Post-it
Om drygt tolv timmar slår klockan 9. Allvaret börjar igen i och med starten av år två på Naprapathögskolan.
Känns så konstigt och på något sätt avlägset. Jag har knappt varit ledig, i alla fall inte den mängd dagar som jag skulle behövt, inte en enda helg egentligen. Och nu sitter jag här, har jobbat hela helgen och ska gå till skolan imorgon. Samtalsmetodik heter föreläsningen på eftermiddagen.
Hörde att kära Therese har suttit och planerat nollningen i sommar.. Fattar inte att hon orkar engagera sig. Bara jag slipper så.
Underbara mamma orkar också engagera sig när inte jag orkar. Tänk att hon stod ut med mitt negativa sätt och "vill inte ha". Samma dag som jag åkte tillbaka till Stockholm hittade vi ett skåp i Trångsund som var tillfredsställande. Björkfanér, nedre delen hade dörrar och den övre var öppen. Precis som jag vill ha det. Ska bara byta knoppar på det. Jag och mamma hämtade det och ett vitrinskåp som mamma och pappa skulle ha hemma. Tillslut hade vi säkrat de båda tillräckligt för att våga åka hemåt. Fastnade i Stockholms underbara rusningstrafik och var helt färdiga när vi kom hem till mig.
Det var fullbelagt idag. Galet att patienter kan vara så fruktansvärt otrevliga.
Haft en del privata behandlingar de senaste veckorna. Två i lördags innan jobbet bland annat. En till kollega på onsdag. Det är både bra och mindre bra egentligen. Fler anledningar.
Det är nog tur att dygnet bara innehåller 24 timmar.
Känns så konstigt och på något sätt avlägset. Jag har knappt varit ledig, i alla fall inte den mängd dagar som jag skulle behövt, inte en enda helg egentligen. Och nu sitter jag här, har jobbat hela helgen och ska gå till skolan imorgon. Samtalsmetodik heter föreläsningen på eftermiddagen.
Hörde att kära Therese har suttit och planerat nollningen i sommar.. Fattar inte att hon orkar engagera sig. Bara jag slipper så.
Underbara mamma orkar också engagera sig när inte jag orkar. Tänk att hon stod ut med mitt negativa sätt och "vill inte ha". Samma dag som jag åkte tillbaka till Stockholm hittade vi ett skåp i Trångsund som var tillfredsställande. Björkfanér, nedre delen hade dörrar och den övre var öppen. Precis som jag vill ha det. Ska bara byta knoppar på det. Jag och mamma hämtade det och ett vitrinskåp som mamma och pappa skulle ha hemma. Tillslut hade vi säkrat de båda tillräckligt för att våga åka hemåt. Fastnade i Stockholms underbara rusningstrafik och var helt färdiga när vi kom hem till mig.
Det var fullbelagt idag. Galet att patienter kan vara så fruktansvärt otrevliga.
Haft en del privata behandlingar de senaste veckorna. Två i lördags innan jobbet bland annat. En till kollega på onsdag. Det är både bra och mindre bra egentligen. Fler anledningar.
Det är nog tur att dygnet bara innehåller 24 timmar.
Kommentarer
Trackback
