Vårmåndag

Asfalten var blöt imorse. Maskarna låg som kvistar över hela cykelbanan, de allra flesta 0,5-1 cm breda. Fy, vad äckligt. Jag lyckades med konststycket att inte trampa på någon.

Igår lagade jag punkan på min cykel. Tog en stund innan jag fick loss hjulet, för ena muttern satt som sten. Tillslut gick den av på mitten, liksom trött på mitt bråkande. Lyckades, utan att jag märkte det, göra illa mig. Skrapa bort en hudflik på pekfingret. Stört vad ont sådant gör efteråt. Jag säger bara, diska.
Mamma och pappa svängde förbi på eftermiddagen/kvällen och fikade. Pappa sa att den aldrig skulle gått i två delar om jag inte dragit den åt fel håll. Tänkte inte på att man måste dra muttrarna åt olika håll när det är ett stag som går igenom hjulet.
Jag bjöd dem på äppelpaj som jag tänkt äta upp själv, tur att de kom. Det blev vaniljvisp över, rörde i ett ägg och ställde i frysen, så nu har den förvandlats till glass, bra va?

Dåligt samvete när jag är mätt. Sjukt ju. Har dock kommit igång med träningen ganska bra, skönt. Hoppas jag håller mig frisk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0