badgies

Har fikat med Sofia ikväll istället för att göra det jag borde, tvätta, laga mat, plugga.. Jag är så bra.

Jag skulle inte vilja föreläsa för massa studenter, hur lätt kan det vara.. Vår studierektor kom in innan lunch och frågade om den pågående kursen i neurologi som många tycker är rörig, ostrukturerad och för bred. Vi lämnade våra synpunkter till henne och hon tog upp det med föreläsaren precis innan eftermiddagens lektion. Stackarn, men han var väldigt mycket bättre idag. Studierektorn satt dessutom med under första timmen och iakttog honom, vem skulle inte vara nervös då?

Svängde ihop en snabb middag nyss, mest för att få matlåda till imorgon. En grönsakswook med kokos och cashewnötter. Det där med kokos kan jag rekommendera, mycket angenäm och ny smak för mig.

Snart är det helg.=) På torsdag åker jag till Göteborg, ska bli skönt att vila lite.

Mina senaste inlägg har bara handlat om min förkylning, stackars mig osv.
Men idag har jag varit hos en kompetent läkare på min vårdcentral. Kände att det fick vara nog nu, fjärde veckan sjuk med trötthet och jobbigt att gå upp för backar och bara finnas till.

Kändes lite stelt när jag kom in. Det kanske främst var jag som kände så, eftersom att antagligen minst halva hennes arbetsdag den här tiden på året går ut på att säga till folk som är förkylda att de inte har något annat än virus och att de ska stanna hemma och ta det lugnt. Var nästan på väg att ursäkta mig för att jag störde. Well, hon lyssnade aktivt och skrev små anteckningar i sitt kollegieblock som; trötthet, ont i halsen, feber förra veckan osv.
Hon lyssnade på hjärtat, mina lungor, tog puls, tittade i halsen och kände på lymfkörtlar. Dessutom skickade hon mig för att ta ett CRP (snabbsänka) och ett EKG, frikostigt måste jag säga. Det hon oroade sig för var min trötthet vid ansträngning med tanke på min vanliga träningsfrekvens.
CRP:t gav ingenting, men EKG:t visade en liten arytmi, så hon ringde en hjärtkonsult på Danderyds sjukhus. Han hade dock sagt att det inte var något ovanligt och att det inte fanns några tecken till hjärtmuskelinflammation. Och det var ju skönt. Jag var i och för sig aldrig särskilt orolig av någon anledning. Jag satt och läste en roman medan jag väntade på diverse prover och annat, så jag var mest insatt i det.
Men jag smittar inte längre i alla fall.

Jag köpte två skivor igår och idag har jag köpt ett par boxningshandskar. Om några veckor börjar min ridning dessutom, ser otroligt mycket fram emot det. Ska ta och införskaffa ett par ridbyxor, hur muppigt är inte det?=)

Igår låg jag till sängs hela dagen, gjorde några avbrott för matintag och hundra sidor i min roman. Sprängande feberhuvudvärk och väldigt irriterade slemhinnor i näsa och hals gjorde det omöjligt att göra något annat. Kunde inte titta på tv, för mycket ljud och färg, gjorde ont i både ögon och öron. Dessutom var jag konstant trött.

Idag mår jag bättre, har lyckats sova bort det mesta av huvudvärken och då blir man plötsligt helt annan människa med mycket mera ork. Har dock struntat i mina lektioner idag också, både för min egen och mina klasskompisars skull. Vem vill ha ett rödögt, snörvlande virusmonster bredvid sig? Inte jag i alla fall, men jag måste stå ut ändå.

Skulle ju åkt till släkten utanför Uppsala imorgon, men har redan pratat med mormor som utbrast något i stil med; "Men kära barn, då måste vi ju se till att Du blir frisk, först och främst!" Och ja, jag borde nog bli det innan jag hälsar på äldre människor som enligt statistiken har sämre immunförsvar än en 22-åring.

Mitt gymkort går ut imorrn, hur typiskt är det inte att jag inte har kunnat utnyttja det alls den senaste månaden?

Ja, så är det.







Kände att jag behövde dela med mig.

Jag är ledig idag, tanken från skolledningen är att vi ska sitta och studera flitigt. Har visserligen tenta imorgon, så jag har faktiskt läst. Alltid tacksam för lediga dagar, de dyker upp då och då, det är bra. Jag har knappt stuckit ut nosen idag. Var in en kort sväng i växthuset där jag fastnade med håret i ett stort spindelnät, äckligt. Fick i alla fall ihop en handfull med gröna tomater som jag vet inte kommer mogna. Lyckades åstadkomma en burk med riktigt god grön tomatmarmelad. Jag som inte ens äter sånt.

Hur som haver tränade jag igår, det var riktigt skönt efter att varit tvungen att hålla mig i skinnet i nästan två veckor. Men idag har jag tendens till ont i halsen, det är ju så att man kan bli galen. Jag HATAR hösten på det här viset. Har alldeles nyss ätit en wasa sport med tunna skivor färsk vitlök, skinka och ost på. Inte helt illa faktiskt, ett tips för den som har svårt för att få i sig vitlöken utan apelsin som annars är det bästa knepet enligt mig.

På lördag ska jag hälsa på släkten. Gör flera flugor på smällen och klipper mig hos faster, äter pannkakor hos farmor (som knappt kan bärga sig innan hon får träffa Ed även fast det inte blir då, så söt), fikar och promenerar med morfar på eftermiddagen och äter middag med mormor efter det. *puh* Efter det bär det tillbaka till el Stockholmo och Globen där jag och Johanna ska se Cirque du soleil. Hihi.=) Så jag får se till att vara fin hela dagen.

Vi har börjat manipulera i bröstryggen..=) Äntligen börjar det som man längtat efter från allra första början, men kursplanen är logisk och jag är tacksam för att vi inte fick göra dylika saker innan vi visste det vi nu vet. Jag kommer ihåg att det var en liten besvikelse när jag började på Naprapathögskolan och insåg att det skulle dröja till årskurs 3 innan jag fick knäcka och bräcka. Nu är det ju inte riktigt så det går till, men det kändes så då.
Metodiskt gick vår lärare igenom hur vi stegvis ska genomföra en ledmanipulation, både med recoil- och dropteknik. Det är skitsvårt, kräver hög koordinationsförmåga av olika kroppsdelar samtidigt som utför helt olika rörelser. Eller så handlar det om att det är ett helt nytt rörelsemönster som det tar tid att lära sig, eller både och. Anyway, grejen med det hela är att överföra kraften som min kropp producerar till det lilla segmentet i ryggraden, och utföra rörelsen så snabbt som möjligt samtidigt som kraften och rörelseutslaget ska vara så litet som möjligt.
Fick till två bra thrustar, det var roligt.=) Hela klassen är som ivriga travhästar att springa sitt lopp, det är ju som sagt det vi väntat på i två år. Hihi.

 

Jag har faktiskt varit ganska mycket ledig den senaste tiden, inte haft hela världen på mina axlar, som det känns ibland (även om det, tack gode Gud, inte på långa vägar är sant). Dock har jag drabbats av en släng av årets höst-influensa-förkylning, så jag har hostat i en vecka nu. Inte sådär vrålallvarligt, men tillräckligt för att jag inte ska kunna träna, ha huvudet helt med mig och känna att den här tiden av mindre stress ger mig mer än att jag kanske blir lite fortare frisk. Å andra sidan skulle jag väl vara sjuk längre om jag hade en tyngre arbetsbörda, så jag ÄR faktiskt tacksam för hur saker och ting flätas samman vackert och jämt, även om det ter sig spretigt och ostyrigt.

Den senaste tiden har jag ätit ur mina förråd, så igår var det dags att fylla på igen. Det blev dyrt och tungt som vanligt, vilket kanske inte var så lyckat med tanke på min förkylning, men vad gör en stackars student utan bil?
Hur som helst både trivs och vantrivs jag med så fulla skåp som det blir efter en tur till ICA Maxi. Edward, Blanche och andra brukar inte våga röra mitt kylskåp i detta skede just för risken att inte få igen det efter man tagit ut något, eftersom varorna står i ett väl uttänkt pussel. Själv har jag konstaterat många gånger, efter att ha hållt i paprikorna samtidigt stängt dörren och hastigt dragit ut armen därifrån, att mitt kylskåp är alldeles för litet.
Mamma brukar säga till mig med en röst som om hon pratade med ett barn; "Mimmi, du har inget storhushåll, du bor själv." Och jag ler och tänker att jag är alldeles för lik min egen mor, på den punkten och i mycket annat.