Kramp

Jag ska erkänna en sak. Jag pluggar faktiskt inte så mycket. Jag försöker suga i mig så mycket jag kan på lektioner och föreläsningar. Det har jag tänkt hela livet, tänk om jag hade övat så mycket som jag borde, eller pluggat tillräckligt. Fast det där med pluggandet har kommit sedan jag började på NPH, förr ägnade jag inte det någon tankeverksamhet, hade ingen anledning heller. Det är liksom lite mer allvar nu. Lite stressad över att känna pressen av att jag lär mig saker för att kunna behandla på det mest adekvata sättet när en patient med ofta smärtrelaterad problematik kommer till mig. Alla blir ju glada om behandlingsserien är kort, av olika skäl förstås.

Fick kramper i vaderna i torsdags under träningspasset, blev till och med tvungen att gå avsides för att stretcha en stund. Funderade inte så mycket mer över det eftersom jag inte kände något efteråt. Idag när jag tränade igen gjorde det riktigt ont, undrar vad det är för tok min kropp nu hittar på. Får se om jag kan få bukt med skiten.

Nu är jag jätteseg, ska titta på film och äta lite ostkaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0