badgies

Jag var på bio igår med Sofia. Vi såg Supersugen. Haha, vilken film...=) Har nog aldrig sett en sådan sexfixerad där vokabulären i princip bestod av "fuck". Men den artade sig, blev lite nyanserad och ganska bra på sina egna små vis.

Efteråt gick vi till ett café och pratade lite, det var trevligt. Väldans trötta var vi båda två, Sofia hade varit på behandling på kliniken och jag var trött ändå. Jag lade mig strax innan elva tror jag, somnade snart.

Idag har jag städat hela lägenheten, det är såå skönt när det är gjort. Det tar ju inte så lång tid heller, så man blir lätt motiverad att göra det. Snart kommer Lina och Sofia (från Västerås), det blir roligt. Lina har jag inte sett på över ett år, hon har varit i USA.
Nu ringde de och berättade att de hade fastnat i Sundbyberg pga. en olycka, personbil som krockat med en lastbil, illa. Hoppas att ingen omkom.

Det regnar, det har det gjort hela dagen, höstgrått.

Ikväll blir det utgång, mer färger då.

Hm.. nu känns det som att det inte blir så mycket bättre än såhär. Jag har pluggat hela dagen, började strax innan elva och har hållt på till nu. Visst har jag gjort lite annat, som att gå en promenad och samtidigt handla lite, laga mat, äta och fika lite. Men har faktiskt varit effektiv, och en hel del har nog hoppat in.
Tänk, på högstadiet och till viss del på gymnasiet kunde jag sitta och plugga långt in på natten, dålig planering? Nu orkar jag knappt sitta efter kl.20. Samtidigt vet man det och kanske ser till att kunna det man ska kunna utan att behöva norpa sovtid. Fast jag kan inte riktigt skryta med att vara extremt planerad när det gäller inläsning. Försökte till en början att förbereda mig inför föreläsningar och läsa igenom det man gått igenom direkt när man kom hem osv. Visst, det är en riktigt bra grej, men man orkar inte riktigt. Ambitiöst så in i vassen.. jag är bara det till en viss gräns. Det är väl sunt också, att inte vara så ambitiös, eller hur?

I helgen kommer Sofia och Lina och hälsar på hos mig, kuligt. Trängas på mina dryga 20m2 och ha trevligt. Kanske en sväng ner på stan och till någon krog, känns lockande att koppla av i någon dag.

Undrar varför kvinnor i allmänhet (som jag har förstått det) har lättare för att börja småäta/tröstäta än män. Eller, gör det i större utsträckning i alla fall. Jag har börjat få den dåliga vanan, usch.

"Jo, jag är nog lite trött, behöver något uppiggande gott.. typ en kaka, eller en macka..."

Så dåligt! Som att livssituationen skulle bli bättre av det. I och för sig fattar man nog att den inte blir det, men skiter i det för att det känns helt ok just då att suga på den där chokladbiten. Det kan dock vara lite okej om det inte går överstyr, eller orsakar fetma och grejer.

Just nu njuter jag av en bit kexchoklad.

Dagen idag har varit en dag med blandade känslor. Började med en långsam, skön söndagsmorgon med sen frukost tillsammans med Thomas. Han började jobba kl.13.
När Thomas åkt dröjde det inte så länge innan Daniel kom, det var riktigt trevligt att få se honom igen. Vi fixade lite lunch och drack sedan en kanna kaffe och åt massa kex med marmelad. Kuligt och gott. Timmarna gick och klockan blev fyra. Vi hade bestämt att vi skulle åka in till BK (Betlehemskyrkan) kl.17, sen gudstjänst. Det var trevligt att komma dit, något av en reunion från konfirmationslägret. Tre av mina ledare var där och några medkonfirmander. Mycket glädjefyllt att se dem igen. Helt ok gudstjänst, och jag fick sjunga igen, har inte sjungit ordentligt på flera veckor, så det var härligt. Nu är jag trött... Thomas kom till mig efter jobbet, åt lite packade ihop sina saker och åkte så småningom. Efter det ringde jag Blanche. Vi har inte pratat med varandra på flera veckor eftersom hon varit i Paris. Kul att höra hur hon haft det och prata lite i allmänhet, blev någon timme på tråden..

Tentaflykt nu igen...Thomas är på jobbet, 07-19, så jag har haft ganska mycket tid för mig själv idag och har fortfarande. Storhandlade igår, det var roligt och lite dyrt, men så är det ju. Köpte 2,5 kg köttfärs, fattade inte riktigt förrän efteråt hur mycket köttfärs det är egentligen. Frös in hälften igår och tog hand om resten idag. Jag har stått och rullat, plattat ut, format och stekt biffar, hamburgare och köttbullar sedan kl.11.30 ungenfär. Färdig med disk och allt halv tre typ. Puh..jobbigt om man var tvungen att göra det där åt en hel familj jämt..*panik* Känner att jag har fyllt mitt behov av huslighet för ett tag, stört goda blev köttbullarna i och för sig, men kan äta mindre goda från affären för att slippa jobbet. Visserligen behöver man inte göra det här så ofta om man gör som jag gjorde nu, massor på en gång. Då kanske huslighetsbehovet har återinfunnit sig.

Nu dricker jag en välförtjänt "kopp" (stort latteglas), kanske balja snarare, kaffe. Äter en smörgås till med honung på, lyckan är gjord. Har inte ätit honung på VÄLDIGT länge. Fast det behövs inte så mycket för att göra mig glad nuförtiden. Min klasskompis reflekterade över det när jag med ett strort leende på rasten mellan föreläsningarna utbrast; "Mm, de här äpplena är såå goda, och billiga var de också, endast 14,90/kg!"
Men man får lite andra perspektiv när man blir tvungen att leva på CSN-pengar och betala allt själv.

Jag skar mig på osthyveln i morse (typ 11.00) när jag diskade, sjukt att de kan vara så vassa. På tummen dessutom och blödde som om det vore värsta traumat, slutade aldrig. (Undrar varför jag skrev det där, ingen kan vara intresserad av att läsa det. En omedveten undanflykt för att slippa göra det jag borde, ta fram histologikompendierna och trycka in ytterligare information. Nå Lina, vilken försvarsmekanism var det där?)

Igår: Efter en hel dag med föreläsningar om vävnadslära var jag helt färdig. Det var väldigt få som förstod något över huvudtaget. Har aldrig varit med om något liknande, föreläsaren var helt ofattbart ostrukturerad och pratade om allt och inget i en salig röra. Jag somnade faktiskt under det sista passet, bara några enstaka sekunder visserligen. Sedan vaknade jag med ett häftigt ryck och kom tillbaka till verkligheten. Det är nog den skönaste sömnen, när man inte riktigt får sova, är sådär vansinnigt trött och somnar, någonstans medveten om att man sover och inte borde. När jag kom hem lade jag mig på sängen, klockan var 15.30. Mimmi slocknade som när man blåser ut ett ljus och vaknade så sakteliga runt kvart i sju. Kunde trots min något stora power nap somna utan problem kl.23.

Idag: Tack och lov hade han skärp sig idag, föreläsaren. Mimmi var mycket piggare och kunde koncentrera sig så pass att hon kunde ställa frågor. Fast jag undrar vilken sorts frågor som kommer på tentan, kan bli vad som helst..
När jag kom hem efter en halvdag i skolan med curryfiskbullslunch, samlade jag ihop mig och gick ut och sprang. Skönt var det. Sprang förbi ett bygge och fick busvisslingar efter mig, i Sverige. Inte riktigt van vid det. Sprang över ett övergångsställe, en lätt lastbil stannade precis och släppte över mig. Jag vinkade, såg att det var två unga killar i bilen och fick sedan två lätta tutningar som svar när jag sprang över.
Nu är jag lite seg, efter nästan 30 minuters löpning, styrketräning hemma, en varm dusch och en varm nudelsoppa. Snart kommer Thomas och förgyller mig helg. Vi ska åka och storhandla till hans stora förtret, han tycker att det tar sådan tid för mig. Det gör det i och för sig, eftersom jag tycker att det är ganska roligt att gå och fundera över vad jag ska ha och inte, och vad man kan laga av det, och vad som är gott ihop osv.

Jag och Daniel ska ha en date på söndag. Blir kul att höra hur han har det.

Haft föreläsningar om cellens uppbyggnad och funktion i två dagar. Intressant, men återigen, mycket information. Ny kurs imorgon. Histologi, läran om kroppens vävnader typ, och så tenta om en vecka.

Det har varit vackert väder idag, hög luft och solsken. Temperaturen kröp under 10 grader i morse. Lite svårt att veta hur man ska klä sig när man cyklar, först är det kallt men ganska snart varmt i och med att man rör sig. Och samtidigt som man är varm och överkroppen isar det kring fingrar och öron. Sätter man då på sig ett pannband blir man för varm.. Men, jag klurar ut det så småningom. Har ju varit förkyld alldeles för länge, men nu börjar det ge sig tror jag. Har cyklat två dagar i rad, dessutom sprang jag och styrketränade lite igår, men det känns bra trots träning. Visserligen vågade jag inte ta i för kung och fosterland och jag sprang inte mer än 17 minuter drygt. Men det kanske var en lagom start. Känner hur kroppen börjar säcka ihop lite, eller det är väl egentligen mer en känsla man får efter ett längre träningsuppehåll. Antagligen ändras inte fettreserverna märkvärt, men man känner sig mer eller mindre som en kossa.
Det är ganska stor sannorlikhet att jag påverkas av folket i min klass när det gäller det här. I princip alla tränar, mer eller mindre, har snygga kroppar och allmänt fixerade vid det. Jag försöker att bibehålla min någotsånär sunda linje att träna för att må bra och orka med skolan etc. Självklart finns det en utseendefixerad ådra även i mig (som om den skulle vara väldigt liten eller obefintlig, vilket skämt) och jag tränar också dels för att behålla min kroppsform och för att kanske omfördela vikten lite. För gå ner kommer jag antagligen inte göra, får jag muskler istället för fett kommer jag snarare gå upp.
Idag har jag åtminstone cyklat 1,5 mil, det är bra dagsmotion. Hoppas det inte kommer något förkylningsbakslag nu, för jag vill verkligen komma igång.

De senaste dagarna har jag mått helt ok, förkylningsmässigt. Dock har jag varenda kväll när jag krypit ner i sängen börjat hosta alldeles vansinnigt, sådär så att jag måste gå upp och ta en kopp te (som nu), eller göra något annat för att distrahera hostan lite.
Nu har jag visserligen legat och tänkt en hel del den senaste timmen och inte kunnat sova ändå, fast det hade kanske gått bättre om jag inte behövt hosta mig igenom tankegångarna. Har inte direkt kommit fram till något och vet inte om jag vill komma fram till något heller.
Tenta på måndag, kan inte riktigt det här. Fast jag hoppas att tentan kommer vara relativt basic, då löser det sig nog. Men jag har hela dagen på mig imorgon också, det är bra, hann inte gå igenom allt idag.
Nattlig vakenhet är jobbig, jag vill sova på natten. Skulle verkligen behöva det också eftersom jag var ute igår kväll. Vi hade vår inspark på eftermiddagen och sittning på kvällen. Mycket trevligt, men sent blir det alltid och trött dagen efter.
Hostan har inte lagt sig än, undrar om jag får sova något inatt..

Kursen började igår. En kvinnlig mikrobiolog, verksam på karolinska institutet håller i den. Men usch, måste jag få säga, igen. Undrar hur många gånger jag kommer att säga det under de här fyra åren. Dock är jag i mitt innersta inställd på att det bara kommer att bli värre, för det är vad jag har hört.
Biokemi är kemiska processer och funktioner i kroppen. Kolhydrater och cellanding in i minsta beståndsdelar, ATP, glykolys och allt möjligt som man aldrig har hört talas om. Sjunker in så sakta, jobbigt bara att tentan är på måndag.
Tack och lov har de lagt den riktiga insparken på fredag så vi har extra mycket tid att plugga inför tentan, hurra.
Blir aldrig frisk heller, cyklade fort igår och fick ett bakslag av förkylningen så jag fick ta mig till skolan med buss, dyrt och onödigt.
Vad jag klagar.. jag har det alldeles förskräckligt bra egentligen. Jag har mat i kylskåpet, fin lägenhet, får gå i skolan osv. Men jag har ingen ugn.

Idag är det söndag. I fredags hade jag tenta, min första. Lite läskigt just därför, men jag var trots det kolugn. Sov som en stock natten innan, kunde äta frukost utan problem osv. Tentan i sig var barnsligt enkel. Bara kortsvarsfrågor som alla gick ut på att ange vilken struktur i kroppen det handlade om på latin. Jag tror att nästan alla får godkänt, många kommer att få vg även om man måste ha 90% rätt för det betyget, 27 av 30 den här gången.
På kvällen skulle det vara nollning i en av Stockholms parker, Rålambshovsparken (tror jag den heter). Det var inte det finaste vädret, lite duggregn och allmänt kyligt. Många i min klass dissade det och fixade egna förfester istället. Min nollningsgrupp kom överens om att vi skulle komma dit i alla fall, det var några grupper förutom vår som skulle dit. Mimmi kommer dit kl.18.15, en kvart sen. Ser inte en kotte, bara några som står och pratar. Känner mig ganska ensam i den gigantiska parken med grönområden som motsvarar typ tre Vasaparker (Västerås stadspark). Samlar mod så småningom och går fram mot gruppen vilka visar sig vara några från V1, klassen som håller i nollningen. Pratar lite med dem, jag är den enda nolla som är där, usch. Tack och lov kom tre tappra tjejer efter en stund. Dock var det bara två förutom oss som anslöt sig, det var fler ettor än nollor..=) DÅLIGT, sa ettorna, men vi som var där fick mycket creds. En av ettorna fixade en förfest hemma hos honom istället, mycket trevligt blev det och efter det utgång.
Jag hade en kulig fredagskväll med min klass och fadderklass. I lördags vaknade jag kl.10, fast jag somnade efter kl.04. Thomas kom och höll på att gå upp i limningen över att han eventuellt inte skulle få se matchen mellan Sverige och Danmark. Det slutade med att vi hamnade på O'learys i Sundbyberg, trevligt faktiskt. Ordentlig stämning och tv-apparater överallt, alla såg bra. Idag har vi slagit ihjäl några timmar på stan och jag har äntligen fått min efterlängtade termos och potatissticka. Hurra!

Tillbaka i Stocksund, efter en relativt lugn och skön vistelse hemma i Västerås. Inga föreläsningar denna vecka, tanken var väl att man skulle plugga arslet av sig. Jag har faktikst inte gjort det, hör och häpna.
Jag passade istället på att hälsa på min väldigt fysiskt medtagne farfar, och farmor som nog mer är psykiskt belastad. Farfar har cancer. Det är sista etappen nu, han håller sig fortfarande över 50 kg, men inte så länge till. Han är som en skugga av sig själv, fysiskt. I huvudet är han som vanligt, kommenterar tryck på tröjor man har med glimten i ögat, skojar och diskuterar. Fortfarande nyfiken på ords betydelse och vardagens trivialiteter. Fast man märker att han är trött. Trött på att dras med cancern och allt vad den innebär, ingen matlust, smärta och orkeslöshet.
När jag kom dit kl.15 satt han i sin fåtölj belägen på deras inglasade veranda. Han skiner alltid upp när hans barnbarn kommer, ler med hela ansiktet, reser sig och omfamnar en med sina nu tanigt beniga armar. Man endast anar den forna styrka som funnits i dem. Och den har funnits, hårt arbetande bonde som han var in i det sista.
Vi börjar prata om hur han mår, vad läkaren sa dagen innan och vad han har hunnit med idag. Det dröjer inte många minuter innan han säger; "farfar håller på att tynar bort, men det är ju livets gång". Jag känner hur mina ögon fylls till bredden med tårar som sakna rullar ner för mina kinder, kan liksom inte rå för det. Jag tittar bort för att kunna sluta. Farfar undrar om jag vill ha något att dricka, "det finns i köket" säger han.
Det är som att vi känner båda två att det här kanske är sista gången som vi ses. Det gör ont bara jag tänker på det. Jag har aldrig förlorat någon närstående på det här viset, att de dör alltså. Det är naturligt, jag vet, men vad hjälper det? Min mamma sa en gång; "det är det här som är priset för kärleken och förmågan att älska, sorgen när personen eller relationen inte finns mer". Sår, det är vad som blir.
När vi sa hejdå fick jag en lång kram och kunde inte förmå mig att säga något annat än; "vi ses". Han tittade på mig, skrattade lite och svarade; "ja, det gör vi". Jag kände kanske för sista gången hur han pressade min kind mot hans sträva med skäggstubb och kramade mig sådär hårt som bara han gör.

Nja, det blir inte mycket gjort. Fyy, vad segt det är att tentaplugga.. Man hittar som anledningar till att hela tiden skjuta på det lite, eller bara inte göra det alls. Och det går inte om man vill få godkänt, ingen tänka-självtenta, utan bara massa ord som man aldrig har hört.

På eftermiddagen plingade det på dörren. Satt i ett relativt djupt samtal med Thomas, blev dock uppryckt ur mina funderingar och öppnade dörren. Tre barn var det som stod där, jag trodde att de ville sälja något. Men så kom jag på att visste vilka barnen var. De "tillhör" ett par som ganska nyss har flyttat hit till Barkarö som vi känner sen innan. Jag fann mig så smått och frågade om de ville komma in. "Mm..om vi får" sa äldsta flickan. Jag blandade saft och ställde fram kladdkaka och kex, kände mig som en riktig dagmamma. De kom direkt från skolan, och gick hit innan de traskade hem. Efter ett tag fattade jag att de brukade komma hit och leka med mamma och Marc (lillebror min). Jag har ju inte varit här på några veckor, så det var lite nytt för mig. Men det är ju roligt att barnen vill komma hit, då kan mamma leka av sig också...=)

September har kommit, som vanligtvis brukar medföra den ganska sköna känslan av eftervärme. Ikväll är luften hög, kylan påtaglig och det känns som att hösten redan har gjort sin entré.

Sitter än så länge i min stocksundsetta. Ska åka hem idag, till Västerås. Skönt att slippa tänka på all mat hela tiden
 och bara ta det lugnt. Mamma har köpt hem mozzarella, tomater och basilika för att jag ska komma hem.=) Jag har längtat efter det i flera veckor. Dock förkyld, igen, så irriterande. Men det blir så när det kommer massa folk från olika ställen, alla blir sjuka typ. Större delen av min klass är mer eller mindre förkyld.

På fredag har jag min första tenta, lite läskigt. Bara massa latinska termer, men jag har lärt mig en hel del, så resten ska nog kunna bankas in också. Nu i veckan ska jag plugga järnet, och uträtta lite annat som jag behöver göra i Västerås. Vi har haft en väldigt bra föreläsare. Allmänläkare och doktorand, han kunde sin anatomi om man säger så. Har pratade ur huvudet hela tiden, alla långa latinord kom ur honom som på en maskin, helt sjukt. Visserligen hade han hållt just den här kursen på naprapathögskolan i ca 15 år, men ändå.
Vi gick igenom hela kroppen, inte ut i minsta detalj, men alla delar. När vi kom till urogenitalia som hela kisseri- och könsorgansapparaten kallas satt hela klassen och småfnittrade mer eller mindre under föreläsningen. Lustigt att man aldrig växer upp på det planet. Alla tycker att sånt där är mer eller mindre roligt. Det blev ju inte bättre av att föreläsaren som annars är väldigt seriös började skoja med kommentarer som; "och penis kan ju variera i längd och storlek, framför allt vi festligare tillfällen".

Det är väldigt vackert väder idag, helst skulle jag vara frisk, så man kunde vara ute och plocka svamp eller ta en springtur. Fast springa skulle jag i alla fall inte kunna, eftersom jag fortfarande har ont i foten. Ska gå till skolkliniken med den, vi elever får gå gratis i mån av plats. Riktigt bra, borde använda det ofta så man håller sin kropp i trim.
Nu ska det kureras lite.