badgies

Jag har träningsvärk. Länge sedan jag hade det såhär, på riktigt. Sofia drog med mig på ett riktigt drygt boxningspass igår, jag klagar inte i och för sig, men ändå. Vi höll på i nästan två timmar, relativt slut efteråt, dock inte helt slutkörd. Trodde att det skulle vara värre faktiskt...Jag cyklade till jobbet igår morse 1,2 mil, jobbade hela dagen, cyklade ner på stan, gick på passet, cyklade den dryga milen hem i rasande fart (tänkte den som spurten på träningen, bytte aldrig om efter passet), sedan var jag trött.

Hela förmiddagen idag har jag gått som i dimma, jag vaknade först efter lunch. Helt sjukt, kändes verkligen som att jag inte var vaken. Drygt att jobba då, framför allt när man är helt själv på avdelningen och allt rullar på i förskräcklig fart så att man inte ens hinner sätta sig en enda minut och äta en smörgås. Inte nog med det, jag var tvungen att ha en tight silikonhandske på min högra hand för att jag gjorde illa mig när jag tränade igår (så att man inte sprider ev bakterier eftersom man inte kan tvätta händerna ordentligt, eller att jag får ngt i mitt sår som inte är så lämpligt). Sjukt svettigt blir det i dem, och allt blir svårare.. usch. Men efter regn kommer solsken och efter att lunchen var avklarad och jag hade fått rast, blev jag plötsligt människa igen. Fantastiskt.

Idag har jag fått mina betyg vidimerade av min kulturjounrnalistgranne Johanna, som var hemma på besök för att hon skulle till Umeå imorgon på en intervju för konstskolan där. Kul att prata med henne. Hon berättade att hon hade skrivit en C-uppsats om Darin. "Kan man det?" tänkte jag. Hon hade skrivit om fyra olika gruppers reaktion på Darin ur ett genusperspektiv som jag förstod det osv. Intressant faktiskt.
Betygen gjorde i alla fall att jag kunde slänga iväg den där ansökan nu, som ska vara Naprapathögskolan tillhanda senast den 30/4. Nu ska jag bara betala in anmälningsavgiften på hela 300 kr. De kan verkligen ta betalt på den där skolan, så är den ju privat. Säkert för att täcka kostnaderna för personalen som ska öppna alla breven..=)
Jag vill nog verkligen bli naprapat, känns bra. Dyrt visserligen, men är det inte värt det då? Det är ju en investering för resten av livet, en dyr en, men om man verkligen känner att det är det man vill göra så är det rättfärdigat.

Sitter hemma hos Thomas nu, han lägger på nya däck på sin bil. Hans riktiga pärla som står där ute, en Ford Mustang -65. Jag tyckte kanske inte att det var lika upphetsande som han tyckte, så jag passade på att sätta mig här en stund.
Tidigare idag åt jag lunch tillsammans med Sofia, en klasskompis från gymnasiet. Det var trevligt, vi åt tjejpasta på La Pasta, en restaurang i Västerås. Man blir precis lagom mätt med en kopp kaffe efteråt. Sedan gick vi och köpte nyckelkedja och en hake eller vad det kallas. Skitdyrt! 45 spänn för kedjan och 25(!) för haken. Finns mycket att förundra sig över här i världen..

För en halvtimme sedan i detta nu (22:00) slutade jag jobba. Då lämnade vi som gick till halv tio över ansvaret till nattpersonalen. Faktiskt var det en lugn kväll då jag hann allting, inget krånglade idag, skönt. Får alltid dåligt samvete av att lämna ett halvstädat kök till den som kommer dagen efter. Jag vet hur tråkigt det är själv, att komma trött, med grus i ögonen kl.8.10 (på rapport först) till en avdelning där man kan se på köksgolvet eller i diskmaskinen vad de åt dagen innan.

Jag tränade idag, så duktigt. Fast inte egentligen, det var första gången på över en vecka, illa. Men det är bättre än om jag inte hade tränat alls. Blir sådär, springer och grejar varannan dag i typ 1½ vecka, sedan kommer det något emellan och så hinner det gå i princip en vecka innan jag tar tag i det igen. Uscha.. Men nu ska det bli ordning igen.

Har nästan skickat in min ansökan till Naprapathögskolan nu, ska bara få mina slutbetyg vidimerade. Kan man ta en förälder eller räknas den som jävig? Någon som vet?
Blir spännande det där med naprapat och Stockholm, känner hur jag längtar dit, hur jag längtar hemifrån ganska ofta, jag vill ha mitt eget. Samtidigt är det skönt att bo hemma, det ska jag inte sticka under stol med. Man får ganska mycket gratis (jag betalar hemma), typ sånt som att man inte måste laga mat själv jämt, man får kläderna tvättade för det mesta och sällskap. Jag har i princip fri tillgång till väl fungerande bilar (men jag betalar allt bränsle), det är bra. Men det känns ganska lagom att flytta i höst, kommer att vara lagom irriterad på dem för att det ska bli riktigt skönt att flytta, samtidigt som att jag kommer sakna dem också.
Hihi.. nu förutsätter jag att jag kommer in på skolan, fast det är betygsintag så jag gör nog det, men ändå..=)

Nu ska jag sova, jobbar hela helgen, så det är liksom dags. Well.. Godnatt.

Min lediga helg startade i fredags med en tripp till Stockholm och ett studiebesök på Naprapathögskolan. Jag hade ett möte med rektorn kl.10.00. Jag kom inflåsande någon minut försent, men tack och lov hade rektorn lektion och var lite försenad han med. Så jag hann både varva ner och dricka vatten. Mycket trevlig karl i 30-40-årsåldern, svårt att bedöma. Jag frågade och han svarade, på allt. Fick reda på att det var betygsintag som på vilken högskolan som helst, till min stora glädje. Det innebär att jag i princip är garanterad en plats. Snittet brukar tydligen ligga på 17,5-18 med meritpoäng som att man är undersköterska eller att man är över 25. Allt kändes bra, det var trevlig personal, trevlig miljö osv. Fick även en rundvandring med en kvinna som jobbat där sedan -72, väldigt rar. Fick då se tre olika praktiska lektioner, muskeltöj, manipulation av leder och massage. Det började nästan klia i mina egna fingrar.. Dessutom ska skolan flytta till nya fräscha lokaler i höst i universitetsområdet, blir nog bra. Rektorn tyckte att det jag skulle satsa på nu om jag verkligen ville gå utbildningen är att skaffa fram en lägenhet, får väl se hur det går.

Efter studiebesöket åt jag en sallad på en trevligt café på drottninggatan och travade sedan tillbaka till bilen. Så började min ca 50 mil långa resa ner till Mölnlycke utanför Göteborg där min vän Blanche går en teaterpedagogutbildning med inriktning på show. Det är ganska skönt att åka bil sådär långt själv. Man hinner tänka en hel del och verkligen lyssna igenom skivor (jag orkar inte byta varje gång en skiva är slut, så jag låter den gå om två gånger innan jag byter). Visserligen vore det skönt med sällskap under tråkiga minuter, men annars trivs jag ganska bra med det där..

Väl nere i Mölnlycke, som jag hittade efter många avfarter mot Landvetter, gjorde jag och Blanche just ingenting på fredagen, vi orkade inte. På lördagen visade hon mig runt på skolområdet, vi tog också en tripp till affären och köpte makrill som vi mumsade i oss tillsammans med potatis och gräddfil på gräsmattan utanför hennes rum. Solen stekte, hur varmt som helst, underbart. Efter maten sov vi på filten i en halvtimme och var såsega efter det att vi typ inte gjorde något mer förrän till kvällen då det var några garageband som hade konsert på scenen i skolan. Blanche klass gjorde ett arr på Bohemian Rhapsody (tror att den heter så) tillsammans med ett av banden, mycket bra, mycket bra. Roligt att se henne in action, även om det bara var körsång.
Idag, söndag, åkte vi in till Göteborg, träffade Jakob (en vän till oss) och hans flickvän med kompis. =) Vi gick lite på stan, såg Fuglesang med sitt team stå och prata om sin resa i rymden inne i en galleria. Yeah..
Efter det åkte vi hem, lagade mat och sen åkte jag hem till Västerås igen. Ytterligare en 40 mil sådär, lite trött nu..

Idag fick jag den stora äran att åka en av min pappas mingvaser, en Citroën GS -74. Bara att ta sig ut från parkeringen var ju som att få ytterligare ett träningspass, det finns ingen servo på den. Trots att det är som att åka tidsmaskin bakåt i tiden är den ganska söt. Blinkersen går hälften så fort som på en vanlig bil och allt måste göras i slow motion. Den största risken med den bilen är att bli påkörd bakifrån, för resterande trafikanter är inte beredda på att det ska komma in en snigel i den tillfälliga trafikrytmen. Blir man det är man garanterat död, för plåten i bilen är inte plåt utan egentligen blåmålad papp.

Jag har inte gjort något vettigt idag alls, förutom att träna vid lunch. Låg i sängen fram till dess, sköönt. Efter springturen på fastande mage åt jag lite, duschade och åkte till jobbet. Lugnt där med, fast det är något med timmen mellan 20 och 21. Många ska ha nattmedicin, köket ska göras i ordning, golven ska vaskas, soporna slängas. Kommer det något emellan som att någon av de boende tar lång tid på sig för att tugga i sig den där lilla päronbiten förstörs hela alltet. Man hinner inte. Idag t.ex. frågade jag en pigg boende om hon inte ville sopa golvet. Man vet ju att de svarar ja.=) Jag hann inte ändå, hann inte moppa golven, men det blev sopat i alla fall.

Jag har varit ledig idag, skönt att vakna 9.30 helt utvilad. Tyvärr var resten av familjen också ledig, så alla var uppe och sprang. Visserligen trevligt att slippa göra frukost och så, men ibland är det skönt med singelmorgnar.
Sprungit en bit idag, klippt min lillebror och tagit det lugnt tillsammans med Thomas. Klippningen var ju utan garantier, har klippt honom en hel del. Men det blir inte alltid så bra. Nu blev han fin tyckte jag, han vänjer sig..=)

Jag och Thomas såg Escape from Alcatraz. Bra film, fast slutet var väldans abrupt. De lyckades med rymningen och så fick man se lite eftersök, sen var det slut. Nu är jag hemma, decka i sängen snart. Öva imorgon.
Nattinatti.

På mitt jobb ingår det att ta hand om och serva anhöriga om de kommer. Jättejobbigt ibland. Idag t.ex., jag började jobba 14.30, bästa anhörigtiden en söndag. Dröjer inte många minuter innan de droppar in familj efter familj. Precis lagom till eftermiddagskaffet som serveras med glass och fruktsallad. Man räknar faktiskt inte med att det ska bli en sådär tjugo personer till fikat, så jag och min kollega står där. Får dela ut det som finns så gott det går, tur att det fanns gott om glass. Dessutom finns det anhöriga med nedlåtande attityd, som inte säger "ja tack" när man frågar om de vill ha kaffe. Svaret blir "jag ska ha kaffe". Usch.
Många stannar också hur länge som helst. Ingen måtta på hur trevlig man måste vara, och inte kan man sätta på diskmaskinen för att få undan eländet heller medan de sitter och fikar. Men, det är bra att de kommer och hälsar på sina äldre, visar lite omtanke.
Nog om det. Jag har jobbat hela påskhelgen hittills. Fast i morgon är jag ledig, hur skönt som helst. Ska sova ett tag och sedan ta mig ut och springa i solen (som jag hoppas existerar) och efter det träffa min underbara vän Blanche. Hon är hemma och packar ihop lägenheten, ska passa på att byta några ord med henne nu. Hon bor vanligtvis i Mölnlycke utanför Göteborg. Sedan får vi se...
Sängen nu tror jag.

Inga hål, hurra! Tandläkaren var väldigt snäll och sa att det inte var något fel på min tandborstning. Det som jag trodde var hål var gropar som det hade fastnat något mörkt i, och det gjorde man inte något åt tydligen. Han lärde mig en ny tandborstningsteknik så att jag skulle komma åt de tänder man borstar sämst om man är högerhänt, fick också en specialtandtråd.=) Dessutom kostade det "bara" 441 kr istället för 580, pga att försäkringskassan sköt till 139 kr. Jag klagar inte.
Frisören var en ung, trevlig tjej med mörkt, kortklippt hår som var längre fram än bak. Jättesöt. Jag förklarade för henne att jag ville ha längden kvar samtidigt som jag ville ha något nytt. Lugg? Ja, varför inte. Hon klippte, sparade luggen till sist. Formade håret i bak till ett v med ordentliga knivdrag, kändes bra trots att jag såg hur centimetrarna försvann från en hel del hårstrån. Och så tillslut till den mest kritiska delen av proceduren.
Hon kammade fram lugghåret, så jag såg ingenting. Fri sikt när decimeterlånga testar faller ner i mitt knä efter frisörknivens massaker. Shit, är min första tanke, jag ser ju ut som en femåring. Ångrade att jag någonsin sagt "lugg" till frisören på en millisekund. Försökte dock hitta något bra i situationen, "hår växer" var det enda jag kom på. Hon kammade, fönade och hade i det ena efter det andra. Trots det ville inte min snebena som gått ända fram i 'lugghåret' försvinna. Såg ganska konstig ut när jag gick därifrån, liksom skämdes när jag gick på stan. Men jag åkte hem, duschade och fixade till det hela själv. Det blev ju helt klart bättre, och nu har jag vant mig. Alla som jag träffat har dessutom sagt att det är väldigt fint och passar mig bra. Förutsätter att de inte ljuger...

Jag ska vara hos tandläkaren om drygt en timme, det blir dyyyrt.. Tror att jag har ett hål i en kindtand, bäst att kolla det innan det eventuellt urartar. Vaknade för en kvart sedan, riktigt skönt att få sova ut ordentligt.
Måste äta något snart.


  Frukost-Mimmi

Det blir en allmänt utgiftsdrabbad dag idag. Ska hämta dyra arbetskläder på Posten (för det håller inte ProAros med, de som sköter den kommunala delen av vården i Västmanland. Helt sinnessjukt), gå och klippa mig, och gå till tandläkaren. Jag får helt enkelt inte göra något mer den här månaden..=)
Jaja....te!

Vet inte vad det är med mig idag. Har varit helt slut hela dagen, känts som att kroppen inte har velat vara med. Sprang igår igen, intensivt, kanske beror på det. Sova vore skönt, men jag ska iväg på ytterligare en grej ikväll. Övning, måste gå dessutom, har konsert imorrn och på fredag och jag kan inte det vi ska sjunga. Perfekt.

(Här tänkte jag ladda upp en bild på mig från jobbet där man ser hur trött jag är, men det vägrade, ville inte ta emot den sortens filer, så ni får tänka er den bilden.)

Haft påskfika för mina gamlingar och deras anhöriga idag på eftermiddagen. Hur många olika sorters hembakta kakor, bullar och tårtor som helst. Blev en hel del över också. Det var uppskattat i alla fall, och de gamla levde upp på ett helt annat vis, härligt att se. Ett avbrott i deras och vår vardag som är värt att anstränga sig för.

Kom hem från jobbet för en dryg timme sedan. Det tar en stund att varva ner ordentligt, även om man är helt slut. Det är jag i och för sig inte idag, det var en lugn kväll på avdelningen. Skönt. Bara en enstaka tant som vägrade byta till nattkläder. Får se vad som händer imorgon, blir nog lite mer liv i luckan skulle jag tro. Lunginflammation och mer oroligt på den avdelningen, var dag har sin plåga..

Dagen börjar lida mot sitt slut, i alla fall för mig. Sängen väntar med svala lakan. Jag har väl, kanske ett halvt kilo grus i varje öga. Godnatt.

Det är så skönt att vakna efter natts riktigt god sömn, framför allt när solen visar sitt vackra ansikte.
Jag börjar jobba kl.15 idag, så ska jag leva något idag måste det bli nu. Visserligen trivs jag på jobbet, gamlingarna blir ju som ens barn. De är dementa allihop och kan inte ta om sig själva. Men innan jag börjar jobba ska jag spela, har lektion (fiol) kl.13. Det blir roligt, min lärare är så insprirerande och duktig.

Nu ska jag klä på mig.

Nu har jag sprungit, 8 km. Var ett tag sedan jag sprang den rundan, men det gick bra. Känner mig ganska duktig nu, precis som jag förutspådde...Sådär härligt mör i kroppen, man längtar inte efter något annat än att få krypa ner i sängen och bara decka på kudden. Det blir skönt så småningom. Måste hämta min lillebror först.

Vacker solnedgång ikväll, flyktiga moln som färgas svagt rosa av solens sista strålar. Snart brister knopparna, man nästan känner hur de väntar på den rätta dagen och den rätta tiden för att just de ska slå ut.
Jag fascineras av den här årstiden, det ligger så mycket förväntan och spänning i luften. Kanske påverkar det en till förändring, nu är tiden inne för att bryta upp de gamla vanorna, börja om på nytt. Eller så är det tid att ta nya tag i det gamla och väl förankrade, blåsa liv i det tryggt slentrianmässiga.
Hela jag fylls av naturens väntan, det nästan spritter i min kropp.

Ja... jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle engagera mig så mycket att jag skulle sitta såhär. Men nu gör jag det, lite lustigt.
1:a april idag, otroligt väder och varmt. Tog en promenad tillsammans med min respektive och ett gäng kompisar på ett av Västerås mindre eftertraktade områden, Bäckby. Köpte godis på Lidl för 3,50 kr/hg, gott faktiskt. Men jag som mår allmänt dåligt av godis borde ha låtit bli.
Nu sitter jag hemma och degar, väntar på att spaghettin och köttfärssåsen ska sjunka undan så att man kan masa sig ut och löpa sina kilometrar någon gång. Det är skönt när man gjort det, känner sig så duktig och hälsosam. Endorfinerna och oxytocinet flödar i kroppen och välbehaget infinner sig.. För visst är det väl de hormonerna som frigörs vid träning och sånt? Borde väl i och för sig jag veta, som är undersköterska.