badgies

På en rast under gårdagens kvällspass pratade vi arbetstider. Växlar man mellan dag, kväll och natt lever man ett kortare liv. För dessa människor blir oftare sjuka. Jobbar man dag och kväll omväxlande ligger man också lite risigt till, precis sådär som jag och hela vårdvärlden gör. Slutar man 21.30 borde sovmorgon vara obligatoriskt. Icke i Stockholms läns landsting dock, ni vet, upp 5.30 ändå. Alla somnar så gott efter att ha jobbat långt in på kvällen, så det gör ju inget, eller hur?
Det tar mig minst två timmar att varva ner efter att jag kommit hem. Och somnar jag vid tolv får jag vara grymt nöjd. Minns endast en gång under mina månader på Danderyd som jag somnat utan problem efter ett kvällspass när jag jobbar dag direkt efter. Det var i lördags. Inatt satt jag och löste korsord vid mitt köksbord och drack te.

Endast två dagpass kvar till semestern, vilket är helt uthärdligt även om lugna timmar kan innebära motsatsen. Känns som om det helt enkelt är nödvändigt med ledighet nu. Känner mig stundtals less. Inte på jobbet egentligen, men på att vara alert, service minded, trevlig, gå upp astidigt osv. Jag behöver mer tid med Morgan.

Igår frostade jag av mitt frysfack. Isen hade krupit ner och bildat en stor klump nedanför facket som tog alldeles för mycket plats i mitt alldeles för lilla kylskåp för att det skulle vara roligt. Gjorde alltså slag i saken, bokstavligt talat och har nu ett fint, frostfritt frysfack igen. I säkert en månad.

Rastlös som få, lite konstigt med tanke på hur jag jobbade veckan som varit. Pratade med en vän i Norrköping och bestämde hastigt och lustigt att det var ölkväll. Rafsade ihop vad jag behövde och stack till tåget. Ankom 19.18 till staden och travade genom lummiga parker till lägenheten. Blev bjuden på middag, trevligt sällskap och god öl. Så väl omhändertagen, precis vad jag behövde. Tack.

Tog bussen hem idag, sov strax över en timme, vilket var behövligt. Väl hemma fick jag reda på av Kattis att de har en stor råtta i köket, hade tydligen suttit på diskbänken. Fyyy, vad äckligt.

Fyra arbetspass kvar, sen är jag leeediiiiig. Drar till Tallinn på momangen!

Jag är så seg, vill ingenting, går bara omkring fram och tillbaka mellan köket, badrummet och själva rummet. Sitter lite här och lite där. Rastlös, men orkar inte ta mig för något, skitdryg känsla av onyttighet.

Var på Sthlm jazzfestival med mamma, Max och Marc igår. Gunilla var med fram till tio. Innan vi landade på Skeppsholmen utanför Moderna museet åt vi middag hemma hos mig. Trevligt i solskenet, under parasollet på min altan. Väl framme sedan kom jag på att jag inte hade min biljett med mig, tänkte inte alls på den faktiskt. Så jag vände och åkte hem igen, t-bana hit och t-bana dit. Något jobbigt. Vi såg Sanfransico jazz, ett norskt band med houseinfluenser, Deborah Brown tillsammans med en svensk kvartett och sist men inte minst, Kullrusk.
Alla var riktigt bra på sina sätt, men Deborah och Kullrusk toppade.


Samtidigt spelade Patti Smith på stora scenen. Fattar inte varför det stod så mycket människor där, konserten var inte ens lite bra. Hon sjöng halvtaskigt, spelade vad jag tycker är dålig musik (vilken skulle ha kunnat vara bättre genom ett bra framförande), skrek och hade sig mellan låtarna och kändes allmänt B. Men jag hade en riktigt bra kväll och njöt i fulla drag när de kompetenta artisterna lekte över strängar, tangenter och stämband som om de aldrig gjorde annat, vilket i vissa fall säkert är sant.

Det var uppehåll igår, och det tackar vi särskilt för när man ser väderläget idag. Det är som att någon satt på en jättedusch med massa bar i slangen.

Jobbade med Josefin idag, en tjej född -86 på 56:an. Vi samarbetade riktigt bra på golvet och hade dessutom riktigt roligt samtidigt. Tog en timmes fikarast på förmiddagen, solade på balkongen, lugnt helt enkelt. Men sprang desto mer där emellan. Hinner man med allt utan stress är det ju lugnt, eller? Beror på vem man frågar. Folket där börjar bli mer och mer intresserade av mina tjänster. Josefin och en annan kollega vill boka tid någon dag och en av underläkarna frågade härom dagen om jag inte kunde ställa upp och massera lite på en möhippa. "Det kostar" är min standardkommentar med variation samtidigt som jag fyrar av ett brett leende. Men ingen tror på allvar, tack och lov, att jag skulle ställa upp gratis. Dock lika bra att döda alla eventuella förhoppningar redan från början.
Vi lekte blodcentral på eftermiddagen och tog prover på mig. Faktum är att jag aldrig blivit stucken förrän idag. Tänkte att det kunde vara bra att veta hur det känns, det är ju ändå något jag utför på patienter nästintill varje dag. Det stack lite, men gräver man inte runt med nålen sedan så är det ju lugnt. Vilket min kollega inte gjorde ska jag väl tillägga, hon var så duktig så.

Kattis sa till mig när vi blivit kompisar igen att "du vet att du får skörda här va?" och syftade lite på växthuset men främst på chiliplantan och de örter som står utanför i en stor kruka. Schysst, tänkte jag.
Utnyttjade det idag när jag skulle tillreda min linssoppa. Tog in en liten chilifrukt, kärnade ur den och finhackade den. Gjorde sedan det stora misstaget. Hade luktat på den innan, men den luktade inget speciellt, funderade faktiskt till och med på om den verkligen var stark. Misstaget bestod i att omedvetet dra med fingrarna som just varit i kontakt med den lilla chilin över mina läppar. Det var inte så farligt först, men sen. Den brännande, intensiva smärtan eskalerade och gjorde att jag nästan trodde att mina läppar skulle trilla av. Kände knappt vad soppan smakade när jag väl skulle äta. Men jag smakade nu när brännandet lagt sig, den var god.=)

Himlen öppnar sig för andra gången ikväll, ordentligt. Dessutom åskar det, kanske dags att lägga ner här om man vill ha något kvar...

Karusellen börjar sakta ner. Snart vet jag vart jag har mina inälvor igen. Svälja hårt.
Många långa, med flera olika. Vart är alla?

Känslan av att stå mitt havet, blöt in under skinnet.

Solen har kysst mitt ansikte, vinden smekt mig varsamt. Vackra liv.
Mötet med den enskilde gör dagen. Förtecken; öppen ödmjukhet.

Jag vet inte om nattens och igår natts sömn talar om i vilket behov jag var av att vara ledig utan måsten. Tolv timmar i sträck båda nätterna utan att ens höra klockan som jag satt på nio. Idag fick jag till och med sol och kunde vila på altanen iförd bikini med en stor latte och fysiologiboken framför nosen. Helt frivilligt det där med fysiologin, faktiskt. Funderade över ett skeende gällande albumin. Fick inget svar dock, så jag undrar om den där sjuksköterskan hade rätt.
Nu har det mulnat på ordentligt, men jag hann få lite färg i alla fall.

Packade ett kuvert med bilder, ett papper med info om mig och ett svarskuvert. Ska gå och lägga det på lådan snart, så får vi se om de svarar inom de två månader som de säger att det ska ta.

Hoppas på uppehåll så tvätten kan hänga ute. Bara rummet kvar att städa, tänk att det är så tråkigt...

Somnar sent, vaknar tidigt, jobbar, lägger mig i tid, somnar sent, vaknar tidigt...


Gick upp nio och satte deg igår. Trots att jag somnade efter fyra. Surdegen gjorde sitt, brödet jäste, utvecklade glutentrådar och blev luftigt. Så gott.. Jobbade kväll och fick med mig sallad och kräm hem som ändå skulle slängas även fast det inte var något fel på det. Färsk spenat och ruccola.


Snurr snurr hela dagen, mediciner vid fel tidpunkt, inget blod insatt innan operation, kladdiga förband, massa ringningar.. Tröttsamt när det inte riktigt fungerar. Sjönk ner i en fåtölj i personalrummet på eftermiddagen med en tekopp i handen och diskuterade läget med ssk Thomas. Lyckades till och med byta bort mitt söndagspass den 27:e för att kunna kryssningsnjuta med Johanna den helgen. Sedan är jag leedig, i nästan två veckor.

Sugen på pizzabullar sedan länge, i alla fall tvungen att göra slut på min jäst, går ju fort dessutom. Farligt gott, nu ligger de i frysen som tur är.

Idag var min lediga dag, egentligen. Men när jag fick erbjudande om två timmars jobb och med det möjlighet att träna kunde jag inte tacka nej. Så två kunder, en 80- och en 20-minutersmassage. Tränade innan jag började, dumt egentligen. Orkar nästan inte gå upp för trappan sen ju och ännu mindre massera med min vanliga styrka som jag brukar i 80 minuter. Jag kom igång i alla fall och hade en lyckad behandling med en mycket trevlig och rolig kund att jobba med.
Pratade lite med en av PT:arna i gymet och lovade att kolla på hans axel när jag var klar, resultat: byte av tjänster och jag fick tid för personlig träning nästa helg.

Firade att det var lördag på vägen hem och köpte en grillad kyckling, hur ofta händer det?

Bort bort bort....men vart? Någon som vill följa med?

Efter sex dagars slit kunde jag unna mig ledigt idag, sov nästan tolv sköna timmar inatt och vaknade med livslust.
Fick två sms. Ett om lunch/fika med Johanna och ett om massage. Yoghurt till frukost för en gångs skull.

Pallrade mig in till tolv och träffade Johanna, fick även säga hej till Maria, trevligt. Följde med henne tillbaka till t-banan och tog mig till söder. Kollade läget på både Shoeline och ETC. Hittade inget på ETC, men inne på skoaffären träffade jag på ett par väldigt trevliga, svarta sneakers från Nike. Vänder mig om och tittar rakt in i Lars Winnerbäcks ansikte. Reagerade först efter en sekund och blev tvungen att titta igen, jo, det var han. Snygga jeans, kritstrecksrandig svart skjorta och svart kavaj till den röda kalufsen som ingen borste gästat det senaste dygnet. Han letade röda och svarta converse, hög modell.
Jag provade min svarta sko på högra foten och en vit från puma på den andra. Tittade ner och gick lite i butiken. Winnerbäcks vän satt bredvid mig på provsoffan, så jag tittar lite på henne och frågar vilken hon tycker var snyggast. "Den svarta håller sig snygg längre i alla fall", sa hon och log. Reste mig igen och synar mina fötter. Lasse ler han med och säger; "jag tycker du ska gå sådär, en vit och en svart". Jag skrattar och ger honom mitt medhåll.

Både manglade och blev manglad efter det. Kära nån vad ont det gjorde! Är fruktansvärt öm i både framsida lår och skinka på höger sida. Men det blir bra, sen.
Ramlade sedan in på Solo som hade rea på alla sina jeans. Trevlig och kunnig expedit guidade mig genom djungeln till det nu nyinköpta paret. Fixade sedan sånt som borde gjorts för länge sedan, nytt klockbatteri, växelvajer till cykeln, typ.

Generellt för hela dagen, närvaro?

Regnet kom idag, himlen grät på halvfart. Inget galet jäktande på avdelning 56. Men stickhanden var i sämsta kondition, fick helt enkelt svälja stoltheten och överlämna till min mer erfarne kollega. Utvecklade mig istället på såromläggningssidan.

Kommunikationen med omvärlden är lika med noll.

Psyket är ett stort mysterium. Sjukligt vad man hinner tänka på ingen tid alls och hur mycket man hinner snärja in sig i konstiga tankebanor om man får möjlighet.
Mycket bättre på att sköta andra än att se sina egna, egentliga behov. Bryr sig liksom inte, också konstigt.

Riktig berg- och dalbana. Jag hatar sådana.

Ledig igår. Min intension var att städa, göra sådant jag inte riktigt orkar när jag kommer hem från jobbet. Blev ingenting av den varan, alls. Jag provade bara kläder, tog det lugnt, spenderade tid med Morgan. Jag landade på Östermalmstorg runt tre. Men inte för att jobba den här gången. Gick in på Lagerhaus och hittade fyra magneter på rea. Strötittade mest. Träffade Tomas efter en kvart, vi satte oss på en stenbänk och väntade på att klockan skulle slå halv.  Då gick vi till The Studio, fick registrera oss och så småningom hamna i varsin makeupartists vård. 30% av sminket försvinner på bilderna fick jag veta, så hon sminkade ganska hårt. Nöjd, men ovan med spacklingen. Bara att vänta på fotografen.
Både Tomas och jag valde att byta kläder två gånger, så vi sprang om varandra in och ut ur studion. Hihi, vad roligt vi hade. "Några bilder tillsammans kanske?" Eeh.. nej.

Några häftiga miljöer därinne som på bild ger rymd trots att studion i sig är liten. "Grymt." sa den lilla mörkhåriga tjejen till fotograf emellanåt som med sin slarviga knut, lugg i ögonen och löst sittande Levi's-tröja var väldigt naturlig och vacker. Hon visade poser på ett avslappnat, vant sätt som gjorde att det såg galet lätt ut. Kanske inte lika lätt att ta över alla gånger när man inte står framför kamera på det viset särskilt ofta.
60-70 bilder bantades ner till 11 tillslut, efter en del vånda. Hade inte tänkt köpa mer än två. "Men när fyller du år Mimmi?"
"I onsdags." Tomas fortsätter; "men dåså, då får du en del i födelsedagspresent." Helt sjukt snällt, jag behövde bara betala 1000. Han är knäpp.

Jag började för en timme sedan och har inte kund förrän kl.11. Såå segt. Finns i princip ingenting att göra, vika lite plast och fylla på i mitt rum typ. Det är redan gjort. Tittade just ut bakom gardinen och insåg att Felix Herngren tränar på Sturebadet. Hej hej, Felix.
Massager på schemat idag, som vanligt, men inga konstiga behandlingar som jag råkade ut för de första passen. Tänk vad skönt det hade varit om jag hade kunnat sno åt mig en behandling här på morgonkvisten. Vågade inte fråga, känner inte mina kollegor tillräckligt än. De flesta har kund nu, så jag får stå här i min ensamhet, hurra. Kan i alla fall utnyttja internet, tur det. Vattnet skvalar från fallet i ena änden av poolen, det är ju så man blir kissnödig.. om jag hade tänkt lite och tagit med mig träningskläder hade jag kunnat utnyttja tiden till något vettigt.

I torsdags jobbade jag till 21.30, somnade kl.02 ungefär och steg upp strax över tre timmar senare. Gick på kl.7, sprang i korridorerna hela dagen och kvällen. Hann faktiskt med bussen mot Stocksund 21.12.
Mormor fyllde 80 i torsdags, men firades med släkt och vänner igår. Vi hade jättetrevligt, underbar mat och kuligt att träffa alla kusinerna som bor i Halland.

Min kropp tyckte någonstans under midsommarafton att jag misshandlat den för hårt med lite sömn och långt arbetspass. Så en torr, värkande känsla i halsen kom smygande under hela dagen. Blev värre igår. Så när vi landade i Västerås tog jag ett långt bad och lade mig sedan. Vaknade imorse av att de sjöng för mig sådär fyra dagar i efterskott. Satt ute i morgonsolen vid fina frukostbordet och svettades, analyserade det hela och slutsatsen blev; feber. Åkte till kyrkan med resten förutom Marc, svettades där med. Fick träffa Arvid, det var roligt. Kom hem och fikade lite med tårta. Skjutsade Max till Gbg-tåget och lade mig sedan i sängen när jag kom hem. Sov till 18.00.

Nu väntar jag på min räksallad, de andra ska äta pizza. Kände dock att det räckte med tårta både idag och igår...

Min kära kusin kom hit imorse tillsammans med sin far och bror. Vi fikade lite och fick sedan skjuts till Danderyds sjukhus för att ta t-banan in till stan. Jag och Magdalena travade på genom Gamla stan, tittade på slottet och i massa småbutiker. Åt lunch och gjorde sedan innerstan. Väldigt trötta båda två när vi landade hemma i Stocksund igen runt halv fem. Planterade lite växter att ha på altanen som medskickats av farmor tillsammans med köttfärs (hon är för söt).
Sedan propsade jag på en eftermiddagslur. Pratade lite medan vi låg i min säng och hon pillade mig i håret, kände hur stressnivån åkte ner i tårna. Efter det var jag redo för nya tag. Lite kortspel och sedan matlagning. "Jag tycker om att handdiska". Vad är det för unge? Jag behövde bara skölja.
Efter det kom nog, enligt både henne och mig (dock av olika anledningar), kvällens höjdpunkt. Frisörsalong. Alltså, det finns inget bättre. Så varsam på handen att det konstant killar i nacken och framkallar rysningar av det behagligaste slaget. Blev faktiskt ganska fin i håret. Sedan var det min tur att gå loss på hennes blonda svall med kammar och spännen. Av hennes ansiktsuttryck och uttalanden att döma var hon nöjd med resultatet. Pricken över i:t blev väl när vi med en exotisk fruktsallad slog oss ner tätt ihop i min fåtölj och tittade på Askungen, version á la 50-tal (eller när den nu är gjord), suckade åt olyckan och romantiken som snor sig om varandra i den underbart enkla kärlekssagan.

Nu ligger hon, färdig för natten i min säng och läser. Jag vågar inte lägga mig riktigt än, med rädsla för att inte kunna sova och störa hennes sömn. Rädslan i sig gör väl att jag kommer sova som Aragorn i vildmarken med orcher i varje buske - med ett öga öppet.

Igår spenderade jag födelsedagspengar som var inriktade på smink. Köpte ett rött nagellack bland annat. Hihi, vilken rolig färg. Känner mig nästan som Cruela Deville, fast hon har längre naglar än jag. Ledig imorgon, så då kan jag ha färg på mina. Annars är det strängt förbjudet, på båda mina jobb, vilket är bra i och för sig.

Dagen till ära (imorgon) kommer min kära, lilla 11-åriga kusin Magdalena på besök. Hon ska bo hos mig en natt och så ska vi göra Stockholm. Egentligen skulle hon ha kommit idag, men hade kräksjuka natten som var och kände sig fortfarande inte riktigt bra på morgonen. Eftersom jag inte jobbar förrän 14.30 den 18/6 kunde vi skjuta fram det hela en dag. Vi får innerligt hoppas att hon inte smittar.

Dagen idag har jag tillbringat på KUA, en vårdavdelning på ortopeden som jag aldrig varit på förut. Nio patienter, två uskor och en ssk. Ganska lagom, full snurr hela dagen. Var ganska rött där med idag, blod över högt och lågt faktiskt. Venprover till lab, blodsocker, genomblödda operationsförband och en liten incident med blodspår i korridoren.
Jag var trött kl.15. När jag väl fått på mig mina tighta, varma jeans och kommit ut till cykeln hinner jag cykla 100 meter innan jag måste tvärbromsa för en bil som inte ser mig. I samma sekund växlar jag ner rent reflexmässigt och ganska hårt och tjoff så har växelvajern gått av. Blir sammanbiten och sur på en millisekund. För jag vet precis vad det innebär - att cykla på växel nummer tre hela vägen genom backiga Stocksund. Dessutom känner jag stora regndroppar träffa mig i nacken när jag står böjd över cykeln för att få loss den trasiga vajern.
Det är roligt nästan jämt.

Igår kom mamma och mormor på besök hem till mig. Jättesöta båda två. Mormor hade med sig en otroligt vacker bukett från sin trädgård med den första utslagna pionen i mitten. Mamma kom med både förtidiga födelsedagspresenter och en underbar solros i kruka. Dessutom fick jag ett sms där det stod att min Canon ixus hade landat på min närbutik. Så det var bara att hämta den. Rena rama julafton.
Vi drack kaffe, åt lite mackor, chokladkaka och pratade fram tills vi var tvungna att åka till Gunilla. Hon bjöd på mat innan operan. Ehm..det tog en stund att åka dit. Framför allt med en väldigt lättstressad chaufför med begynnande starr. Men det var eniros fel från början faktiskt.
Galet god dessert, måste helt enkelt delge er den smaksensationen. Mangosorbet med rårörda hallon.
Snurrade ner på stan och parkerade i Gallerian, nära operan. Jag satt på tredje nedre raden iklädd vitt och blågrönt med min nyförvärvade vita kuvertväska i knäet. Ridån går upp, musiken börjar och Malena Ernman intar scenen. Hon äger hela föreställningen i sin huvudroll som en modern Askungen, även om hela stallet av solister var riktigt bra. Jag var helt tagen, i princip hela tiden. Koreografin var rik på små finurliga detaljer, scenografin smakfullt utformad.
Malena sjunger så vackert! Samtidigt har hon en otrolig variationsrikedom i sin röst, kan göra vad som helst. Coloraturen är fläckfri och artikulerad, trots att hastigheten är som på ett japanskt snabbtåg.
Musiken, sättet de valt att tolka berättelsen på, helhetsintrycket gjorde att jag mer än en gång överväldigades av känslor, fick gåshud och kände hur tårar kröp fram och vätte mina ögon.

Somnat strax före eller efter två de senaste nätterna. Tankarna snurrar.. Hoppas att jag nu bröt trenden genom att gå upp kvart över sju idag. Det var lite segt, men det gick. Åkte in och var på sats till nio. Blev mörbultad, pressad och pushad i något mer än en timme, men kände mig fräsch efteråt. Snubblade dock nästan ner för trappen, krävs koncentration för att musklerna ska bete sig normalt.
Traskade till en tygbutik och införskaffade resår. Blev helt kär och inspirerad. Fanns hur mycket roligt som helst som man kan leka med där. Sy lite kläder kanske..
Fastnade inne på Lidl, efter att jag betalat. En kille från Telenor tyckte absolut att jag behövde en ny telefon. Det tyckte inte jag. Pratade om det ett tag och sedan började vi prata om annat, han, jag och en tjej som också stod där. De var nog lite trötta på att störa folk..=) Dessutom spöregnade det, så jag stod gärna inne ett tag till. Trevliga prickar båda två.

Pallade inte att cykla upp för sista backen hem till mig efter morgonens strapatser, så seg i kroppen. Väl hemma fixade jag mat och tog det lugnt. Satte en bröddeg och gick och lade mig. Sov djupt i precis en timme, underbart.

Imorgon ska jag på opera med mamma, mormor och moster, vi ska se Askungen. Blir nog en trevlig tantkväll. kl.12 kommer mamma och mormor hit och fikar hos mig. Mormor is dying to see hur jag bor. Köpte en ny, vit klänning i måndags som jag tror kommer ingå i morgondagens uppsättning kläder. Och gröna pumps.

Idag har jag shoppat. Väldigt mycket för att vara jag. Det var så skönt att springa i affärer och känna att jag faktiskt kunde köpa i princip vad jag ville. Kvävs något annat? Även tittat på kameror.

När jag var i Västerås i veckan fick jag rådet att unna mig saker. Lyfta fram musiken, de konstnärliga sidorna i mig. Har inte tänkt på (dum som man är, klart det är så) att det är ett naturligt sätt för mig att uttrycka mina känslor på. Tidigare har jag haft lagom dos av det hela i min vardag. Nu har det fått stå tillbaka för benbitar, latinska ord och funktionell anatomi. Klart det är en sorg i sig.

"I sommar ska jag...". Tänk vad många sådana man har. Musicera i massor, jobba massor, träna massor, plugga in all innervation (stupid), sola massor, bara vara etc. Som att tiden skulle rymma mycket mer bara för att skolan inte pockar på min uppmärksamhet. Nästan så att stressen kommer, på sommaren. Men lägg av.

Har i alla fall tvättat köksfönstrena idag, på in- och utsida, mellan och bakom. Mormor kommer på torsdag.