Guldkant
Jag åkte ståendes mitt i dragspelet på en buss idag. Mitt emot mig står en ung kille med någon form av spastisk sjukdom. Vi far omkring som små vantar i dragspelet. Han tittar på mig och spricker upp i ett fantastiskt busigt leende, under lugg. Jag ler stort tillbaka och blir varm av spontan tillgivenhet och kärlek till en människa jag inte känner.
Kommentarer
Trackback
