badgies

Är det något att bli? Jag tror det, för mig i alla fall. För kanske tio minuter sedan ringde jag till skolan och frågade om man kunde få antagningsbeskedet innan det trillade ner i brevlådan. Skulle behöva det eftersom jag måste säga upp mig på jobbet, en månads uppsägningstid. Men de sa att det inte gick, fast, beskedet skulle komma idag, för de skickade iväg det igår med a-post, senast på måndag. Usch, kan inte posten komma snart? Varför dröjer det alltid till fram på eftermiddagen innan posten kommer här ute?
Jag har ingen bostad.

Det stör mig lite. Eller ganska mycket. Man försöker lägga ut nät överallt, frågar alla man träffar om de känner någon i stockholm som skulle kunna tänka sig att hyra ut till en söt och glad tjej i 20-årsåldern. Klart jag får en lägenhet så småningom, men innan man vet hur det blir känns det lite sådär. Ingen trygghet direkt, men det löser sig, jag får vila i att Gud leder mig på den bästa vägen bara jag är villig att gå den.