badgies

Jag har så mycket att säga att jag inte vet vart jag ska börja. Balen på slottet tog mig med storm.


Fredagen bestod av middag på en tapasbar med mycket trevligt sällskap av Birger och Åsa-Clara (och alla andra, fast vid ett annat bord). Kl. 19 var det dansträning av fransäsen, en fransk sällskapsdans från 1700-talet som varje år dansats på Karlberg sedan 1792, typ. Efter det mingel och sedan valsträning i 45 minuter. Kl. 23 serverades snittar och champagne.

Dagen därpå åt vi brunch bestående av äggröra (undrar om den var gjord på pulver), prinskorv, köttbullar, bacon, bröd och kaffe. Lätt illamående på tunnelbanan hem till Stocksund för att fixa iordning min frisyr, det fanns inte speglar av rätt kaliber i kadettrummet. För att hinna med var jag tyvärr tvungen att hoppa över den korta gudstjänsten kl. 11 där Daniel medverkade i kören.
Väl hemma innanför dörren får jag en klump i magen av min totala och fullkomliga glömska, alla hårnålarna till knuten låg kvar på Karlberg. Jag hann bli rosenrasande på mig själv och gråtfärdig innan jag samlade mig tillräckligt för att inse att det faktiskt bor tre människor härstammande från kvinnosläktet ovanför mig. Först öppnar ingen när jag ringer på, så jag springer ner igen, rullar upp underhåret som det ska vara och springer sedan upp igen. Tack och lov öppnar frun i huset och rotar fram ett gäng hårnålar liknande något spretande jungfruben. Jag får till frisyren och sminket och galopperar sedan tillbaka till Karlberg, konstant stressad i ordentlig snålblåst. Nästa tidpunkt var nämligen 15.05, då vi hade tid för fotografering. Väl där kunde jag sluta stressa och börja njuta istället, vi hann utan problem till både mer professionell fotografering och annan med både min och andras kameror i vackra valv, fåtöljer och gruppuppställningar. Trodde nästan att det var åskväder inne.


Själva balen börjar med Susning. Det innebär att halva kadettstyrkan står uppradade på båda sidor om slottstrappan medan ett par i taget gör entré under entusiastiska "Aah!" från kadetterna på sidorna. Väl inne i slottet hälsar man på slottschefen och hans fru och får sedan ett glas champagne för att mingla i salen bredvid.
Fantastisk middag, roliga tal (talet till Kvinnan!), underbar livemusik framförd av ett storband (samma som spelar på Nobelfesten) och en jazzensemble, svängigt som bara den. Vi dansade fransäs, vals, foxtrott och bugg fram till 01.01 då det var dags för vickning. Pyttipanna, snaps, öl och en hel drös med snapsvisor sjöngs varav en skulle framföras ståendes på borden...
Efter det hade jag och några andra damer enormt ont i fötterna och kunde inte dansa mer för stunden, så sällskapet hamnade i Ritsalen som förr var lektionssal med målningar på både väggar och tak. Min nätta klocka tickade runt min handled och blev både tre, fyra och fem innan vi drog oss tillbaka.

Nog var balen på slottet alldeles, alldeles underbar...Tack!