badgies

Stod tio timmar över den där bänken i mitt behandlingsrum på Sturebadet igår. Fullbokad sånär som på en halvtimme i samband med lunchen, vilket gjorde att jag i alla fall hade en timmes rast mitt på dagen. Det sliter bra hårt med bortåt tolv kunder som bara ska ha massage. Ingen anamnes, inga tester, behandling tiden ut.
När jag kom hem kändes det som att jag varit ute och dansat en hel natt i dåliga skor. Vrålont i fotsulorna, smörja och fila. Sov riktigt hårt under natten och vaknade, knappt utsövd. Fick tack och lov lite massage i nacken och över axlarna av Johanna, ovärderligt skönt.
Vädret har den sista tiden till största del varit till min belåtenhet, inget regn, kall och hög luft, blå himmel, sol och höstfärgade lönnar. Men det går nog snart över.

Jag tänker som mest och sämst när det är tyst, lugnt och stilla. Fyll mitt liv med vad..
Kanske inte alls, jag ska ut.

Bara skit på tv. Austin Powers, Rowan Atkinson som en värdelös detektiv, intetsägande amerikanska serier. Äter äppelpaj och surar.
Utförde min första mobilisering av ländrygg idag, dock inte helt lätt att känna end feel i rotation alla gånger och veta vilken sida patienten ska ligga på för att behandla rätt facettled (fyra på varje kota i ryggen).
Pratade länge med en klasskompis efteråt, åkte in till stan och skulle ta en kaffe på söder. Struntade i den och gick istället längs med Hornsgatan till Skanstull. Skönt att reflektera om livet med någon som har samma ålder som min mamma, men pratar med mig som en jämlik. Tankar om både stort och smått. Blev inga löparskor heller, trots att jag verkligen hade behövt dem idag. Han proklamerade för SoFo och jag blev galet sugen på att ta mig dit imorgon, bara strosa omkring.
Panikhandlade vindruvor och sesamkakor efter att ha fått riktiga sockerkänningar längs vårt promenadstråk. Kände på vägen hem att det inte var vindruvor min kropp ville ha.

Förstår inte, vill inte, kan inte. Biomekanik är ett under av krånglighet i mina ögon. Bland annat.

"Vad är det som har förändrats?" frågade Johanna och jag började nästan undra själv.

Mörbultad nu på morgonen, både magliggandes och i MDR (Maximum Dorsal Rotation). Han tyckte att det såg bra ut och jobbade inte lika länge alls som under förra behandlingen. Hoppet han förmedlade till mig under första besöket var inte utan innehåll. Framför allt med tanke på att jag nästan mår bra nu, har nästan aldrig smärta och utstrålning rent passivt. Sedan att det tar tid att bygga upp sig igen är en annan femma.

Osmart nog åkte jag och handlade mat efter. Tungt att bära mat för nästan 800, även om bussen stannar nära. Ändrade planer när Matilda ringer och säger att det är sammanställning av studiesvar på St Eriksplan som gäller. Time to go..

Det sitter en lapp uppe på en anslagstavla i skolan. Jag tror jag ska ringa dit. Frisören är ju dyr.

Somnade halv fyra. Friden höll i sig, hade ro att göra ingenting. Läste min dagbok sedan i januari, iförd nattlinne vid köksbordet till klockan var tolv. Diskade och gjorde en lax- och spenatpaj kryddad med curry och toppad med ost. Råa rödbetor är helt klart underskattat.

Vilade innan jag åkte in till stan som nästan stängde. Hittade strumpor och lila benvärmare på H&M, trots att det var löparskor som egentligen stod överst på listan.
Traskade sedan bakvägen till Luntmakargatan, förvånades lätt över hur långt det var dit från där jag var. Hann i alla fall i tid och fick träffa Daniel. Vi bestämde igår att vi snart ska spela badminton eller något, träna i alla fall. Han har ju fri tillgång på den där himla officersutbildningen, behöver inte stå för varken mat eller husrum, eller resor. Staten betalar...

Snart dags att uttnyttja presentkortet jag förtjänat på Sturebadet, känns som om det behövs.

Vad konstigt det är... Allt vänder så fort inuti. Från grafit till ljusgrått. Vissa saker går från en grå nyans till en klarare vit.
Samtidigt är känslan otydlig och overklig, vilken av dem är närmast sanningen?

Varför är jag inte 50 med utflugna barn, grym inom min profession och trygg i min partner?
Du måste ta dig dit först.

http://www.youtube.com/watch?v=8IgcK65EJes

Vaknade 06.32 igår morse med B vid min sida, hade knappt sovit någonting, endast oroligt slummer. Drömmarna slet mig från det ena scenariot till det andra, vaknade mellan varven och stönade inombords.
Packade väskan efter frukost och cyklade bredvid henne till DS. Buss till biomekaniken, endast Nm och skjuvkrafter för hela slanten. Kunde knappt hålla mig vaken. Men han hastade igenom föreläsningen och sedan var det eget arbete man lika gärna kunde göra hemma, så 10.19 var jag hemma igen.
       Andades i knappt två timmar innan jag tog mig in till odenplan och kliniken, fortfarande trött. Två patienter. Hade lucka mellan dem och fick veta att en av mina patienter hade ringt som en tok efter mig igår. Ringde upp och fick veta att hon undrade över om vi skulle göra "alla de där testerna varje gång???". Ja, det är nödvändigt för att se skillnader från tidigare etc. Men det ville hon inte gå med på, hon ville bara ha massage. Jaha, sa jag, så då avslutar vi behandlingsserien då? JA, blev svaret. Gå till Axelssons, då slipper du alla frågor. Hade sedan en underbar tjej från Dalarna på bänken.
       Hem efter det, trots att jag tänkt köpa uträtta några ärenden, orkade inte. Lagade mat, hann precis äta innan det var dags igen. Cykeln till Roslagsbanan och F&S. Kände mig tvungen att ta tag i det där nu. Slängde ut vad det kostar för ett kort och gick på ett Core/BOSU-pass. Stod på en boll och gjorde övningar i en timme, galet jobbigt och nyttigt för balansen.
Köpte rödbetor och åkte hem.

Diskbråckstester; Valsalvas manöver, Bowel's test, Slump test. Aktiva, passiva rörelser, isometriska rörelser, kompressionstester. Böckerna kostar förmögenheter.

Vi skrev ihop vår projektplan för forskningsmetodiken igår efter lunch. Satt i tunnelbanan på vägen in och kunde inte annat än att blunda. Pluggandet gick bra. På vägen hem igen ringer min telefon. Blanche i andra änden; "Jag gjorde äppelmos igår, så nu kan det hända att jag sitter på din altan med goda äpplen och lite äppelmos och väntar på dig, är du på väg hem?"

Fick två alternativ på kvällen efter middagen; filmen Jakten på lycka eller fika med kära bror som för tillfället jobbar i Farsta och Arvid. Jublade högt när jag såg Marc komma gåendes mot mig, Arvid och Blanche längs med gatan från Centralstationen och kastade mig i hans armar.
Lhars och jag pratade hela natten om ingenting och sov till halv tio.

En trasig vän sade: " De till synes finaste av katter verkar ha vassast av klor. Och inte heller vill de djupa sår man får av dem läka. Efter att ha lurats av dess charm och plockat upp dem, hugger de till och slingrar sig loss, lämnar en ensam kvar, blodig och förtvivlad. Varför gillar man inte hundar?"

Hela gårdagen ägnades åt nollorna för att de äntligen skulle få bli ettor och vinna lite respekt, förutom de tre första timmarna då vi hade vetenskaplig metod... De vallades till Hagaparken där bl.a. jag och Martine stod beredda vid våra stationer för att ta hand om dem på bästa sätt. Hos oss fick de plocka fram fyra burkar/flaskor med någon alkoholsort i som blandades tillsammans med socker i en stoor bunke. De fick även ett varsitt sugrör för att tillsammans kunna dricka upp alltsammans. Efter det fick någon med bollsinne snurra tio varv runt en klubba och sedan skjuta en bandyboll tre gånger i en hink som satt fastkilad mellan två klykor i ett träd. De som var snabbast fixade det på 2:10.


Jag och Sofia åkte hem till mig, gjorde oss iordning och stack sedan till Norra Stationsgatan 99 där festen skulle hållas. Mycket trevlig tillställning, med mat, vin och artig kavaljer. Vi missade sista bussen hem när vi svängde in på McDonald's innan vi satte oss på t-banan. Sov nog nästan hela vägen tills vi tvingades att gå de sista två kilometrarna. Fast vi har börjat få rutin på det där och hade med oss bekväma skor åtminstone.

Om en kvart ska jag åka till jobbet...*stön*

Bemanningsansvarig på ortopeden försökte att förstöra även denna kväll genom att tappert försöka få mig att jobba. Men nej, har sagt ja till henne de senaste tre gångerna hon bett mig, så jag tyckte att jag hade åtminstone ett "nej" innestående. Hade ju redan fått flytta dagens dejt från igår till idag pga att jag erbjudit mig att jobba kväll.
När vi väl fått våra patientlistor inne på läkarexpeditionen och fick dagsköterskans rapport började vi redan ana oråd. De flesta var multipelt sjuka och relativt dåliga generellt. Rörigt och snurrigt. B-glucosapparaten på vår avdelning fungerade inte, så det var bara att springa över på andra sidan för att få svar. Mina patienter ringde nästan hela tiden, dessutom var jag och min kära ssk inte riktigt sams. Eller, jag var väl sams med henne, men hon såg mig inte ens. Svarade ibland inte om hon inte tyckte att det jag sa var viktigt, bekräftade inte ens att hon hade hört och annat sådant där trevligt. Blev dock bättre ju längre kvällen gick, ska jag väl tillägga till hennes försvar när hon nu inte kan svara för sig själv.

Shoppade stora guldringar, strumpbyxor och lite annat till fredagens party. Hihi, det blir roligt.=) Ska snart hämta min kära väninna vid bussen.

Igår var jag hos Håkan, en naprapat som jag blev rekommenderad av skolklinikens chef. Han tog i hand, erbjöd mig kaffe och visade mig in i sitt hemtrevliga behandlingsrum. Vi satt mitt emot varandra i varsin fåtölj med ett antikt bord lite på sidan om under hela anamnesen. Kände mig otroligt lyssnad på, tagen på allvar och att han ärligt ville mig väl. Behandlingen i sig tog kanske en kvart då han justerade hela min ryggrad och masserade igång en cirkulation. Resten var enbart pep talk och att få mig att förstå att min mentala vilja och fysiska kapacitet inte riktigt ligger på samma nivå just nu. Men han gav mig konkreta råd som ska bygga upp min kropp på ett skonsamt sätt igen, så jag blir av med problemet. Han tog en hel timme med mig och hela känslan av besöket och min inställning till hela problemet efteråt gjorde att jag gladeligen skulle ha betalat fullpris, även om jag kom undan med 350 som naprapatstudent.

Precis den känslan vill jag kunna förmedla till mina patienter, hopp om att det kommer bli bra igen, även fast det till 80% ligger på dem. "Jag öppnar dörren" som Håkan sa, skapar möjlighet för kroppen att läka själv.

Nu ska jag hem. Har aldrig sen jag flyttade haft ett behov av att komma hem. Var mest irriterande att behöva rätta sig efter deras regler igen så fort man klev innanför dörrarna. Lite annorlunda nu, känner ett behov att umgås med människor som vet precis hur jag fungerar. Som på vissa sätt känner mig utan och innan, folk som bryr sig, på riktigt.
När jag väl kommit fram till det insåg jag att jag egentligen inte har råd att åka hem. Det dröjde inte många minuter efter att studiestödet hade ramlat in så hade hälften försvunnit åt både höger och vänster. Köpte en bok idag och ska gå till naprapaten imorgon. Beslutade mig för att inte åka, smsade pappa och sa det. Svaret blev endast; "Vi betalar resan. Kram"

Har i tystnad och oftast med stor koncentration suttit lutad över mina böcker, hela dagen. Från halv elva till åtta någon gång. Hann tvätta allt förutom mina gardiner, men tar dem när jag kommer tillbaka sedan. Man skulle kunna tro att jag byggt en koja härinne med alla kläder som hänger överallt.

Fick nu på kvällskvisten en torr, kittlande känsla i halsen och varningsklockorna börjar ringa med full styrka. Så jag blandade mig en härlig drink som jag nu avnjutit. Sängen anropar.

Jag älskar henne. Hon ringde klockan fem i måndags och sa att hon var vilse. Smsade en vägbeskrivning och fixade te. När hon kom in genom dörren fick jag en stor kram och en blåklocka som hon hittat längs vägen. Även en bok kom fram ur hennes väska. Vi konstaterade att det är skönt att vi fungerar så bra tillsammans, trots att vi är galet olika. Pratade och åt mat senare, underbart att ha henne nära. Vi ska åka till Frankrike.

Imorgon ska jag på återbesök hos AT-läkare Johanna som jag besökte för två veckor sedan. Jag har fortfarande ont, så nej, ingen trochanterit. Blir intressant och se vad proverna sa om höjda inflammationsvärden. Fick rådet av skolans klinikchef att bli ordentligt undersökt av en verksam naprapat, så jag bokade tid hos en som håller till ovanför kliniken. Studentpris 350 kr, helt ok trots allt.

Tyngd. Gummistövlar och svart. Längtan efter moderlivets trygghet, värme. Var är min kokong?