Dimma

Jag har träningsvärk. Länge sedan jag hade det såhär, på riktigt. Sofia drog med mig på ett riktigt drygt boxningspass igår, jag klagar inte i och för sig, men ändå. Vi höll på i nästan två timmar, relativt slut efteråt, dock inte helt slutkörd. Trodde att det skulle vara värre faktiskt...Jag cyklade till jobbet igår morse 1,2 mil, jobbade hela dagen, cyklade ner på stan, gick på passet, cyklade den dryga milen hem i rasande fart (tänkte den som spurten på träningen, bytte aldrig om efter passet), sedan var jag trött.

Hela förmiddagen idag har jag gått som i dimma, jag vaknade först efter lunch. Helt sjukt, kändes verkligen som att jag inte var vaken. Drygt att jobba då, framför allt när man är helt själv på avdelningen och allt rullar på i förskräcklig fart så att man inte ens hinner sätta sig en enda minut och äta en smörgås. Inte nog med det, jag var tvungen att ha en tight silikonhandske på min högra hand för att jag gjorde illa mig när jag tränade igår (så att man inte sprider ev bakterier eftersom man inte kan tvätta händerna ordentligt, eller att jag får ngt i mitt sår som inte är så lämpligt). Sjukt svettigt blir det i dem, och allt blir svårare.. usch. Men efter regn kommer solsken och efter att lunchen var avklarad och jag hade fått rast, blev jag plötsligt människa igen. Fantastiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0