Concerto
Tidigare i veckan bet jag av en bit av min ena framtand på en nektarinkärna. Oerhört irriterande. Skulle som tur var till Västerås på torsdagen för att gå på konsert med Lars Winnerbäck (återkommer om det, värt att återge), så jag kunde ringa min tandläkare i Västerås och tillslut få en tid, to kl.10. Det hela tog en halvtimme, lagning, sedvanlig undersökning och det roligaste, betalningen. Ja men, med rabatt (försäkringskassan skjuter till 300 om året) slutade kalaset på 1115 kr. Faktiskt något av en chock för mig, på telefon gav hon mig en gissning på 500 och uppåt, så jag förberedde mig på cirkus 800.
Fullkomlig skitdag över lag, kände mig ut- och invänd, helt likgiltig för allt. Mamma ville köpa dyra svenska jordgubbar till mig, orkade inte ens bli glad över att hon bryr sig.
Klockan fem samma dag befann jag mig i en redan då lerig hage till parkering intill Strömsholms slott. Regnet hällde ner, från sidan med hjälp av den kraftiga blåsten. Trodde stundtals att den lilla, gamla bilen jag färdades i dit skulle kana av vägen. Hade glömt regnbyxorna hemma på soffan, bar svarta sneakers, jeans och gore-texjacka från Haglöfs (som inte gjorde skäl för namnet just då). Vart snart fuktig in på kroppen, även på den övre delen.
Väl inne på området dröjde det inte länge innan jag hittade Katarina och Sofia, hej hej sa jag. Det var som ett festivalområde i mindre format med mat- och öltält, massa bajamajor osv. Klafs klafs, marken var redan mättat. Artisterna värmde trots regnet, som faktiskt gav med sig där vid sju ungefär. Vi ruskade av oss vattnet som blöta, men glada hundar. De åt chorizo och jag åt min sallad.
Musikorgasm gånger tre den kvällen. Den första kom när Sofia Karlsson med en kvartett bestående av några av Sveriges främsta folkmusiker sjöng femstämmigt, felfritt hela tiden samtidigt som de spelade underbar musik. Njutning av högsta klass. Den andra under Miss Lis framträdande, men mer av hennes otroliga utstrålning och riviga förmåga att leverera toner än något annat. Även om den musikaliska prestationen inte går att kritisera särskilt över huvudtaget.
Nummer tre nådde sitt klimax när Lasse efter en två timmar lång spelning med totalt åtta musiker på scenen, genomtänkta arrangemang, otrolig känsla och närvaro kommer in ensam, efter att ha gått ut tre gånger, får en gitarr av en tekniker och börjar spela; "Nu ska jag gå hem, när allt är såhär.."
Fullkomlig skitdag över lag, kände mig ut- och invänd, helt likgiltig för allt. Mamma ville köpa dyra svenska jordgubbar till mig, orkade inte ens bli glad över att hon bryr sig.
Klockan fem samma dag befann jag mig i en redan då lerig hage till parkering intill Strömsholms slott. Regnet hällde ner, från sidan med hjälp av den kraftiga blåsten. Trodde stundtals att den lilla, gamla bilen jag färdades i dit skulle kana av vägen. Hade glömt regnbyxorna hemma på soffan, bar svarta sneakers, jeans och gore-texjacka från Haglöfs (som inte gjorde skäl för namnet just då). Vart snart fuktig in på kroppen, även på den övre delen.
Väl inne på området dröjde det inte länge innan jag hittade Katarina och Sofia, hej hej sa jag. Det var som ett festivalområde i mindre format med mat- och öltält, massa bajamajor osv. Klafs klafs, marken var redan mättat. Artisterna värmde trots regnet, som faktiskt gav med sig där vid sju ungefär. Vi ruskade av oss vattnet som blöta, men glada hundar. De åt chorizo och jag åt min sallad.
Musikorgasm gånger tre den kvällen. Den första kom när Sofia Karlsson med en kvartett bestående av några av Sveriges främsta folkmusiker sjöng femstämmigt, felfritt hela tiden samtidigt som de spelade underbar musik. Njutning av högsta klass. Den andra under Miss Lis framträdande, men mer av hennes otroliga utstrålning och riviga förmåga att leverera toner än något annat. Även om den musikaliska prestationen inte går att kritisera särskilt över huvudtaget.
Nummer tre nådde sitt klimax när Lasse efter en två timmar lång spelning med totalt åtta musiker på scenen, genomtänkta arrangemang, otrolig känsla och närvaro kommer in ensam, efter att ha gått ut tre gånger, får en gitarr av en tekniker och börjar spela; "Nu ska jag gå hem, när allt är såhär.."
Kommentarer
Postat av: Johanna
Stackars tand. Och stackars din plånbok. Men försök att inte vara likgiltig. Svenska jordgubbar är ju nästan det bästa som finns!
Trackback
