känns som ett virrvarr.

Mamma skulle ha kommit idag och vid det här laget hade vi ränt omkring i Stockholms klänningaffärer på jakt efter den för henne perfekta klänningen till bröllopet i sommar. Men varken hon eller jag orkar egentligen, så vi skjuter på det. Jag har lyckats få ont i halsen, av någon konstig anledning.. Men vägrar tillåta det hela att urarta totalt. Min kalender har inga inbjudande luckor där man kan skriva "sjuk".
Jag åker till Västerås imorgon istället. Mamma sa att jag borde komma hem, ta varma lavendelbad och sova. Det lät enkelt, skönt och rogivande. Och så ska jag gosa med Oscar.

Har ätit lunch och två bitar mörk choklad. En kort eftermiddagslur står nu på tur.

Äntligen i hamn, nästan. Bara en artikel kvar. Tentan gick vägen igår och jag har mått bra på jobbet idag. Upplevt en stark känsla av kärlek till min omgivning och att jag får göra det jag gör.

Det lättar nu. Bara det roliga kvar. Sova nu och städa imorgon.

12:52. Välkommen.

Vi satt och diskuterade sensitisering av sekundärneuron genom GABA (smörsyra) i ryggmärgen för att förklara Wind up-effekten som ses vid längre tids smärtstimulering. Även laserbehandling, TENS, inflammationsprocessen, olika typer av smärta och massa annat dök upp under eftermiddagen. Min hjärna går på högvarv och tack och lov blev vi nästan klara med rapporten om akupunktur idag. Har just nu svårt att se hur det här ska gå ihop i slutänden, men allt brukar lösa sig. Och gör det inte det den här gången handlar det bara om att jag får göra om tentan. (Fast det kommer inte ske)

Nu har jag lagt ner.

Så var det dags igen. Allt lyckas hopa sig när det är time för tentaplugg. Tvätthögen är gigantisk, dammet börjar samlas till tussar på golvet, jag är trött av att jag inte lagt mig i tid de senaste två veckorna, det är rörigt av papper och böcker på skrivbordet, bagar med träningkläder och halvt urdruckna vattenflaskor plus att jag har träningsvärk så jag inte riktigt orkar röra armarna normalt.

Bytte just ut julstjärnan mot en lampa som satt där när jag flyttade in. Satte i kontakten, och så funkar inte idioten. Säkert något elfel...*stön* Den har legat ute i mitt förråd som är lite fuktigt. Jag måste ta mig till IKEA, kuddar, ljus, lampa.

Har sista smärtföreläsningen på onsdag, tenta på fredag. Föreläsaren ramlade och slog i huvudet, så vi missade en föreläsning tidigare, tycker att de kunde tryckt in den förra veckan istället...

Var på utbildning för Sturebadets räkning igår. Vi fick äntligen lära oss behandlingen Exklusiv SPAmassage. Lång, men skön dag. Behandlingen pågår i 80 minuter, består av fasta, men mjuka och långsamma grepp. Oljan flödar och dessutom blir man inpackad i plast och handdukar för att hålla värmen. Stort fokus på fötter, händer, nacke, ansikte och skalp. Alla ytterändar så att säga. Jag gick som i ett töcken, otrolig behandling. Lyckades dock få mig själv att gymma efteråt, väldigt trött i kroppen efter det. Men jag fick ju betalt, så så hemskt var det inte...

Nu är det dags igen, sömnsvårigheter serverade på silverbricka. Har haft en längre period utan problem att somna, även om jag ständigt lagt mig lite försent.

Opersonligt brev sextonde av tjugioåtta äntligen funnet på den mest logiska plats, av misstag förstås. Vacker sanning R. Och jag ska fortsätta leta. Frostade av frysen idag.

Bror med flicka kom på besök efter shopping i Barkarby där bl.a. bröllopskostymen inhandlats. Otroligt snygg, satt riktigt bra. Jag kommer vara så stolt när dagen kommer.

Både jag och lägenheten är ren och fin igen, tur att jag kan säga nej, ha lediga dagar och ork att ta itu med det jag behöver. Tack.

Knivigt och våldsamt de senaste dagarna, sjuka i dubbel bemärkelse. Dock upplyftande små meddelanden emellanåt.

PB och jag diskuterade "sammanträffanden", något förstummade båda två. Hur långt kan man släppa tanketyglarna?

"Ja må han leva, ja må han leva..." Grattis Ed!

Jag sjöng lite raspigt i telefonen, morning.

Mådde som en punkterad ballong, värk á la mens, trött efter en väldigt intensiv gårkväll på ortopeden och en känsla av ett ut- och invänt tarmsystem. Tvingade mig till gymmet innan det var dags att stämpla in igen. Sökte tröst hos sessan på Roslagsbanan som tycker att det är fint att vi har our period tillsammans varje månad. Mådde i alla fall otroligt mycket bättre efter passet, antagligen pga. generell frisättning av b-endorfiner.
Idag höll sig både avdelningen och akuten lugn, sängarna som blev tomma förblev så och alla låg klara för natten kl.20. Jag och tanterna tittade på Antikrundan och skrattade åt experternas entusiasm. Jag knaprade värktabletter för att hålla kroppen i schack. Ett pass kvar den här veckan. Till helgen kommer blivande herr och fru Linder-Lindén (?) och äter middag hos mig, dessutom ska jag spela. Det blir roligt.

Lade mig runt 22 för första gången på flera veckor natten till idag. Sov oroligt, vaknade vid två och suckade. Radion drog igång 05.20 och jag vaknade utan svårigheter, flyktig sömn.
Flingorna singlade ner från molnen hela morgonen. Jag serverade frukost, tog venöst Hb, bäddade sängar och kvittrade uppmuntrande. Hur man håller på. Visade sig att en av dem var läkare, något pinsam utgång på det hela.

En lugn dag mentalt med bra kollegor, även om jag sprungit en del. Matchade bussen hem, helt slut. Förberedde middagen som jag nu bjudit Sofia på.

Oj oj, fullt ös igen. Fick ett nytt arbete i måndags som ska vara klart snart och går igenom ett nytt mobiliseringsområde. Jag insåg att jag såg aktivt lyssnande ut på den praktiska lektionen, medan jag i verkligheten (i mina tankar) reflekterade över massa andra saker. Hörde helt enkelt inte vad min lärare sa och blev medveten om det först han säger; "är ni med mig?" Tydligen inte, blir min slutsats. Visar sig tydligt att jag inte lyssnat när vi efter genomgången ska genomföra greppen praktiskt, ögonen fungerar tydligen inte riktigt heller.

Jag tränade igår för första gången på strax över en vecka med sjukdom emellan. Min kropp ville helt enkelt inte vara med, låren vibrerade okontrollerat efter andra övningen (core) när vi skulle utföra en balansövning på ett ben. Helt sanslöst, har aldrig varit med om något liknande. Men antagligen är inte min kropp i fas riktigt än. Det gick bättre idag när jag utsatte mig för funktionell träning hemma på golvet. Det är nog musiken.

Intressant vändning av tillvaron. "Du har haft ett spännande år Mimmi." sa Johanna. Så kan man också tänka, tänkte jag.
Jag bjuder på födelsedagsmiddag i helgen, dock inte riktigt på det klara med vad som kommer stå på bordet. Tankarna och smakerna vandrar fortfarande om varandra i mitt huvud och har inte riktigt formats till något konkret.

Undrar stilla hur det kommer gå för Sturebadet i helgen, jag vet att det är en hel del personal sjuk. Jag sjukskrev mig helt idag inför söndag, hostan ger sig inte och fysiskt, närgånget arbete är kanske ingen höjdare då. Varken för mig eller kunderna.

Nattlig ankomst vid ett, jag hade kunnat somna vid åtta. Vi fikade och pratade, då blir man pigg igen. Nannade kudden efter två någon gång. Natten blev dag och jag hostade som en annan KOL-patient. Scones svängdes ihop av min gäst till frukost som sedan tog bussen kl.11.08. Pojksnack.

Första dagen idag sedan i måndags som jag satt på mig vettiga kläder och orkat bry mig om hur jag ser ut. Läst en artikel om akupunktur.

Känner mig lynnig.

I söndags spelade jag och sjöng i princip hela dagen, hann tack och lov träna innan. Fick känna på både det underbara och fruktanvärda med att vara musikalisk ledare för ett gäng på sex personer. Ödmjuka och fina som de är känner de i alla fall på sig när det passar sig med deras instrument och inte, vilket är otroligt skönt, så att alla inte spelar non stop. Men allt tar längre tid när man är många, så klockan tickade och jag hann bli ganska stressad över att vi inte skulle hinna köra igenom allt innan gudstjänsten började. Men vi hann och det allra mesta gick riktigt bra.

Vaknade måndag morgon och kände febern i kroppen, struntade i den och lyckades ta mig till skolan för att vara med på smärtlaben där vi testade sensoriska trösklar och smärttrösklar genom elektrisk stimulering. Väl hemma igen deckade jag i sängen och sov fyra timmar. Ont i kroppen, hosta, ont i huvudet, fryser, svettas. Bara längtade efter att någon skulle komma och ta hand om mig, var är mamma?
Sov hela gårdagen, vaknade varannan timme, tittade lite, gick på toa, drack vatten och somnade om.
Idag mår jag bättre, kunde gå ut med soporna utan att svimma och till och med diska och röja undan en del kläder. Dessutom är jag hungrig igen, det var jag inte igår.
Nu får jag ta och bli helt frisk, ska ju få gäster snart.

Tack för igår kära omgivning. Först en föreläsning om smärta med en riktigt duktig och kunnig föreläsare, som sågat den ena sanningen efter den andra. Väldigt intressant.
Grabbade tag i Maria direkt efter och drog med henne till Åhléns där vi köpte färg och sedan travade hem till henne. Trubaduren satt redan på plats och underhöll medan jag sakta men säkert fick en ganska mycket mörkare ton på mitt hår igen. Det blev fint. Åkte hem och fixade riktigt god kyckling till mig och Sofia som kom över senare.
Vi åt årets första semlor och mådde gott. Step up 2 the streets var en film som överträffade mina förväntningar, vilket gjorde att jag inte ville göra annat än att dansa efteråt.
Vi drog oss in till stan efter elva, Sofia lämnade mig vid T-centralen medan jag fortsatte mot Midsommarkransen. Kom äntligen fram och travade in i en hall full av Viktors kompisar. Ida hade propsat på min närvaro eftersom det alltför mycket skulle bli en korvfest annars, vilket det var ändå, trots att vi var hela fem flickor i sällskapet. Jag rökte passivt på balkongen, var passivt typ flickvän (utan att veta det) och agerade undersköterska fast jag inte var på jobbet. Intressant måste jag säga.

Stockholm har inte visat sig från sin bästa sida idag. Tjock dimma över hela staden, slask och allmänt skit. Jag jobbade och njöt lite av att mitt passerkort äntligen fungerar. Nu har jag ätit godis.

På onsdag ska jag på Filosofisk salong - tema Gud.

Alltså, nej....


Jag kan inte ta in det. Det känns bara som ett konstigt virrvarr, dimmigt.
Ska tankar av det här slaget alltid finnas?
Återigen längtar jag tills jag är 50.
Fast, jag måste njuta min ungdom, men på rätt sätt säger moralen.

Åh. Tänk att det är något som alla människor måste uppleva för att få någon slags visdom i.
Det spelar ingen roll vad som sägs.


Stört.

Jag ska erkänna en sak. Jag pluggar faktiskt inte så mycket. Jag försöker suga i mig så mycket jag kan på lektioner och föreläsningar. Det har jag tänkt hela livet, tänk om jag hade övat så mycket som jag borde, eller pluggat tillräckligt. Fast det där med pluggandet har kommit sedan jag började på NPH, förr ägnade jag inte det någon tankeverksamhet, hade ingen anledning heller. Det är liksom lite mer allvar nu. Lite stressad över att känna pressen av att jag lär mig saker för att kunna behandla på det mest adekvata sättet när en patient med ofta smärtrelaterad problematik kommer till mig. Alla blir ju glada om behandlingsserien är kort, av olika skäl förstås.

Fick kramper i vaderna i torsdags under träningspasset, blev till och med tvungen att gå avsides för att stretcha en stund. Funderade inte så mycket mer över det eftersom jag inte kände något efteråt. Idag när jag tränade igen gjorde det riktigt ont, undrar vad det är för tok min kropp nu hittar på. Får se om jag kan få bukt med skiten.

Nu är jag jätteseg, ska titta på film och äta lite ostkaka.