badgies

Jag borde reagera mera. Eller min kropp reagerar, har lite svårt att lyssna, eller i alla fall att ta signalerna på allvar. Haft alldeles för mycket den här veckan som var. Jobbade tio timmar igår, helt fullbokad. 8st 50 min, 1 st 80 min och en 1st 20 min. Men jag dog inte av trötthet den här gången som jag gjorde sist. Hade bättre skor och lite nötter och frukt i rummet så blodsockret höll sig på plats. Dock slutkörd under sista 80-minutersbehandlingen, kunde knappt tänka. Belöningen för att jag höll ut och faktiskt gav av det sista jag hade i omsorg i mina grepp kom när jag rensade bänken från smutsiga handdukar. En kollega sticker in huvudet och talar om att jag har ett kuvert från den sista kunden nere vid datorerna. Dricks med andra ord.
Ytterligare belöning i form av kärlek när jag efter mycket om och men den senaste tiden träffar min älskade storebror på perrongen. Vi kommer hem så småningom, trötta som as båda två (av olika anledningar dock), fikar och pratar. Tittar sedan på bilder och skrattar så vi storknar. Somnar bredvid varandra i min säng strax efter tolv, småpratet klingar av och övergår i tunga andetag.
  Åt en hastig middag hemma hos mig innan han travade till tåget mot götet. Lämnade kvar sin fina longboard, eftersom både säsongen är slut och han inte orkade släpa på den. Så snart kommer vi vara kompisar på riktigt, longboarden och jag. Har ju en riktigt bra backe här utanför att slå ihjäl mig i.

Mycket trevliga aftnar både fredag och lördag. Tackar alla medverkande varmt och hjärtligt.
Gjorde som jag blev tillsagd under lördagen och åt godis och kollade på film. Into the wild - mycket vacker, gripande och livsbejakande. Har även gjort som jag blivit tillsagd angående träning, alltså inget organiserat veckan som var. Men nu är det slut på det, känner mig som en metabol klump. Dessutom är det cortisolreducerande. Give it to me!