Road
Ortopeden i fredags var filbunkslugn. Uppskattar verkligen när jag kan sitta av tiden mer eller mindre om det passar mig. Vilket det gjorde med tanke på hur seg jag var. Det kan ju lika gärna vara totalt kaos. Det största problemet med att jobba sådär, 14 h på en dag, är att i alla fall jag har väldigt svårt att varva ner och komma till ro när jag väl är hemma igen och ska sova. Det blev en lång natt.
Och så rida igen, sista gången för terminen för mig. Faktiskt en lättnad att veta att jag framöver inte behöver gå upp halv åtta varje lördagmorgon. Även om jag stortrivs där. Var som en hög när jag kom hem igen och var inte ett dugg sugen på att snygga till mig inför Johannas 25-årsfest. Men. En mycket trevlig kväll! Rosé blev det.
"Mimmi, kan du ta en akut patient idag eller imorrn?". Ja, vad säger man om inte ja.
Fick äntligen sova så länge jag hade lust till igår. Eller, nästan. Mormor ringde 9.30. "Men oj, sover du? Du brukar väl vara vaken?" Mm... Man kan ju roa ihjäl sig som mamma sa igår kväll.
Jag har skrivit långa listor nattetid av "att göra" inför lördag, examensdagen. Ska försöka bocka av några punkter idag.
Ska också invigningsträna på för mig nya gymmet en våning upp. Blir bra att träna dagtid framöver.
Kommentarer
Trackback
