badgies

Njuter av Stieg Larsson och hans berättarkonst samtidigt som jag dricker ångande te och äter en smörgås med ägg, keso, kaviar och avokado. Ljuslågan brinner stadigt och det är sådär mysruskigt ute. Det är min tid. Känslan av lugnt välbefinnande början infinna sig, somnade innan elva igår kväll och vaknade vid tio.
Skrattade mig igenom hela gårdagen, inombords. Det kom ut i ett nästan konstant asgarv under min promenad hem från Danderyds sjukhus. Allt blev så stört, komiskt.


Jag längtar efter ett piano, funderar starkt på att slänga ut tv:n och fåtöljen och ställa dit ett av elektrisk art.

Ska snart sätta mig och plöja artiklar inom ämnet adaptation av nerver vid fysisk träning, springer till tvättstugan då och då. Underbara pauser. Fibertypskompositionen föll även den på min lott, måste börja skriva nu också.

Det blir nog porterstek och bio ikväll, kanske med bara mig själv som gäst.

Trevlig dag idag. Sovmorgon men vaknade tidigt, vilket gjorde att jag till och med hann diska. Hade temahandledning innan lunch, och äntligen kändes det som att vi fick struktur på det här uschliga arbetet. Mobilisering efter lunch där vi började med nacken. Otroligt skönt. Det är det bästa med hela utbildningen, att man blir tagen på stup i kvarten. Är det inte uppmanat av en lärare kan man bli spontant struken över ryggen en stund, pillad i håret, masserad i nacken eller få en hand vilandes på sin axel. Mycket mysigt.

Ägnade resten av eftermiddagen och kvällen åt att musicera tillsammans med Tomas. Han frågade om jag ville spela piano till låtarna. Visst kan vi prova, även om jag inte spelat på evigheter, tänkte jag. Vi hade asroligt, minuterna blev timmar. Repade igenom hela repertoaren vi ska köra på söndag, filade på former och stämmor och plankade en låt. Jag förvånades över hur bra det gick för mig att både spela och sjunga samtidigt, helt lycklig nu. Det fyllde ett stort behov i mig, ett tomrum som växt sig ganska stort nu. Att få uttrycka sig musikaliskt borde vara en mänsklig rättighet, eller, det är det kanske redan.

Har något av ett litet höstlov nu, inga föreläsningar torsdag och fredag. Sjukt välbehövligt, vet knappt vad jag heter längre. Var på väg västerut en bit, men stod emot med tanke på hur mycket det varit den senaste tiden, tyckte inte att resa var mitt största behov just nu. Jag och S ska utbyta tjänster här någon dag, vi kommer somna båda två.

Jag borde reagera mera. Eller min kropp reagerar, har lite svårt att lyssna, eller i alla fall att ta signalerna på allvar. Haft alldeles för mycket den här veckan som var. Jobbade tio timmar igår, helt fullbokad. 8st 50 min, 1 st 80 min och en 1st 20 min. Men jag dog inte av trötthet den här gången som jag gjorde sist. Hade bättre skor och lite nötter och frukt i rummet så blodsockret höll sig på plats. Dock slutkörd under sista 80-minutersbehandlingen, kunde knappt tänka. Belöningen för att jag höll ut och faktiskt gav av det sista jag hade i omsorg i mina grepp kom när jag rensade bänken från smutsiga handdukar. En kollega sticker in huvudet och talar om att jag har ett kuvert från den sista kunden nere vid datorerna. Dricks med andra ord.
Ytterligare belöning i form av kärlek när jag efter mycket om och men den senaste tiden träffar min älskade storebror på perrongen. Vi kommer hem så småningom, trötta som as båda två (av olika anledningar dock), fikar och pratar. Tittar sedan på bilder och skrattar så vi storknar. Somnar bredvid varandra i min säng strax efter tolv, småpratet klingar av och övergår i tunga andetag.
  Åt en hastig middag hemma hos mig innan han travade till tåget mot götet. Lämnade kvar sin fina longboard, eftersom både säsongen är slut och han inte orkade släpa på den. Så snart kommer vi vara kompisar på riktigt, longboarden och jag. Har ju en riktigt bra backe här utanför att slå ihjäl mig i.

Mycket trevliga aftnar både fredag och lördag. Tackar alla medverkande varmt och hjärtligt.
Gjorde som jag blev tillsagd under lördagen och åt godis och kollade på film. Into the wild - mycket vacker, gripande och livsbejakande. Har även gjort som jag blivit tillsagd angående träning, alltså inget organiserat veckan som var. Men nu är det slut på det, känner mig som en metabol klump. Dessutom är det cortisolreducerande. Give it to me!

Spenderat hela dagen i tights. Rörelseanalys med en mycket kompetent, duktig lärare med förmågan att fånga hela klassen. Han erkänner till och med att han inte är särskilt duktig över huvudtaget på att manipulera, varför han har gått över till behandla större delen av sina patienter med träning. Där är han kung. Man måste helt enkelt nischa in sig efter det som passar en som terapeut och som person med fysiska förutsättningar osv.

Vi gjorde bl.a. deep squat på varandra som är ett generellt och ganska krävande test. Rörelsemönster, inskränkningar, överrörlighet m.m. visar sig och ger mig som terapeut otroligt mycket information om patienten utan att han/hon behöver säga något. Min uppgift består nu i att lära mig att se och koppla ihop alla fel och allt fusk som patienten använder sig av för att klara av att utföra rörelsen med de faktiska problemen. För min del blir det bara bål- och bäckenstabilitet i en vecka, varje dag.

Hade väldigt upplyftande patienter på kliniken igår, två nya med "roliga" problem, varav en jag verkligen fick connection med. Lustigt hur folk litar på en bara för att man är klädd i den där mörkblå bussarongen och de vita byxorna. Förhoppningsvis handlar det om bemötande också. Den här patienten öppnade sig mer än vad patienter generellt gör, vilket gjorde mig extra benägen att verkligen ta mig an henne och göra vad jag kan. Det var länge sedan jag gick så nöjd och glad därifrån.

Trodde knappt mina ögon när jag såg nålen närma sig. Den var ju lika stor som i en serietidning. Tittade helt enkelt bort och andades medvetet när hon stack mig i armen. Tack gode Gud för erfarna sjuksköterskor, hon var professionell. Förvånades mycket över hur lite det kändes, precis som ett vanligt nålstick. Blodet flödade i jämn takt och efter sju minuter hade de tömt mig på 4,5 dl. Jag har tydligen en väldigt ovanlig blodgrupp, B RH-, 2% av Sveriges befolkning. Vi får helt enkelt hoppas att jag inte behöver blod i krig. Blev ompysslad med tidningar, festis hit och dit, fina mackor och kaffe. Fick en fribiljett på F&S. Jag låg på britsen i mina tights, sjuksköterskan kommenterade biljetten och sa leende att det inte verkade som att jag behövde den. Helt sant.

Hemsökt inatt och både igår och idag, dagtid. Bestarna är dock lite olika till utseendet. Stora handliknande varelser som rör sig äckligt snabbt och oberäkneligt. Sneglade in i rummet över min tekopp igår medan håret i både nacken och på armarna reste sig i full protest. Isande kårar ilade längs med ryggraden och ner i benen. Odjuret eliminerades tillslut när min äckelpräglade rädsla övergick till handlingskraftig aggression. Hittade en likadan best på insidan av min ytterdörr när jag klev innanför den nu ikväll. Blev röd i ögonen utan ett förstadie av rädsla denna gång och mosade min objudna gäst utan tvekan. 6 cm i diameter.

04.40. Spärrar upp ögonen i fullständig panik med ett obehagligt tryck över bröstet. Inser att jag ligger i min säng och lugnar mig så småningom. Sover drömlöst till 06.30.


Kent - Järnspöken

Somnade igår efter fibularistöj och värktablett, börjar bli less...

Möttes av en underbar liten varelse på vägen hem, precis i sista backen kommer det lilla livet och stryker sig mot mitt ben, jamar uppmanade och tittar intensivt på mig. Helt otroligt söt raskatt, liknar en leopard i teckningen med mycket nättare och spänstigare kropp än savannkusinen. Vi gosar en stund och jag reser mig så småningom till halvstående med ryggen böjd över katten. Hon tittar på mig som det rovdjur hon är, tar sats och hoppar rakt upp i ansiktet på mig, dock utan att göra mig illa. Mer som; "sådär kan du väl inte stå, sitt  ner!" Jag sätter mig faktiskt igen och hon kommer upp i ansiktet, luktar, tittar, tassar lite och känner efter. Jag skulle gissa att hon är ganska ung med tanke på hennes beteende. Hon var precis en sådan katt jag skulle kunna ta med hem, helt underbar...

Fick en del gjort på eftermiddagen, hittade en del information om inlärning av motoriska program och vilken typ av muskelfibrer som används vid olika sorters arbete. I veckorna hinner jag inte laga riktig mat som tar lite tid, det blir ofta något snabbt typ tonfisk. Så helg och ledig tid för mig är att laga mat som kräver lite mer tid än max en halvtimme från råvara till färdig rätt på tallriken. Idag blev det en lasagne med färsk lax, spenat och broccoli.

Vaddå lördag? Masade mig upp för att träna, i bakgrunden av en äckligt hurtig instruktör som tog ut alla rörelser till max, vilket gjorde att antagligen ingen förvånades över hennes tighta kropp. Det enda jag störde mig på var att hon hade relatvit stora bröst trots hennes tvättbrädemage. Jag tror inte jag har gener för en sådan...

Fick rådet att backa bandet, vem vill det när man tror att man äntligen är på väg tillbaka? Men jag är väl korkad om jag inte gör det. Jag är på rätt spår, men för ivrig, motivationssänkande.

Jobbade med pantertanter till uskor som inte riktigt uppskattade (inte jag heller för den delen) det umgänge en patient hade med sin flickvän, i en flersal. Kåta tonåringar som knappt kunde hålla händerna i styr, men det rådde vi bot på. Det finns metoder.=)
Cheferna bjöd på godis, så det var väl det enda attributet som talade för att det faktiskt är lördag, även om den snart är slut.
 
Nynnat hela kvällen utan att märka det, en vacker och enkel melodi det där.

Fucking cp. Min glasögon gick sönder idag, på lunchen. Petade på dem lite från sidan, och så gick skalmen av. Visserligen slitit på dem länge, men oerhört störande.

Fixade en massage åt mig av en elev på medicinskt kursforum som bara utbildar massörer och som även håller till i NPH:s lokaler. En mjuk, avslappnande massage. Koncentrerade mig på att komma ner i varv. När hon var färdig (eller snarare när jag var tvungen att springa för att jag hade en patient) var jag rosig om kinderna, kunde knappt se och hade min hjärnkapacitet någon helt annanstans.

Åt stekt fisk till middag och åkte sedan till Martine för att fördriva kvällen. Drack lite vin, pratade om våra liv, tittade på filmen Juno och gjorde en förskräckligt god äppelpaj med mörk choklad och nötter i smuldegen som förtärdes tillsammans med vaniljglass. Lugnt, stilla och många skratt med en ibland bitter underton.

Det brann till ordentligt i föreläsningssalen idag. Diskuterade komplexiteten i systemet för blodtrycksreglering i kroppen, där tryckkänsliga receptorer i kärl fungerar som termostater men styrs av nervimpulser från centrala nervsystemet och från arbetande skelettmuskulatur osv. Föreläsaren tog upp frågan om att det helt enkelt är fantastiskt att systemet fungerar så specifikt, och endast om omkringliggande system är intakta. Grym precision i designen med andra ord. Han klargjorde att han tror på evolutionen, men att man framför allt i USA ofta pratar om intelligent design och att många Nobelpristagande forskare i fysik och kemi är djupt troende. Man riktigt kände hur spänningen steg i salen i takt med att han uttalade orden, själv kunde jag inte låta bli att le. Kommentarer kastades ut i luften och fick mothugg med kort varsel från ett annat håll. Jag satt endast och iakttog scenariot, läste in mina kursares reaktioner på det förändrade klimatet och fascinerades över den kaskadreaktion som drogs igång av föreläsarens parentes.

Övade inför duggan med Jensen efter lunch och drog sedan vidare till DS. Fyra patienter på avdelningen och två på operation, resten hade de skickat hem. Bra jobbat. Ramlade in några till under kvällen, men behövde aldrig springa benen av mig eller känna att jag inte hade tid att prata med patienterna en stund.
Trött, men kvällen snurrar och stör trots att jag inte önskar att jag gjort något annorlunda. Kommer få kämpa med koncentrationen hela förmiddagen imorgon också, even more än idag med tanke på att jag faktiskt sov bra inatt.

Det regnade pappersbuntar i föreläsningssalen idag; kursplanering, temahandledning, artiklar, powerpoint i pappersform osv. Fyra föreläsare framme vid tavlan, vilket inte ens var alla inblandade (!). Vi delades in i grupper om fyra till fem personer. Min grupp ska skriva en 10-15 sidor lång rapport om intervallträning kontra långdistansträning med utgångspunkt i sådant som muskelfibrers tvärsnittsyta, VO2 max, aerob och anaerob förbränning, nervsignalering etc.

Puh.

Mycket intressant, men än så länge upplever jag hela min situation som oöverskådlig. Har inte bara denna kurs, funktionell träning och rörelseanalys löper parallellt tillsammans med fortsättningen av mobiliseringen som jag dessutom har dugga i på tisdag. Mitt i alltihop ska jag hinna jobba, träna, laga mat, tvätta, vara mig själv. Det känns som om tiden plötsligt ätits upp ända fram till jul, något obehagligt ska jag erkänna.

Snart, om några veckor, så kommer det.

Undrar om jag gick över gränsen idag, den som för mig är en av viktigaste att vara varse om. Man har bara en kropp. Skivstångspass blev det, vågade inte brassa på särskilt med vikter med en lätt känning, så jag kanske klarar mig. Dock insåg jag när jag såg mig själv göra utfallssteg i spegeln, vi har pratat om felaktiga rörelsemönster i nya kursen idag, att det inte är konstigt att min kropp inte vill vara med. Svårt att stabilisera knäna och bäckenet ordentligt, framför allt med skivstång i nacken. Så det blir till att köpa en boll.

Tänk att så lite som en ödmjuk diskussion kan göra mig så glad. Fick dessutom veta att jag ska bli bjuden på middag hemma hos mig själv nästa vecka. Mycket trevligt förslag.

Om jag fungerade normalt skulle jag vid det här laget ligga i en liten hög på golvet och tillverka z:an i varje andetag med tanke på hur mycket jag sov inatt. Brukar dock somna snabbt när jag tränat, vilket är en av anledningarna till mina kvällspass.

Gick upp och tränade kl.10, kom hem och gjorde ingenting fram tills jag skulle infinna mig hos Matilda på Gärdet. Köpte en flaska Chenet på systemet som vi korkade upp till middagen. Det var länge sedan jag lyssnade på så mycket skitsnack, satt mest och log och reflekterade över deras åsikter. En hel del strunt, men många intressanta diskussioner rörande bland annat tabubelagda dumheter man gjort som yngre/liten. Allt medan vi pimplade vin och åt godis i massor. Kvällen blev sen och jag var oändligt tacksam över att ortopeden inte ringde och behövde mig morgonen efter.

Klockslaget var tio även idag, men uppstigning istället för träning. Fantastiskt höstväder som bara ropade i uppmuntrande maning; "Gå ut! Du blir inte besviken.." Åt frukost, lät den sjunka en liten stund under ett kapitel i Stieg Larsson och gick sedan ut med endast kamera och nycklar i fickan. Promenerade kortaste vägen ner till vattnet och följde det sedan så långt att jag trodde att jag orkade gå tillbaka. Fantastisk strandpromenad... Kom till Djursholms centrum (en bra bit ifrån min gata) och tänkte därifrån ta mig hem igen utan att gå samma väg tillbaka. Hade väl riktningen klar för mig på ett ungefär, men blev tvungen att fråga så småningom när jag kände mig lagom vilse. Det visade sig att jag inte hade särskilt långt hem. Var dock rejält svettig, hade varit ute i 1h 45 min, så gjorde i alla fall av med en del av all skit jag konsumerade igår kväll.


Jag har kommunicerat väldigt mycket de senaste dagarna, så även idag. Är nog en person med stort behov av att föra dialoger och utbyta tankar och reflexioner med andra. Jag kanske är rädd.

Det är i alla fall komiskt, eller bra åtminstone, att det händer saker när man har behov av att ta sig an något. Som att jag städade tout l'appartement på en halvtimme. Göra något som inte kräver tankeverksamhet eller större ansträngning.

Mitt i spiralen. Natten och dagen är inte på samma nivå. Härdad, men ojämnt hårdhudad. Korthuset faller ihop till något osynkroniserat och i fullständig röra.

Jag dricker vin med endast flickor. Livet flödar över, tänk vilken hatkärlek.
Kan känna mig fånig bland alla medelålders som kämpar för att göra rätt och orka tiden ut.

Undrar om jag gjorde månadens misstag idag. Slängde ifrån mig 2000 som om det vore ingenting. Visserligen på något som anses som en investering till viss del, men ändå...

Bara haft tenta och redovisning idag på förmiddagen, var klar kl.10.10. Ränt på stan en del efter det, men förvånad över min totala trötthet. Ska träna om en timme, hur ska det gå... Kan nästan inte tänka. Redovisning imorgon igen, vetenskaplig metod denna gång. Borde förbereda mig, men.

Åkte till Västerås i fredags kväll och fikade med pappa, mamma var ute på vift hon med. Packade bilen på lördag morgon, hämtade Blanche på Drottninggatan och drog iväg mot Strängnäs, en stad som varken hon eller jag någonsin varit i. Vi fixade en stuga, som visade sig vara lika stor som bilen, ute på en gård mellan Mariefred och Stallarholmen.
Mariefred bistod med bondemarknad den dagen där vi köpte närproducerad ädelost, honung och smedsalva. Stolta över våra inköp åt vi sedan en varsin kebabrulle som gjordes med mycket omsorg.
     Fascinerades över hur vackra och underbara både Mariefred och Strängnäs är som städer där de ligger, vid vattnet båda två. Otroligt söta med många välbevarade, gamla hus. Promenerade länge på Strängnäs gator i både solnedgång och regn under lördagskvällen innan vi tog en fördrink på en sportbar för att sedan gå vidare till restaurangen Sju små rum och kök där vi bokat bord. Underbar trerättersmåltid som fortsatte hemma sedan med rosévin, ost och kex.


Dagen därpå gick vi till en kyrka i närheten där vi uppmanades att ängla för varandra och blev bjudna på korv under orgelläktaren efter gudstjänsten. Vi packade ihop våra grejer, lade pengarna vi var skyldiga bonden för stugan på bänken och åkte vidare mot Norrköping. Ett väldigt spontant besök hos John, Blanches påhitt, som hade bakat scones tills vi skulle komma, serverade med ost, apelsinmarmelad och kaffe. Kunde inte bli bättre.
Vi tog en promenad längs med strömmen och Norrköpings gator under en plötsligt klar himmel, även om marken fortfarande var våt efter de mängder som lämnat molnen under hela dagen. Trevlig kväll med mat från Spicy hot framför filmen The fountain (helt otrolig för övrigt). Sov hårt under natten och klev upp strax efter kl.6, det var ju måndag. Startade bilen strax efter sju och rullade tillbaka mot Västerås under en fantastisk soluppgång längs med väg 56.

Kära nån vad tiden går, helg igen och det känns som om jag knappt hänger med. Snart är jag 50, hurra (!).

Har förberett morgondagen med att tvätta, baka bullar och packa lite smått. Såg att jag var fullbokad på kliniken imorgon, hade varit skönt med luckor fredag eftermiddag. Efter det hämtar jag ryggsäcken och åker. Önskar bara att det på något sätt liknade min kära kusins spontana, oplanerade påhitt - johlie.blogg.se.
Men jag får frukosten i en korg och vackert gyllenbrunt sällskap, så vem klagar? Dessutom får jag köra bil och använda min nya kjol.

Äntligen är biomekanikrapporten klar, har ni sett någon snyggare?