badgies

Alla fem vardagarna i den här veckan har helt och hållet bara försvunnit. Vart tog de vägen? Kom hem från Tallinn i måndags och solade. Städade och gjorde typ inget mer i tisdags. Gick på stan och brände pengar i onsdags. Tog det lugnt med J hela dagen i torsdags, gick på bio på kvällen, packade och drack vin. Åkte fredag morgon till Västerås och fikade med mamma och Marc som precis vaknat. Redan varit ledig i en vecka, hur fort går tiden egentligen? Känns nästan som att jag skulle behöva vara ledig en månad. Dessutom har vädret sugit riktigt hårt idag, regnat konstant = tung huvudvärk. Masserade min granne efter tolv och tjänade lite svarta pengar. Ska se till att jobba lite, så jag inte behöver ha så dåligt samvete för mina nya tights.

Tänkt musicera lite med mamma. Ska även spela med min gamla lärare på tisdag, det blir roligt. Har verkligen saknat det ibland, att få fördjupa sig i intonationens mysterium eller att med hans vägledning fundera ut hur jag lättast ska lära mig en svår passage. Se mönster växa fram ur notbilden och helt plötsligt förstå att ingen not är där av en slump, allt är uträknat och genomtänkt. Höra, genom min lärares spel, hur kompositören svingar sig mellan olika ackord i och utanför tonarten för att tillsist komma hem igen på de finurligaste vis. Jag kommer inte hinna sjunga i kör i år heller. Sorg. "Allt har sin tid", sa mamma.

Mina tankar cirkulerar kring ett fåtal saker. Ytliga, nästan sjukligt. Vad är det? Var är min karaktär? Får liksom inget grepp.