Askungen

Igår kom mamma och mormor på besök hem till mig. Jättesöta båda två. Mormor hade med sig en otroligt vacker bukett från sin trädgård med den första utslagna pionen i mitten. Mamma kom med både förtidiga födelsedagspresenter och en underbar solros i kruka. Dessutom fick jag ett sms där det stod att min Canon ixus hade landat på min närbutik. Så det var bara att hämta den. Rena rama julafton.
Vi drack kaffe, åt lite mackor, chokladkaka och pratade fram tills vi var tvungna att åka till Gunilla. Hon bjöd på mat innan operan. Ehm..det tog en stund att åka dit. Framför allt med en väldigt lättstressad chaufför med begynnande starr. Men det var eniros fel från början faktiskt.
Galet god dessert, måste helt enkelt delge er den smaksensationen. Mangosorbet med rårörda hallon.
Snurrade ner på stan och parkerade i Gallerian, nära operan. Jag satt på tredje nedre raden iklädd vitt och blågrönt med min nyförvärvade vita kuvertväska i knäet. Ridån går upp, musiken börjar och Malena Ernman intar scenen. Hon äger hela föreställningen i sin huvudroll som en modern Askungen, även om hela stallet av solister var riktigt bra. Jag var helt tagen, i princip hela tiden. Koreografin var rik på små finurliga detaljer, scenografin smakfullt utformad.
Malena sjunger så vackert! Samtidigt har hon en otrolig variationsrikedom i sin röst, kan göra vad som helst. Coloraturen är fläckfri och artikulerad, trots att hastigheten är som på ett japanskt snabbtåg.
Musiken, sättet de valt att tolka berättelsen på, helhetsintrycket gjorde att jag mer än en gång överväldigades av känslor, fick gåshud och kände hur tårar kröp fram och vätte mina ögon.


Malena som Askungen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0