badgies

Åh, kära vår! Jag travade hem med all min packning från Åreresan, Danderyds sjukhus - Stocksund. Det var VARMT, trots bara shorts och linne. Ryggsäckarna skar in i mina axlar.

Åh! Men åh. En kaskad av gyllene, brunt, rostfärgat, kastanj. Vackert.

"Moonless night" står det på korken. Mm, svart. Fast mer grafit.

Jag går just nu på Voltaren. Fint. Diagnosticerad inflammation i bursae iliopectinea. Total vila, trist. Det går över, så småningom. Vågade knappt rida idag. Sista gången med spattiga Cello. Idag lossnade det is från taket ute, vilket lät en del i ridhuset, så han och jag (som inte hade så mycket val) skuttade i sidled ett antal gånger.

Jag längtar efter full galopp över öppet fält, känna vinden i håret, hästens rytmiska steg under mig, fullständig hängivenhet i stunden.

Jag tror att lyckades delvis med konststycket att ha tålamod idag. Med patienter, kollegor, ni vet. Idag var det gamla missbrukare, dementa, musiker, medelålders, gamla med flera. Gemensam nämnare är förstås fraktur. Väldigt plockigt idag, fram och tillbaka. Den och den "ska ner på operation nu!". Shit, patienten är inte duschad. In i duschen, tejpa alla gips, nålar och bandage, på med stövlar och kranen. Skit, glömt hämta massa saker, springa igen. "Har du tagit blodsocker?", vilka ska ha middag nu då..?

Min kropp är trött. Sov till elva efter en mycket trevlig kväll igår, kom hem efter tolv.

Sitter på jobbet och skriver *tittar bort*, här är det otroligt lugnt. Bara en incident i morse som orsakade dusch. På sätt och vis skönt när man läser på heltid att få betalt för beredskap, som det känns. Ikväll ska jag på middag hemma hos Amanda, eller, det var inte hemma hos henne. Men hon och Linda håller i trådarna i alla fall och mycket trevligt ska det bli. Solen skiner nästan. Mycket tankeverksamhet kring exjobb just nu. Många mail, mycket diskussion. Suck.

Cykla till gymmet, cykla till skolan, cykla till kliniken, cykla hem. Några mil blev det idag - lite seg i benen.

Idag har varit en lärorik dag. Nya manipulationsgrepp i höft, knä och fotled, min teknik och snabbhet har lossnat lite i extremitetsmanipulation (öva, öva, öva) och så har jag ytterligare en gång cyklat i Stockholms rusningstrafik. *_*

Jag och Sofia babblade halva eftermiddagen om trådar som man skulle kunna dra i runt omkring examensarbetet, fick ihop någon slags frågeställning med taskig kvalitet. Gosh.

Dagens vinst bestod i att jag fick min vilja igenom hos cykelhandlaren (!) som både bytte bromsklossarna i bak, rättade till allt trassel och lovade mig ett stöd till cykeln vid nästa koll, eftersom de var slut precis nu. Undrar om han ljög. Nej.

Kaos hemma. Maten blev ok, fast det är äckligt med torr lax... Glömde den helt enkelt. Fick möjlighet att tvätta vid åtta, jag har nästan badat i smutstvätt. Eftersom jag inte behövt tvätta förrän nu efter vi kom hem från Kroatien, borde det innebära att jag har väldigt mycket kläder... Utrensning igen? Det svider lite i mitt materialistiska hjärta. Dessutom är det jobbigt, så det skjuter jag nog på.

Imorgon: Öva, öva, öva, omprov manipulation, möte med Sofia, ögonläkaren, hemgrupp, sova.

Det ser mindre ut än vad det känns.

Alice är död.

Nu har en ny del i mitt liv påbörjats, eller? Jag är med cykel oavsett. Fin. =) Det blev den jag lade upp bild på häromdagen. Den var fabriksinställd när jag provade den, så växlarna raspade och hade sig lite, men det skulle de se över innan jag fick den. Jaha, så bra.
När jag hämtade ut den en timme senare och cyklade den hem till Ed raspade växlarna fortfarande, hoppade över vissa och hade sig, otroligt irriterande. Dessutom lät bromsarna märkligt - inte så konstigt dock när vi tittade lite närmare, klossarna var monterade så att de gick emot däcket och inte fälgen... Affären hade med andra ord INTE sett över växlar och bromsar. Utöver det stod en vajerstump ut lite så att den slog i ena trampan varje gång den gick förbi. Ed fixade växlarna, men jag måste åka dit och skälla på dem och be dem ordna till bromsarna, även om jag klarar det själv. Känner mig helt enkelt förödmjukad, som att jag inte skulle märka att de inte hade gjort sitt jobb, skithögar...
Men det var roligt att cykla! Och fort gick det! *iih* Jag är helt enkelt inte van än, framför allt inte vid rusningstrafiken inne i stan när man inte sitter bakom en ruta. Dock ont i rumpan, trött i benen och genomblöt av regn när vi väl kom hem till mig efter turen genom stan.

Idag har jag inte gjort något vettigt alls, nästan. Laddar inför morgondagens mil på Djurgården. Vi får helt enkelt hoppas att min kropp är sugen på löpning då, är ju inte alltid som kroppskänslan är densamma som huvudets...

Förra gången var det första sommardagen. Idag är det första höstdagen, i alla fall i kalendern. Men nästan ute också.

Jag har ägnat min ledighet åt att jobba, vara sjuk innan jag ens blev ledig och sedan fortsätta med det ända till denna dag, då jag blev rekommenderad av vår föreläsare och specialistläkare att ta kontakt med en ögonspecialist.

Jaa.. Tjejmilen på söndag. Är inte jättepeppad just nu, vi får helt enkelt se när och om vi kommer runt, jag och M och J. Det är ju inte bara jag som har varit eller är sjuk. Vidriga virus.

Lyckan i mitt sinne består i att Edward har flyttat till Stockholm, så vi kan äta middag ihop helt spontant och ses flera dagar i veckan. Dessutom ska jag nu, snart köpa mig en cykel! Blev helt såld på frihetskänslan och att det kunde gå så fort och vara så lätt samtidigt.

Kind of a break.

Jag hade rätt, idottsmedicinen sög ut en stor del av musten i våra stackars studenthjärnor men berikade med massor av matnyttigheter som t.ex. tejpning, diagnostik, tester (!) och rehabilitering. Dessutom har jag-går-snart-sista-året-och-vad-ska-jag-göra-för-exjobb?-ångesten satt in riktigt ordentligt tillsammans med den andra om hur livet ska bli och vart man ska vara och ni vet... Det blev en tung termin med även ett tungt slut i form av hemtentamen i forskningsmetodik och slutexamination i manipulation.

Idag är första sommardagen. Och första schemalagda dagen på jobbet. Ortopeden på Danderyds sjukhus som vanligt. Under eftermiddagen kom modfälldheten över mig och jag tänkte; "ska jag befinna mig här resten av sommaren?". Det finns förstås bara ett jakande svar på den frågan. Jag trivs med mitt jobb, rätt ofta, även om det finns variabler som helt avgör hur dagen blir. Just idag var det riktigt skönt att gå hem 15.30.
Men imorgon är en ny dag! (Om man ler så att mungiporna når öronen, visst blir det bra då?)

Så cyniskt.

Har faktiskt tillbringat eftermiddagen/kvällen på altanen i solen iförd min nya bikini och med katten strykandes kring benen, sovandes på min fot och till och med i mitt knä en längre stund (helt outstanding för att vara hon). Det är meditation.
Kylskåpet inspirerade till ljumma rödbetor tillsammans med färsk timjan, honung, chèvre och lättstekta morötter med lite rödlök och kycklingkorv. Fantastisk kombination.

Jag har haft ett riktigt skönt jullov, utan både jobb och skola. Det kändes bra att vara i Västerås och umgås mycket med familjen. I mellandagarna bilade jag ner till Hovmantorp och träffade Edwards familj, det var trevligt. Efter det åkte vi tillsammans tillbaka till Västerås och firade nyår där tillsammans med ett gäng vänner. Tillslut i Stockholm igen efter att ha hälsat på mormor och morfar. Det blir ofta ett fasligt flängande under de här helgerna. Vi hade egentligen tänkt ta en sista minuten till något varmt och skönt ställe för att göra ingenting. Men det fanns inga resor kvar, så vi gjorde ingenting här istället - väldigt skönt det också. Den största ansträngningen var nog att gå och handla en gång. Utöver det blev det mest film och sömn.

Idag fick jag ett ryck och läste i en av mina anatomiböcker, helt spontant. Känner att det är dags att fräscha upp minnet lite. Ny, tuff kurs på måndag i idrottsmedicin. Det ska bli väldigt roligt och intressant, men tungt som sagt.

Jag måste till biblioteket så snart som möjligt. Känner ett sug efter skönlitteratur, ska försöka få tag i Conn Igguldens andra bok i serien och Kejsaren. Mycket bra skildring av Ceasars framfart, jag läste första boken på tre dagar tror jag.

Och hej, nu är det snart jul igen. Tänk, ytterligare en termin som jag tagit mig igenom, och fort gick det faktiskt dessutom. Ed har just åkt hem till Göteborg för att jobba några dagar innan han får ta jul. Jag har börjat lägga fram kläder, lägga skor i plastpåsar och studsat i köket över min nya ryggsäck.
Hur som helst är jag väldigt trött idag, men Edward säger att jag alltid är trött och nämner det minst två gånger om dagen när vi är på samma ställe. Fast jag brukar till mitt försvar säga att det är han som har en sådan lugnande inverkan på mig, för jag blir faktiskt tröttare och mer harmonisk i hans närhet.

Jag fasar för hemresan imorgon kväll.
Åtminstone för promenaden till bussen och från bussen genom centralstationen till swebusbussen. Det blir så mycket saker. Behandlingsbänk, fiol, vandringsryggsäck... Bänken är dryg att släpa på som den är (men jag måste öva över jul, så är det någon med smärtor i närheten av mig som är sugen på att bli av med dem så är det bara att säga till).

Mitt tåg tillbaka till Stockholm avgick 8.02 imorse. Mitt problem var att det skulle komma in 12.52 till Stockholm. Min omdugga i manipulation började kl.13. Det var ju inte mycket att göra åt, jag försökte ringa och styra om osv., men inget gick igenom. Hur som helst kom jag till skolan tillslut, med andan mer eller mindre i halsen och det där stressade Stockholmsuttrycket i ögonen som säger; "alla sega människor borde omedelbart transporteras...gaah, undan!". Men det var helt onödigt att jag stressade mentalt, för lektionen (som duggan visade sig mer likna) började i princip när jag kom, för min lärare var upptagen med annat under den första halvtimmen.

Hur som haver så har vi (E&M) som nästan alltid haft en lugn och avslappnad helg med mycket sömn. Men eftersom det var första advent travade vi några varv runt Liseberg bland 5 miljoner juleljus och jag köpte torkat renkött för alldeles för mycket pengar, som jag dessutom glömde i Edwards kyl. Tur för mig att han inte tyckte att det var så gott...

Visst är väl helgen till för att vila upp sig? Jag har uppenbarligen inte riktigt fattat det där. Jobbade fredag kväll och lördag dag, sov som skit natten emellan och gick dessutom ut med Martine på kvällen. Igår, söndag, red jag på förmiddagen, tränade på kvällen och hade Johanna på te efter det. Men gårdagen var mer av en powerdag i jämförelse med de andra. Vann över min bråkiga häst som sparkar i väggen och bockar med huvudet när tränset ska på. Hon är expert på att bita ihop och att hålla mulen utom räckhåll, men jag var envisast.

Vi har satt ihop en power point-presentation idag inför redovisningen av vårt arbetsplatsbesök på Skanska. Det jobbigaste är att det tar sådan tid när man är fyra kockar, alla tycker och tänker.
Helt enkelt tur att det snart är jul, jag vill baka lussekatter. Så blir det nog i Göteborg i helgen, och glögg, mm.

Så var även den här helgen slut, ungefär lika slut som mina ben är efter ridningen idag. Mycket trav = mycket upp och ner i sadeln.
Jag har faktiskt tagit mig en power nap nu på eftermiddagen, är inte det den skönaste sömnen? Även om den varar ytterst kort stund ger den enormt mycket mer livskraft, fantastiskt.
Nu ska jag snart åka till kyrkan, blir trevligt och bra. Jag och Edward ölade med en av hans barndomskompisar och hans respektive på en pub i fredags. Mamma och pappa fick vänta på oss utanför mitt hus i bilen dagen efter när vi hade handlat utan koll på tiden. Men vi svängde ihop lite fika med varma mackor och ostkaka till kaffet innan de skulle åka och uppvakta morbror Jan som fyllt 50. Vi hade riktigt trevligt, jag fick dessutom en piccorino (en italiensk fårost) och en amaryllis. =) Puss på dem.

Jag har dugga på torsdag, tror jag. Känns sådär jobbigt, eftersom jag inte kommer klara den antagligen. Vi fick de sista manipulationsgreppen i måndags, en lektion som jag inte var med på. Massa saker man ska komma ihåg och öva på, skulle behöva öva jämt. Vad behöver man inte öva på? *suck*
Menar de att jag, JAG, ska vara färdig naprapat om 1½ år..? Give me jullov.

Jag kommer aldrig att vänja mig vid tentaplugg. Jag kommer alltid att göra massa annat och sitta och stirra i anteckningarna emellanåt och komma på att jag bara låtsas läsa. *suck* Men det blir bra när det är över, imorgon eftermiddag. Den här gången handlar det om dermatologi och venereologi, alltså hud- och könssjukdomar på svenska.

Åkte till Örsta gård imorse och hade ridlektion. Roligt och lärorikt. Och snart, nästa gång, kommer jag och min 28-åriga dam Godiva komma överens i boxen när det ska tränsas. Hon var sjukt tjurig och godissugen idag, och lerig.