Skidor & roligt nästan jämt
Jag har just kommit hem. Gått hem från kliniken inne i stan. Gick in tidigare idag. Nu har jag ont i mina trampdynor.
Det var skönt att vara hemma. Hann med väldigt mycket, men inte det jag skulle. Fast är det inte alltid så, eller är jag så fruktansvärt oplanerad? Kanske svårt att säga nej, eller att ha tillräckligt med karaktär. Men jag fick åka skidor, så jag klagar egentligen inte, bara lite. I Kungsberget låg snön lika konstgjord som den var verklig. Grader runt noll, en plus. Min stora uppgift den dagen var att ta hand om Magdalena, fixa, vara mamma blandat med snäll kusin, och lära henne åka skidor. Hon lärde sig väldigt fort, ramlade inte en enda gång i varken liften eller de gröna backarna. Vi tragglade där fram tills jag märkte att det var dags att höja blodsockernivåerna hos damen. Efter lunchen drog jag ut henne i både blå och röda backar, hon klarade sig fint för det mesta. Men det var jag som fick med ryggsäckar och henne i ena staven "skata" i den plusgradertunga snön mellan backens slut och liften (vilket var en liten bit om man ramlade i slutet av backen och hade absolut noll fart därifrån). Vi var helt färdiga båda två när vi kom hem, av olika orsaker dock.
"Här får du av mig" sa pappa när jag kom hem från kyrkan igår eftermiddag och räcker fram ett nytt (!) våffeljärn. Under frukosten nämnde jag att jag skulle vilja ha ett och har letat på Myrorna både en och två gånger. Jag har blivit såld på toast, och våfflor är sjukt gott (gjorde med morötter och havregryn idag). Gesten är så fin, jag blev väldigt glad.
Jag tycker så mycket om min familj.
Det var skönt att vara hemma. Hann med väldigt mycket, men inte det jag skulle. Fast är det inte alltid så, eller är jag så fruktansvärt oplanerad? Kanske svårt att säga nej, eller att ha tillräckligt med karaktär. Men jag fick åka skidor, så jag klagar egentligen inte, bara lite. I Kungsberget låg snön lika konstgjord som den var verklig. Grader runt noll, en plus. Min stora uppgift den dagen var att ta hand om Magdalena, fixa, vara mamma blandat med snäll kusin, och lära henne åka skidor. Hon lärde sig väldigt fort, ramlade inte en enda gång i varken liften eller de gröna backarna. Vi tragglade där fram tills jag märkte att det var dags att höja blodsockernivåerna hos damen. Efter lunchen drog jag ut henne i både blå och röda backar, hon klarade sig fint för det mesta. Men det var jag som fick med ryggsäckar och henne i ena staven "skata" i den plusgradertunga snön mellan backens slut och liften (vilket var en liten bit om man ramlade i slutet av backen och hade absolut noll fart därifrån). Vi var helt färdiga båda två när vi kom hem, av olika orsaker dock.
"Här får du av mig" sa pappa när jag kom hem från kyrkan igår eftermiddag och räcker fram ett nytt (!) våffeljärn. Under frukosten nämnde jag att jag skulle vilja ha ett och har letat på Myrorna både en och två gånger. Jag har blivit såld på toast, och våfflor är sjukt gott (gjorde med morötter och havregryn idag). Gesten är så fin, jag blev väldigt glad.
Jag tycker så mycket om min familj.
Kommentarer
Trackback
