badgies

Nerverna ligger utanpå min kropp. Jag vill skrika av vanmakt.

Spelade med Friedrich idag. Gav mig en ny infallsvinkel i intonationsläran när man spelar i grupp. Pratade sedan över en kopp kaffe om hans karriär och vad hans lärare sa, hur han arbetat sig fram till det materialet som nu utgör hans bok. Vi diskuterade alltihopa, plötsligt utbrister han; "Det får väl bli du som får ta över mina teorier och föra dem vidare". Oh my, tänkte jag. Tanken har visserligen funnits där länge att jag som färdig naprapat ska nischa in mig på musiker och kanske främst violinister, men det blev plötsligt något av ett krav att ta tillvara på all den kunskap han har upptäckt och lyckats sätta på pränt. Vill ju inte svika honom heller.

Lunchade med Sofia på Vivaldi, åt sallad. Kollade på lite klockor och tuffade sedan hem till henne för att dricka te och fortsätta vår oändliga konversation. Kom hem och kände mig bräcklig som glas.

Åkte hem till kära bror Christoffer och Astrid, vår gemensamma mamma, åt lite, drack kaffe och pratade fram till halv tolv igår. Om allt och ingenting, som vi brukar.