badgies

Jag har faktiskt varit ganska mycket ledig den senaste tiden, inte haft hela världen på mina axlar, som det känns ibland (även om det, tack gode Gud, inte på långa vägar är sant). Dock har jag drabbats av en släng av årets höst-influensa-förkylning, så jag har hostat i en vecka nu. Inte sådär vrålallvarligt, men tillräckligt för att jag inte ska kunna träna, ha huvudet helt med mig och känna att den här tiden av mindre stress ger mig mer än att jag kanske blir lite fortare frisk. Å andra sidan skulle jag väl vara sjuk längre om jag hade en tyngre arbetsbörda, så jag ÄR faktiskt tacksam för hur saker och ting flätas samman vackert och jämt, även om det ter sig spretigt och ostyrigt.

Den senaste tiden har jag ätit ur mina förråd, så igår var det dags att fylla på igen. Det blev dyrt och tungt som vanligt, vilket kanske inte var så lyckat med tanke på min förkylning, men vad gör en stackars student utan bil?
Hur som helst både trivs och vantrivs jag med så fulla skåp som det blir efter en tur till ICA Maxi. Edward, Blanche och andra brukar inte våga röra mitt kylskåp i detta skede just för risken att inte få igen det efter man tagit ut något, eftersom varorna står i ett väl uttänkt pussel. Själv har jag konstaterat många gånger, efter att ha hållt i paprikorna samtidigt stängt dörren och hastigt dragit ut armen därifrån, att mitt kylskåp är alldeles för litet.
Mamma brukar säga till mig med en röst som om hon pratade med ett barn; "Mimmi, du har inget storhushåll, du bor själv." Och jag ler och tänker att jag är alldeles för lik min egen mor, på den punkten och i mycket annat.