badgies

Jag vaknade för drygt en timme sen, helt sjukt. Jag har inte sovit såhär länge på jag vet inte hur lång tid. Brukar alltid vakna vid tio typ. Nåväl, börjar jobba 14.30, drygt. Har jobbat kväll tre dagar i rad nu, det är ganska tråkigt för man är ensam i princip hela tiden. Jag är trött, sovit för länge kanske.
Har i alla fall inte särskilt ont i halsen längre, det värsta gick över dagen efter att jag skrev inlägget innan det här. Men jag vågar inte träna än, har lite känningar kvar och det är onödigt att dra på sig skiten igen.

I fredags hade mina syskon konsert tillsammans med ett gäng elever från kulturskolan. Skitbra var det, inte allt, men det som de spelade (mina bröder) var riktigt bra, kuligt tyckte jag. Efteråt gick vi och tog en öl på Pitcher's, det var trevligt. Lillebror fyllde ju 18 i måndags, så han kunde ju följa med också. Sofia ringde och berättade att hon och en gammal klasskompis Ante stod utanför Pitcher's. Ante ville träffa mig, jag kom ner och fick se en kalrakad menig på permission. Kul tyckte jag, vi har inte setts sen studenten.. Han hade inte uniform naturligtvis, men jag visste att han låg i lumpen. Han var som vanligt..=) Han ville träffa mina syskon, jag tyckte att han kunde komma upp, men han vågade inte, hehe...

Det regnar idag, tråkigt tråkigt.

Sjukare idag, hatar att sånt här aldrig ger sig. Kanske beror på att jag sjöng igår.. Vet inte. Vaknde i alla fall mitt i natten och hade helt förskräckligt ont i halsen, kunde inte somna om. Gick upp och kissade, la mig igen, tog en halstablett. Hjälpte inte direkt. Tänkte att jag skulle ta en alvedon, vet att det har hjälpt mig förut, men jag slumrade i någon slags dvala fram till kl.7 innan jag kom mig för med att gå upp och ta den där tabletten. Jag inbillar mig att det hjälpte lite, jag somnade åtminstone.
Om en dryg timme ska jag åka med bussen in till stan och ha fiollektion. Ska spela på lördag, får betalt till och med, men jag har inte övat ordentligt som vanligt. Men det mesta kan jag sen förut, tack och lov.

                      
                                    En vanlig Mimmi                                    Ser ni vad ont i halsen jag har?

Solnedgång, så vackert.. Just kommit hem från en körövning från läktaren. Jag har fortfarande ont i halsen, kan alltså inte sjunga. Men som den trogne körmedlemmen jag är, går jag dit och sitter och lyssnar, man lär sig på det också.. Nåja, jag kunde inte riktigt låta bli att sjunga med när de repade ett ave maria som är såå bedårande. Har ondare nu än när jag åkte dit.

Tidigare idag var jag på Åsby trädgård utanför Hallstahammar tillsammans med tre andra ur personalgruppen och fem boende. Vi åkte färdtjänst dit, packade ut oss ur bussen och travade in med rullstolar och annat bihang. Mycket fint har de där, jättemycket uteväxter, hela växthus med växter att ha inne, både stora och små. Ni vet hur det brukar vara på sådana där ställen. Kul för de boende, de lever upp på ett annat vis. Finns dessutom ett litet fik där bland växterna, där satte vi oss och inmundigade vårt eftermiddagskaffe med tilltugg. Jag tog (betalade för) en vaniljgömma, typ munk, jättegod. Köpte med mig en busktomatplanta hem, det är så trevligt med tomater från trädgården. Jag ska vårda den ömt.

Måste ta en macka.

Feberfri, hurra! Jag har visserligen fortfarande ont i halsen, men det är på bättringsvägen så jag klagar inte. Vilken underbar känsla det är att vara frisk, att få kliva ur den där feberdimman där kroppen fungerar i slow motion. Man riktigt känner hur livet återvänder till en och hur man får tillbaka lusten att göra saker. På det viset är det kanske bra att vara sjuk ibland, man blir mer uppmärksam på hur fantastiskt det är att få ha en väl fungerande kropp.
Nåväl, jag är ledig i helgen i alla fall, det är skönt. Thomas är också ledig, vi är lediga tillsammans för första gången på jag vet inte hur länge. Senaste månaden har vi jobbat om varandra varje helg, det har varit jobbigt, tärande. Men nu har jag bytt helger, så nu kommer vi jobba samma helger och vara lediga samtidigt, perfekt.
Nu ska jag duscha.

I onsdags morse vaknade jag och kände på en gång att jag egentligen skulle stanna kvar i sängen, ringa till jobbet och säga att jag inte kommer idag. Men medan jag låg och funderade på hur dåligt jag mådde tickade klockan och så blev hon för mycket för att jag skulle kunna ringa mig sjuk. Så jag åkte till jobbet. Väl där frös jag nästan hela tiden, hade ont i halsen, var helt blek i ansiktet och mådde inte som en prinsessa precis. Jag kämpade mig igenom hela förmiddagen fram till lunch i alla fall. Fyra duschar till råga på allt, vanligtvis är det bara två. Dagen innan var det helgbemanning (1:a maj), alltså bara en personal på gruppen och då hinner man inte duscha någon. Så det var extra tungt, men det gick det med. Jag gick kl.12. Otroligt skönt att komma hem, klä av sig, lägga sig i sängen och bara sova. Och jag sov, åt lite, gick på toa, sov igen osv. Dagen därpå hade jag 39.4 i morgontemp, tog alvedon och började svettas något så grymt. Det rann om hela mig.. blä. Det är ungefär så som jag har tillbringat mina senaste tre dagar.
Jag hatar att vara sjuk, man orkar ingenting. Allt som man tar sig för tar dubbelt så lång tid att utföra som när man är frisk. Idag hade jag tydligen sovit tilläckligt när klockan var 04:45. Helt värdelöst, var pigg då dessutom. Låg och funderade en timme ungefär, tog tempen, 39.2, somnade tillslut och vaknade strax efter nio. Nu börjar jag bli sådär trött, ska väl äta något och sedan lägga mig igen. Blir skönt..

Idag är det första maj. Klockan har passerat midnatt, fast för mig är det fortfarande Valborgsmässoafton. Haft en lugn och stillsam kväll. Lagade mat till sju personer som var färdig till halv sex. Bjöd på stekt kyckling med grönsakswook och ris, riktig höjdare faktiskt. Thomas kom så att vi äntligen fick träffas, det var en hel vecka sedan vi sågs, det känns faktiskt. Man får återuppleva, som på nytt, hur underbart han doftar, hur han med varsamma händer smeker och rör vid mig, hur han visar sin tillgivenhet och ömhet genom att hålla om mig och kyssa mig på halsen. Jag njuter i fulla drag.

Mormor är här också. Hon är på semester ett par dagar från vardagstristessen hemma i Knivsta, trevligt tycker jag och min familj. Hon har så mycket att berätta från förr, vi lyssnar gärna och hon klagar inte på uppmärksamheten. Man borde i allmänhet ägna mer tid åt de gamla i sin närhet, ta vara på dem och deras kunskap, ta reda på det man undrar om dem och deras tid. Sedan när de är borta kommer man på att det är så mycket som man skulle velat prata med dem om. Jag har förmånen att ha alla mina far- och morföräldrar kvar i livet, om än lite skruttiga vid det här laget. Jag tar mig inte den tiden ordentligt i vanliga fall, men nu när hon faktiskt sitter vid samma matbord och finns i samma hus som jag i ett par dygn, så får jag väl passa på.

Min brandvarnare piper med jämna mellanrum och talar irriterande om för mig att det är dags att byta batteri. Jag orkar inte ikväll, drar ut batteriet och sätter i ett nytt imorrn, eller senare idag ska jag väl säga..Suktar efter sömnens svalkande dimmor som låter min kropp vila och återställa sig inför morgondagens strapatser.